Vad är viktigast just nu?

Publicerat 2014-05-08 av Lasse Svensson

”Idag är allt du äger – allt annat är ett lån”, diktade Tore Littmark en gång. Och visst är tiden märklig. Vi äger ett nu, men har ofta svårt att leva i detta nu. Vi längtar efter semester eller när bara det eller det blir klart, då ska det bli annorlunda. Det är svårt att värdera vad som är viktigast just nu. Det gäller inte bara i vårt personliga liv, utan i lika hög grad i församlingens och kyrkans.

Så vad är viktigast just nu, för oss som församlingar och kyrka? En fråga som i detta vårt nu sticker ut är den som adresserades av bland andra kristna och församlingar i Jönköping för en vecka sen. Där kyrkklockor ljöd den första maj för att uppmärksamma samhället på den fara som rasism och nazism utgör. Tack till er – också församlingar inom Equmeniakyrkan – som vågade vara tydliga med vad även evangeliet säger om varje människas unika värde.

Vi har en vision som talar om att vi vill vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Vi tror alltså att människor behöver Jesus, det är allra viktigast. För i det mötet förvandlas vi och ges inget val än att i hans efterföljd stå på den svages sida, som redan 5 Mos 10 lär att Gud är en Gud ”som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek”, säger Gud.

Men mötet med Jesus Kristus är inte ett enda, också här utmanas vi att leva i ett nu med Jesus. Att på så sätt bli en lärjunge som följer honom och i det efterföljandet påverkar samhället vi finns i. Där finns inget bättre hjälpmedel för möten och växt än församlingen, när det fungerar som det var tänkt. I vår teologiska grund står:

Församlingen är Kristi kropp, där gudomligt och mänskligt möts. Den lokala församlingen möts regelbundet till gudstjänst där Guds ord och evangelium delas, dop äger rum och nattvard firas. 1 Kor 12:12-27, Kol 3:16-17

Kristus blir synlig genom de troendes gemenskap och i församlingens uppdrag att förkunna evangeliet och praktisera kärlekens tjänst bland människor. Matt 25:31-40, Jak 1:19–27

Det är denna kärlekens tjänst vi kallas till. Och när vi någon gång ser tillbaka på detta nu som är idag är det min övertygelse att vi kommer med stolthet minnas att vi stod upp för främlingen. Att vi, tvärt emot de fientliga och rädda, visade på öppenhet och delaktighet. Det vi möjligen kommer ångra är endast det vi inte gjorde för att släppa in, öppna upp och välkomna.

Kyrkklockorna är tydliga, de hörs och budskapet når fram. Men klockorna kan inte ljuda jämt. Men det ska vi göra. Vi kan själva varna för fara genom att i Jesu efterföljd vara röst för den svage samhället, som också är du och jag. Då är vi en kyrka som tar sitt uppdrag på allvar. Där det är tydligt att mötet med Jesus har förvandlat och manat oss ut och vidare.