Det kärva

Publicerat 2015-05-20 av Sofia Camnerin

10372596_10152126359196121_3567409842114060663_n

Jag roade mig den här morgonen med att låta mig fascineras av språket i bibeln. Underhållas. Fängslas. Roas.

Som en verkningslös fågelskrämma på ett gurkfält är deras förgyllda och försilvrade trägudar, eller som en taggig buske i en trädgård, där alla fåglar slår sig ner, eller ett lik som ligger utkastat i mörkret – sådana är deras förgyllda och försilvrade trägudar. Deras multnande purpurkläder och vittrande marmor säger er att de inte är gudar. Till sist kommer de att förtäras helt och hållet, och de blir en skam för hela landet.

Bättre då att leva rättfärdigt utan avgudar; den som gör så skall aldrig nås av skammen. (Jeremias brev vers 69-72)

Visst är detta ett helt fantastiskt språk och lite roligt? Jag kan liksom inte annat än att hålla med i slutsatsen, i jämförelse. Självklart är det bättre att leva utan avgudar då.

Man kan läsa bibeln på olika sätt. Som tröst, som vägledning, som utmaning. Ofta läses bibelorden som ett sökande av tilltal. Vad vill Gud mig nu? Troende ser Bibeln som Guds Ord. Vi tror att Guds levande Ord möter i orden, vill tala till oss, hjälpa oss, lära oss, utmana oss, trösta oss. Oftast läser jag bibeln i ren förberedelse. Så började det nu också. Som underlag till en bibelbetraktelse till en bok. Men just idag lät jag mig fascineras.

Jag utmanas även av författaren Kristian Lundberg i den precis nyutkomna boken om Bibeln: Boken om oss alla. Tretton röster om Bibeln (Bibelsällskapets förlag 2015). Han skriver att den bibliska texten följer honom, ”genom dagarna, genom timmarna av lycka och smärta”, att den blir till en slags referenspunkt i allt han skriver, tänker och tror, både politiskt och teologiskt. Det handlar om vad en människa är. Hon är inte bara en ”enkel ekvation som skall lösas på ett matematiskt, ekonomiskt sätt, som var vi i en enkel beräkning, en fråga om debet och kredit”. Han berättar att bibeln ligger precis inom räckhåll, uppslagen, på hans arbetsplats. Han läser den systematiskt, slumpartat, för tröst, för hopp, för styrka. ”Jag läser och blir till”.

För vad är egentligen en människa? Vilka referensramar behöver en människa för att kunna leva sitt liv? En människa behöver sammanhang och mönster. En människa behöver relationer. En människa är homo liturgicus, en liturgisk varelse, gjord för att höra ihop med Gud och andra människor, att tillbe Gud.

Kyrkofadern Augustinus (300-talet) har formulerat de bevingade orden: ”Mitt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig”.

Kristian Lundberg skriver om ett slags gudsvariabel i mötet med den andre och om bibeltexten som en hjälp att upptäcka denna variabel. ”Den andre blir då den del av Gud som jag ännu inte har mött som jag ibland inte kan förstå”.

Så denna morgon, som nu har blivit förmiddag, vill jag bara sitta kvar här och läsa. Som tröst och som disciplin. För jag behöver det, påminnas om variablerna.

Som Paulus skriver, eller om det nu är någon av hans lärjungar, i 2 Tim 3:16:  Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta… så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar. (2 Tim 3:16)

 

Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare