Möjligheter, mod och öppenhet

Publicerat 2015-12-21 av
Photo: Christopher Jahn/IFRC, Creative Commons, via Flickr)

Foto: Christopher Jahn/IFRC, Creative Commons, via Flickr

Den här hösten tror jag aldrig vi kommer att glömma. Kanske av flera anledningar, men jag tänker särskilt på den stora flyktingström som vi mött. Den största sedan 2:a  andra världskriget.

Bilden på den treårige Alan Kurdis kropp som sköljdes upp på en strand i Turkiet, spreds snabbt över hela världen via sociala medier och blev en symbol för flyktingkatastrofen runt Medelhavet. Bilden följdes av en debatt om det var etiskt försvarbart att utelämna ett litet barn, ett offer, på det här sättet. Samtidigt förändrade bilden på Alan snabbt människors syn och attityder men framför allt blev bilden början på ett engagemang för att hjälpa människor på flykt.

Det har varit fantastiskt att se hur Equmeniakyrkans församlingar så snabbt agerat genom att exempelvis öppna kyrkor och gårdar, mobilisera volontärer, starta klädinsamlingar, ordna tillfälliga boenden, ge rådgivning, språkundervisning, tolkning och mycket mera!

Flera av höstens händelser, som flyktingströmmen till Sverige men också terrorattentaten i Paris, har förändrat vårt samhälle. Vi står inför en ny tid och ett nytt samhälle.

Visst är det en utmaning att ta emot så många människor, att stå upp för ett öppet samhälle där varje människa är respekterad och bemött med värdighet men jag har stor tilltro till den kraft som finns i vårt samhälle.

Just nu behöver vi inte flera människor som i ord och skrift målar mörka bilder och talar om kris och nödvändigheten av att begränsa, att stänga gränser, kontrollera pass och att strama åt vår öppna flyktingpolitik.

Jag är fast övertygad om att det vi nu behöver är mod att stå upp för varje människas rätt till ett värdigt liv. Vi behöver bli fler som modigt talar och målar bilder som inger hopp och tro! Låt oss tala om möjligheter istället för begränsningar.

Tänk om vi som kyrka och enskilda medlemmar kan vara just de som ser möjligheter. Ja det som ser och möter människor, inte som siffror eller staplar i ett diagram, utan som medmänniskor. Guds avbilder med samma rätt till ett värdigt liv som du och jag.

Min förhoppning är att vi med stort mod och övertygelse står upp för öppenhet. Och att vi talar om världen som en mänsklighet, en kropp, där vi som människor utgör olika delar och men ändå hör ihop. I Guds värld finns inga gränser. I Guds värld finns det rum för alla!

Inga Johansson
samordnare för kyrka-samhälle

Bön

Gud, du som är kärlekens källa,
gör oss till fredsstiftare,
beredda att kalla människor vänner
snarare än främlingar,
beredda att känna förtröstan
snarare är misströstan,
beredda att älska snarare än att hata
beredda att tjäna snarare än att bli betjänade,
beredda att tända ljus
snarare än att förbanna mörkret.
Gud, du som är ljus – kom med ditt ljus, tänd hoppets låga in i vårt liv och vår värld.
Amen

Kyrka, tro och politik. Hur funkar det?

Publicerat 2015-07-06 av

Bandet1

En intensiv Almedalsvecka, där Equmeniakyrkan varit på plats för fjärde året i rad, är nu slut. Varför ska vi som kyrka vara där? Den frågan ställs ibland. Så här skrev vi i vårt Almedalsprogram: ”Utifrån Jesu ord, Följ mig, vill Equmeniakyrkan förmedla evangeliets kärleksbudskap och tillsammans med andra forma ett gott och hållbart samhälle. Vi vill vara en profetisk röst, en synlig aktör i samhället, finnas med i påverkan och opinionsbildning. Stå på den utsatta människans sida, kämpa för mänsklig värdighet och en värld öppen för alla”.
I Jesu egen programförklaring för sitt uppdrag, läser han i Nasarets synagoga från Jesaja bok: Han har sänt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fånga och syn för blinda och till att ge de förtryckta frihet.(Luk.4:18) Equmeniakyrkans vision lyder så här: En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar, mig, dig och världen.

brittamona
En av våra gäster – Mona Sahlin, som samtalade med Britta Hermansson.

Nog har vi i ett uppdrag att tillsammans med andra vara med och forma vårt samhälle och vår värld!
Ett av våra seminarer handlade om könsbaserat våld. Om att motverka allt våld som sker mot kvinnor runt om i världen och inte minst i krigshärjade områden. Någon i samtalspanelen sa: – Vi hör ofta talas om organiserad brottslighet – med det vi behöver är organiserad GODHET! Gå samman och göra gott för varandra och den värld vi finns i!

Klimatfrågan som är en av vår tids största utmaning är en annan angelägen fråga för oss som kyrka. Vi tror att alla människor är skapade till Guds avbild och att vi därigenom har fått ett särskilt ansvar att förvalta jorden och Guds skapelse. Att ta ansvar för våra systrar och bröder runt om i världen, för skogar och vattendrag, djur och växter. Det ansvaret måste vi leva upp till! Tillsammans med Diakonia har vi som kyrka valt att stå bakom den globala kampanjen Act Now for Climate Justice… Om du inte skrivit på listan för ett rättvist klimatavtal kan du göra det här på denna länk http://actclimate.org/sv/

I samtal om den psykiska ohälsan, som ökar i vårt samhälle framför allt blandunga men också bland äldre, uppmärksammandes behov av samtalspartners när livet är mörkt och svårt. Tjejzonen har arbetat fram en modell där man får chatta på nätet med en ”storasyster”. Tänk om du jag skulle kunna vara en storasyster eller en storebror! http://www.tjejzonen.se/

Efter en vecka i Almedalen med tusentals engagerade människor som vill vara med och forma ett gott samhälle och en bättre värld för alla, tackar jag Gud för all organiserad och oorganiserad godhet och ber för politiker och oss alla att vi tillsammans ska få vara med och förvandla världen!

Joining Hands for Mission

Publicerat 2015-06-19 av

Equmeniakyrkan genomför som jag tidigare berättat om Pionjärresan 2015 med tre tydliga stationer på vägen. Den första var i april i Hjortsberga tillsammans med Tim Lea från Fresh Expressions. Nu deltar vi i konferensen Joining Hands for mission, som anordnas av IFFEC. Det betyder International Federation of Free evangelical Churches och är en organisation som SMK tillhörde. Nu är Equmeniakyrkan medlem och sen tidigare även Svenska Alliansmissionen.

Grundtemat för konferensen är församlingsgrundande arbete. Vi får ta del av berättelser, lärdomar och teologisk undervisning med utgångspunkt från uppdraget att plantera nya församlingar. Mycket är bra och lärorikt men allra bäst är upplägget med ofta korta föreläsningar som följs upp med gott om tid för vår grupp att processa innehållet.

IMG_0015

Eftersom vi redan är på en resa och har med oss frågor och tankar så blir det tydligt att vi använder konferensen för våra behov. Så är det väl alltid, kan man ju invända men i det här fallet blir det extra tydligt. Min upplevelse av att vara här som en stor och bred grupp från Equmeniakyrkan är att så skulle jag alltid vilja göra i fortsättningen. Att åka ensam på konferens kan väl ha sitt värde men det blir lätt isolerat och jag har inte någon riktig plats att reflektera över vad det här innebär i mitt sammanhang. Genom våra samtal kan även en mindre bra föreläsning bli till guldkorn för oss som gemenskap.

IMG_0016

Det känns mycket gott. Platsen är Ansgarsskolan i Kristiansand. Det finns likheter med Campus Bromma efter den både har teologisk utbildning och en bibellinje med musik. Skolan är vackert belägen vid vatten och har fina lokaler. Och norrmännen överträffar sig själva när det gäller mat. Ryktena talar ju om smörgåsmåltider men vi bjuds på riktigt god mat. Jag tackar och gratulerar Norska Missionsförbundet till ett mycket fint arrangemang.

John Phelan från North Park College i Chicago höll på morgonen ett mycket fint bibelstudium om Jesu evangelium till skillnad från det mer förminskade evangeliet om Jesus som vi riskerar att förkunna. Vad förkunnade Jesus? Med utgångspunkt från Luk 4:16-22 visade Phelan att Jesajaboken var Jesu tjänstemanual och att Jesu evangelium aldrig kan inskränkas till ett budskap om den enskildes frälsning. Jesaja och Jesus har hela skapelsens helande för ögonen. Och Gud samverkar med oss i denna process. Det finns en kontinuitet mellan vårt fredsarbete och det fredsrike som Gud är i färd att upprätta. Starkt!

Per Westblom, koordinator Församling & Samhälle

Skolavslutningstider – vånda eller möjlighet?

Publicerat 2015-06-06 av
Sjöviks musiklinje vårkonsert

Sjöviks musiklinje vårkonsert

Den här veckan slutar många ungdomar skolan, många med förhoppningar om framtid och jobb men också mycket vånda. Vad ska jag göra nu? Får jag jobb? Räcker mina betyg? För en del är folkhögskolan ett steg på vägen vidare. Ett steg för att komplettera betyg men också att utvecklas som människa såväl som i sina gåvor.

Equmeniakyrkan är huvudman för fem fantastiska folkhögskolor med ett stort urval korta och längre kurser. Jag har förmånen att få finnas nära en av dessa, Sjövik folkhögskola i Dalarna. Häromdagen var jag på vårkonsert med musiklinjen i Folkärna kyrka. En musikalisk totalupplevelse. En inspirerande dirigent och lärare. Lekfullheten lyste om dem och glädjen spred sig till åhörarna. Att sjunga och musicera tillsammans ger mat för själen och ny energi, också till oss som lyssnade. Vi önskar allt gott nu när många går vidare till högre utbildning och jobb.

Om du som läser detta har möjlighet att besöka en av skolorna under kommande år, gör det! Du kommer att bli berörd. Kanske finns det också en kurs eller mötesplats som passar just för dig, som ger dig nya insikter och möjligheter. Tack alla fantastiska lärare som finns på våra folkhögskolor runt om i landet! Tack för ytterligare ett läsår med samverkan med Equmeniakyrkan på många olika sätt. Med önskan om en avkopplande sommarvila till er alla,

Els-Marie Carlbäcker

Korset vid Folkärna kyrka i Dalarna i sommarkvällsljus

Korset vid Folkärna kyrka i Dalarna i sommarkvällsljus

Tacksam för vad Gud gör!

Publicerat 2015-05-22 av

”Händer det något på församlingsplanteringsområdet nu för tiden?” Frågan kommer nu och då i mötet med olika människor runt om i landet. Och jag har funderat på vad jag ska svara. Det är klart att det händer något! Varje dag arbetar våra församlingsplanterare hårt med att vittna om Jesus, samla människor, träna lärjungar och bygga församling. Och jag känner en så stor tacksamhet och glädje när jag tänker på deras insats för Guds rike! De är mina hjältar.

För några veckor sedan fick jag följa med på hembesök hos en familj som nyligen kommit till Sverige. Det blev ett litet minimöte där i deras vardagsrum. Medan TVn flimrade fram en barnfilm fick vi ta emot undervisning om den helige Ande och hur Anden verkar i våra liv. Så bad vi. Vi bad för familjens behov, för ett sjukt barn och för familjens framtid. Sedan ville de be för oss. En sån kärlek som vi fick uppleva i den stunden! Efteråt satt vi i köket och drack te och åt en enkel macka. Vi kunde inte varandras språk, men med hjälp av händer, ögon, tolkhjälp kunde vi ändå kommunicera och dela Guds kärlek med varandra. Så byggs församling i en storstadsförort i Sverige idag.

Nya församlingar välkomnas 2015

I lördags var det fest under kyrkokonferensen i Göteborg. Fyra nya församlingar hälsades välkomna utifrån vårt församlingsgrundande arbete. När jag skulle presentera dessa uttryckte jag också en önskan och en bön om att detta skulle nu och i framtiden bli en stående tradition i vår konferens: nya församlingar hälsas välkomna in i vår kyrka! Vill inte du vara med och be och arbete för att det ska bli verklighet?!

Det är söndag och jag får vara hemma i Brofästet, vår församling här på Öland, och det är Söndagsskola för alla. Känner mig så tacksam för den gemenskapen! Barn, unga, föräldrar och äldre möts tillsammans och gör saker tillsammans, samtalar med varandra och lovsjunger Gud, ber med och för varandra och känner stark och djup gemenskap. Tror att det är detta som det innebär at vara församling i vår tid.

SSK för alla

Under de senaste veckorna har jag haft förmånen att få föra många spännande samtal med människor från olika delar av landet, men med samma ärende: de har en längtan efter att få vara med och se nya församlingar växa fram! Ibland har det varit just en längtan, ibland har det varit mer tydliga planer, någon gång har det handlat om församlingar med kallelse att plantera nytt. Det händer något nytt i vårt land och vår kyrka idag!

Ett sådant samtal som jag känner stor glädje över är den träff för pastorer jag fick förmånen att vara med på i Vaxholm den här veckan. Under lite mer än en och en halv timme satt vi i ett djupt och engagerat samtal omkring vad det innebär att vara kyrka i Stockholmsområdet, om de utmaningar man upplever i sina församlingar, om de utmaningar som en ständigt växande och föränderlig omvärld innebär. Hur möter vi missionsutmaningarna i våra storstäder? Stora men viktiga frågor.

Vaxholm pastorssamling

När jag satt i Svenska Mässan på kyrkokonferensen förra veckan tänkte jag tillbaka till förra gången jag var där på kyrkokonferens. Det var 2008 och jag välkomnades som ny medarbetare och samordnare för församlingsplantering i Svenska Missionskyrkan. Sju år har gått sedan dess. Mycket har hänt. En ny kyrka har formats. Och aldrig förut har jag fått föra så många samtal med så många olika människor och församlingar om församlingsplantering som nu! Tacksam till Gud! Det är i sanning en nåd att få vara med!

Nya församlingar välkomnade

Publicerat 2015-05-16 av

image

Det var med en påtaglig glädje och tacksamhet som Kyrkokonferensen tog emot tre nya församlingar och en kristen gemenskap som medlemmar i Equmeniakyrkan. Peter Svanberg, samordnare för församlingsgrundande arbete, uttryckte en stark förhoppning om att detta ska bli en stående punkt i våra konferenser.

Jag kan bara konstatera att det är angeläget att det blir så. Punkten före handlade om upplösta församlingar under 2014. Dessvärre fler än de vi fick välkomna. Min bön är att antalet nya församlingar blir fler än de som upphör. Under 2015 företar vi den s k Pionjärresan i Equmeniakyrkan. Resesällskapet på 12 personer kommer leva i en process där vi genom församlongsbesök, bön, reflexion, undervisning, deltagande i pionjärkonferens m m att formulera ett underlag för en församlingsgrundande strategi. Be med oss att den får bidra till att förändra församlingstrenden i vår kyrka.

Ett enda möte med Jesus

Publicerat 2015-05-13 av

imageJag deltar i evangelisternas gudstjänst i Tabernaklet i Göteborg. Den hålls i samband med Kyrkokonferensen och samlar en fullsatt kyrka. Temat är från Equmeniakyrkans vision: mötet med Jesus Kristus förvandlar. Det är en varm atmosfär och vittnesbörden om förvandlande möten avlöser varandra. Pär Alfredssons apell återger upplevelsen från tre ungdomar som varit tillsammans med honom under en tid när han rest som evangelist. De tre summerar med orden: Tänk vad ett enda möte med Jesus kan förvandla och åstadkomma. Jag tänker att det är en betydelsefull insikt jag behöver påminna mig om och sätta tilltro till. En gnista kan sätta en hel skog i brand.

Tack till Donsö!

Publicerat 2015-05-06 av

Under den första helgen i maj brukar samfundets evangelistkår samlas på Donsö. Så även detta år. Vill säga ett stort tack till Donsö Missionsförsamling som sedan många årtionden hälsat oss välkomna och stöttat oss i förbönerna. Vi upplevde mycket goda dagar i Andens atmosfär.

 

Tack för att du gör det möjligt!

Publicerat 2015-05-03 av

Foto-Magnus-Aronson-00911

I Equmeniakyrkan finns ett 30-tal anställda medarbetare som jobbar inom sjukhuskyrkan.
Här får vi en hälsning från sjukhuskyrkan på Södersjukhuset, Stockholm via sjukhuspastor Christina Lindgren.

Ett nytt liv på väg tar plats under ett hjärta. Efter en tid kan dess gestalt anas i mjuka, runda former. Ett liv på väg, kärlek som tar ny gestalt.

Jag arbetar i sjukhuskyrkan – ett arbete som jag är glad över även om det allt som oftast innebär möten med människor som har det svårt. Men ofta blir det ändå meningsfulla möten. Jag är glad över att få vara kyrkan i den miljön som samtidigt för andra människor är en arbetsplats. Tro och teologi utmanas i den miljön – för mig har inkarnationen, att Gud blev människa, blivit en grundbult att bygga vidare på. Inkarnationen anger en riktning.

Guds kärlek har tagit konkret gestalt i Jesus Kristus. Det berättar något viktigt om Gud. Det berättar var Gud är. Här nära. Inget mänskligt kan vara främmande för den Gud som själv varit kropp, ätit och sovit, gråtit och skrattat.
Det berättar också vem Gud är – närvarande, medlidande och kämpande. En Gud som gått in under det mänskliga livets begränsningar, som är märkt av mänskliga möten, en Gud som bär sår.
En Gud som skymtar när människor berör varandra, som anas i mötet.
En Gud som är kärlek och förkroppsligar det Paulus skriver om kärleken.
En Gud som bär allt, tror allt, hoppas allt och uthärdar allting.
En Gud som aldrig upphör.

Oavsett vad sjukhuskyrkan bedriver för verksamhet, bär den budskap i sjukhusmiljön – lokaler, skyltar och broschyrer allting förkunnar. Det predikar om Guds närvaro. Det påminner konkret och påtagligt om att Gud vill vara där mänskligt liv är utsatt och hotat. Där det gör ont och smärtar, där rädsla och förtvivlan bor. En Gud som helar när mänskligt liv delas, när sår läggs till sår.

Att vara kyrka på sjukhuset är att låta ordet bli kött, bli kropp och ta gestalt konkret och påtagligt i den miljö när människan kanske som allra mest är – just kropp! Tack för att du och din församling genom ert stöd och regelbundna givande till sjukhuskyrkan är med och predikar i sjukhusmiljön!

/ Christina Lindgren, sjukhuspastor på Södersjukhuset i Stockholm

Equmeniakyrkan mot våld och övergrepp

Publicerat 2015-04-30 av

Det är torsdag igen

— och jag klär mig i svart. Den svarta knappen om THursdays in Black – för en värld utanNätverk av män våld och våldtäkt – påminner mig och andra i min närhet om de fruktansvärda övergrepp som sker i vårt land och i andra länder. Jag lever så skyddat. Igår fick jag rapporter från det arbete vi ger stöd till i Kyrkornas Världsråd om hur man genom att involvera män i Afrika i nätverk för att stötta varandra försöker bidra till att ändra attityder och förhållningssätt i äktenskap och samhälle i stort. Män som vill förändring har det inte heller alltid lätt i sitt sammanhang där mansrollen av tradition ser annorlunda ut.

Samtidigt läser jag i min lokala tidning om ytterligare övergrepp. Det finns så mycket ilska och frustration som får förskräckliga konsekvenser. Vi har som medarbetare i Guds mission en stor uppgift att uppmärksamma orättvisor och vara medvandrare för fred och försoning där vi finns.

 

KÖREN HIMLAKAPELLET SÄTTER NER FOTEN MOT VÅLD OCH VÅLDTÄKTER

körSå här beskriver kören i Tallås missionsförsamling sitt engagemang för TiB: Vissa historier stannar liksom i en, de är svåra att glömma och ignorera. Berättelsen på Youtube av Moa som berättar om hur hon som 13 åring blev våldtagen och uthängd på nätet är en sådan. Likaså historien om den afrikanska kvinnan som blev kidnappad av soldater och tvingades bära vapen på dagarna och våldtogs på nätterna. Eller den indiska kvinnan som våldtogs till döds i en buss och fick ”skylla sig själv” eftersom hon var ute efter kl 20.!! Historierna är många och otäcka och det är lätt att vända bort blicken och försöka glömma. Vad kan man som ”stickande tant i lilla Edane” göra åt detta?

De skrev en musikal, som nyligen haft premiär, för att sprida kunskap och engagemang och har därigenom samlat in pengar till Kyrkornas Världsråds projekt. Projektet har fått del av bilder och text och uttryckt sin glädje och tacksamhet över det hängivna intresse som Sverige har visat under året för att uppmärksamma det orättfärdiga våldet. En fredens och rättvisans pilgrimsvandring i gemenskap med den världsvida kyrkan!

1 2 3 5