Tack för att du gör det möjligt!

Publicerat 2015-05-03 av Malin Emmoth

Foto-Magnus-Aronson-00911

I Equmeniakyrkan finns ett 30-tal anställda medarbetare som jobbar inom sjukhuskyrkan.
Här får vi en hälsning från sjukhuskyrkan på Södersjukhuset, Stockholm via sjukhuspastor Christina Lindgren.

Ett nytt liv på väg tar plats under ett hjärta. Efter en tid kan dess gestalt anas i mjuka, runda former. Ett liv på väg, kärlek som tar ny gestalt.

Jag arbetar i sjukhuskyrkan – ett arbete som jag är glad över även om det allt som oftast innebär möten med människor som har det svårt. Men ofta blir det ändå meningsfulla möten. Jag är glad över att få vara kyrkan i den miljön som samtidigt för andra människor är en arbetsplats. Tro och teologi utmanas i den miljön – för mig har inkarnationen, att Gud blev människa, blivit en grundbult att bygga vidare på. Inkarnationen anger en riktning.

Guds kärlek har tagit konkret gestalt i Jesus Kristus. Det berättar något viktigt om Gud. Det berättar var Gud är. Här nära. Inget mänskligt kan vara främmande för den Gud som själv varit kropp, ätit och sovit, gråtit och skrattat.
Det berättar också vem Gud är – närvarande, medlidande och kämpande. En Gud som gått in under det mänskliga livets begränsningar, som är märkt av mänskliga möten, en Gud som bär sår.
En Gud som skymtar när människor berör varandra, som anas i mötet.
En Gud som är kärlek och förkroppsligar det Paulus skriver om kärleken.
En Gud som bär allt, tror allt, hoppas allt och uthärdar allting.
En Gud som aldrig upphör.

Oavsett vad sjukhuskyrkan bedriver för verksamhet, bär den budskap i sjukhusmiljön – lokaler, skyltar och broschyrer allting förkunnar. Det predikar om Guds närvaro. Det påminner konkret och påtagligt om att Gud vill vara där mänskligt liv är utsatt och hotat. Där det gör ont och smärtar, där rädsla och förtvivlan bor. En Gud som helar när mänskligt liv delas, när sår läggs till sår.

Att vara kyrka på sjukhuset är att låta ordet bli kött, bli kropp och ta gestalt konkret och påtagligt i den miljö när människan kanske som allra mest är – just kropp! Tack för att du och din församling genom ert stöd och regelbundna givande till sjukhuskyrkan är med och predikar i sjukhusmiljön!

/ Christina Lindgren, sjukhuspastor på Södersjukhuset i Stockholm

Lämna en kommentar