Bortom Guds långfredag följer påskdagen

Publicerat 2015-04-04 av Lasse Svensson
church-535155_640

De texter i evangelierna som beskriver långfredagens händelser där Jesus korsfäst är inte svåra att förstå. Man begriper väl vad som händer. Vi har troligen inte själva bevittnat någon avrättning men vi förstår ändå väl vad som händer. Kanske för att vi är vana kyrkobesökare och känner igen berättelsen. Men kanske är det också för att även i vår tid är detta en alltför vanlig händelse. Någon dödas. Vi är vana att se bilder av och höra berättelser om människor som skjuts, sprängs, förödmjukas och torteras innan döden till slut befriar. Vi som mänsklighet är duktiga på att bygga kors åt varandra. Vi som mänsklighet tycks fast i vår långfredag. Vi har ju själva skapat långfredagen: I kyrkoåret när vi dödade Guds son som kom till jorden för vår skull, men lika mycket idag när vi som mänsklighet fyller våra tidningar med rapporter om krig, ofred, förtvivlan och misär. Vi ser vår mänsklighets långfredag i rapporter från Kenya och Syrien, om självmordspiloter och om utanförskap i vårt eget land. I vår långfredag verkar vi vara fast. Vår långfredag tycks vara sista dagen på vår vecka, i vår långfredag finns inget hopp och inget evangelium.

Men i våra tidningar kan vi bara läsa om de högsta korsen på vår långfredag, vi kan bara läsa om de folktäta avrättningarna. Men kanske är våra små personliga kors som vi reser för varandra lika sanna? Kors som bärs upp av förtal, ondska och girighet. Kanske medverkar de i lika hög grad till vår mänsklighets långfredag? Och så berövar vi oss själva en påskdag och fortsätter leva i vår eviga långfredag. Men Gud har själv strukit alla villkor för att förtjäna nåd och evangelium och bjuder oss till påskdagens ljus. Men vi kan själva trycka ner oss så vi aldrig vågar möta påskdagens ljus.

Kanske är det därför som rövaren finns där på korset bredvid Jesus. Han visste att han var en tjuv och trodde han förtjänade att dö. Längre ner på listan över tänkbara människor i paradiset kunde man inte komma. Men när han möter Jesu ögon vet han. Jesus bad inte rövaren att återkomma efter att ha gått i kyrkan några år, efter att ha bett ett visst antal böner, efter att ha gjort ett visst antal goda gärningar. Det fanns inga villkor. Nåd! Det finns det! Nåd för en ny dag, nåd för en ny vecka, nåd för ett nytt liv, nåd för en ny värld. Bortom Guds långfredag följer påskdagen. Det är den dag som Gud har skapat. ”Redan idag skall du vara med mig i paradiset”.

I mötet med Jesus Kristus förvandlas vi. I mötet med den uppståndne. Lärjungarna fick uppleva det efter att varit inlåsta och rädda efter Jesu död på korset. De kunde inte i sin egen kraft ta sig ut ur sin långfredag. Men i mötet med den uppståndne förvandlas de. Och allt blir nytt. I Lukasevangeliets 24:e kapitel kan man läsa om dem: ”De hyllade Jesus och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje och de var ständigt i templet och prisade Gud”. Men de stannade inte där. De reste och berättade för alla de mötte om påskdagens ljus, om vägen ut ur långfredagen. Livet blev sig aldrig mer likt, de var förvandlade. Och de inbjöd till förvandlande möten. Och världen förvandlades med dem.

Vi kallas till tjänst i påskdagens ljus. Att i mötet med den uppståndne lämna vår mänsklighets långfredag. Personligen och i Equmeniakyrkan.