Tankar från Jerusalem

Publicerat 2014-04-01 av Lasse Svensson

Lasse2

Just nu befinner jag mig i Jerusalem på en resa arrangerad av Sveriges kristna råd i samarbete med Bilda Swedish Christian Study Centre och Svenska Teologiska institutet i Jerusalem.Vi är på plats cirka åtta dagar och utgår från Jerusalem och STI där vi bor. Vi är 14 personer som representerar tio olika samfund av de totalt 25 som finns som medlemmar i SKR. Resans upplägg har varit mycket väl genomarbetat och vi får både föreläsningar från olika organisationer såväl som se med egna ögon hur situationen är för människor som lever här. Dessutom får vi också förmånen att besöka heliga platser såsom födelsekyrkan i Betlehem och gravkyrkan i Jerusalem. Bland många andra.

Lasse4

För mig är detta andra gången som jag är här och den första resan var för bara två år sedan, så mycket är sig likt. Men över tid, låt säga de tio senaste åren, har dock situationen konstant förvärrats. Detta enligt FN-organet OCHA som vi besökte och fick en mycket tydlig genomgång om inte minst situationen gällande Gaza och Västbanken. Bosättningarna, som enligt OCHA världssamfundet är överens om är olagliga enligt Genevekonventionen, blir fler och framförallt större. Muren som började byggas 2002 efter andra intifadan är nu ca 42 mil lång (planeras bli ca 70 mil, men utbyggnaden går nu mycket långsamt). Den är byggd till cirka 85% på det som, enligt officiell svensk hållning, anses vara palestinsk mark vilket lett till att byar delats och människor skiljts från sin åkermark. När vi en tidig morgon besökte Checkpoint 300 (Betlehem) fick se hur människor trängdes i trånga fållor, under ibland upp till en och en halv timme, så blir det tydligt hur ohållbar situationen är. Ändå har det varit på liknande sätt i över tio år.

Lasse7

Men på andra sidan muren berättade den judiska familj jag fick förmånen att följa med till synagogan, och sedan hem till för att fira sabbatsmåltid, om hur muren skapat en helt annan trygghet och hur få attacker som nu sker jämfört med tidigare. Främst uttryckte familjen en oro för Gaza och vad som sker där, medan man upplevde relationen till Västbanken mindre problematisk. Det är heller inte bara det man NU ser i Jerusalem och dess omgivningar som man bör förhålla sig till. Det är också historien både vad gäller den geografiska platsen och inte minst det judiska folket. Gällande historien fick vi framförallt vid två tillfällen tydliga inblickar. Det ena tillfället handlade om den skamfläck i vår mänsklighets historia som förintelsen av 6 miljoner judar i Europa under andra världskriget utgör.

Lasse5

Vi besökte förintelsemuseet Yad Vashem vilket gjorde mycket starkt intryck och som man bär med sig vidare. Det andra tillfället var vid middagsmottagningen hos den svenske generalkonsuln Axel Wernhoff i lördags kväll. Han talade utifrån fyra viktiga årtal om situationen i det heliga landet och hur han ser på framtiden. Det var en utmärkt dragning som på ytterligare sätt beskriver komplexiteten då till exempel gränser flyttats i olika angrepp och krig, och att man sällan eller aldrig varit överens bland alla parter vad som gäller. Totalt ger det en bild där man lätt kan känna frustration och nedstämdhet. Hur det amerikanska Kerry-initiativet kommer avlöpa vet just nu ingen. Det ser dock rätt mörkt ut. Men i familjer och på arbetsplatser lever ändå ett obändigt hopp. Vi fick i ett möte med organisationen Parents Circle träffa två personer, en israel och en palestinier, som båda hade förlorat varsitt barn i konflikten. Men de hade också tydlig erfarenhet av att hat och vedergällning omöjligt kan vara vägen framåt. De reser nu runt och berättar om möjligheten till försoning och liv sida vid sida.

Lasse3

Kanske är det i dessa möten i ögonhöjd som den tydligaste och hoppfullaste vägen framåt ligger. För som det är nu kan det inte förbli. Avslutningsvis: Det blir lätt att man mest talar om konflikt och skuld när man på detta sätt rapporterar från en resa. Men när man är här behöver man nästan stanna upp ibland, överväldigad av tanken att man går på helig mark. Här utspelades bibelns berättelser, här undervisade Jesus, här dog och uppstod han för din och min skull. Det är stort. Men den kristna närvaron minskar stadigt och det är ytterligare en av alla frågor man bär med sig vidare.

  • Håkan Galmén

    Och hur går du vidare från den här upplevelsen?