Pionjärresan 2015

Publicerat 2015-04-20 av

Hjortsberga1

 

Den 16 april inleddes Equmeniakyrkans pionjärresa 2015 på Hjortsbergagården. Resesällskapet bestod av 12 personer med olika roller och bakgrunder inom rörelsen. Där fanns flera aktiva församlingsplanterare (Mario Marques, Anne Grudeborn, Aaron Thompson), regionala församlingsutvecklare (Gunnel Noreliusson och Bengt Åkesson), en ledamot från KS (Sara Möller), regionala kyrkoledare (Jenny Dobers och Klas Johansson), en assisterande kyrkoledare (Sofia Camnerin), en handledare för församlingsplanteringar (Hans Sundberg) och två personer med övergripande ansvar för församlingsgrundande arbete i Equmeniakyrkan (Peter Svanberg och Per Westblom).

 

Hjortsberga4  Hjortsberga3

 

Syftet med resan är att ge underlag till en väl genomarbetad och brett förankrad strategi för hur Equmeniakyrkan ska verka för att nya församlingar blir till i ännu högre grad än nu. Vi kommer att stanna vid tre stationer varav dygnet på Hjortsberga var den första. Därefter går vi av i Kristiansand i Norge för att delta i konferensen ”Joining Hands for mission” (15-18 juni). Vi kommer också att göra enskilda stopp vid några av våra nya församlingsbildningar. Slutligen drar vi samman våra erfarenheter och reflexioner vid ett dygn i september. Resan är processinriktad; vi varvar undervisning och berättelser, med bön, reflexion, bibelmeditation och samtal.

 

Hjortsberga2  Hjortsberga5

 

I Hjortsberga hade vi besök av Tim Lea från Metodistkyrkan i England. Tim arbetar med Fresh Expressions som handlar om att utifrån ett missionellt medvetande finna helt nya uttryck för att vara kyrka idag. Vi blev tagna av hans berättelser och den inverkan detta har fått på både metodistkyrkan och Anglikanska kyrkan. Tim gav oss också många ”restips”, som vi bär med oss under resten av resan. En av de saker som blev viktiga för oss var betydelsen av att sprida goda berättelser om nya sätt att vara församling i Equmeniakyrkan, gärna med hjälp av film. Hjälp oss gärna att förverkliga den visionen. Och be för vår resa, så att vi kommer fram till målet!

Fredens väg

Publicerat 2015-03-27 av

Lars Ingelstam har för Equmeniakyrkan nyligen mött utrikesministern tillsammans med andra från civila samhället för ett samtal om hur vi kan hjälpas åt för fred och nedrustning. Här följer något av det Lars förmedlade:

Equmeniakyrkan vill vara en fredskyrka. Det tydligaste uttrycket för engagemanget för fred och nedrustning är det uttalande som enhälligt gjordes vid förra årets kyrkokonferens: Fredens väg 20140530. Det riktas till våra egna församlingar, till Sveriges Riksdag och till Regeringen. Nyckelordet i det uttalandet är tyngdpunktsförskjutning: ”medel behöver omfördelas för diplomati, dialog, samarbete, kulturutbyte, fortsatt forskning, och även vänortssamarbete och utbildning”.

Stämningarna i dag kanske inte är de bästa för en politik för förebyggande och nedrustning. Men i vår rörelse är vi mer envisa än vi är trendiga. Våra medlemmar och församlingar bör därför räknas som en av de samhällskrafter som långsiktigt verkar för den goda utvecklingen. Detta kommer inte i första hand att märkas genom uttalanden av kyrkoledning eller styrelse, även om sådana har betydelse. Vi är en folkrörelse med många kompetenser; i församlingarna och i medlemmarnas roller som politiker, pastorer, aktivister, analytiker, opinionsbildare eller byråkrater. Alla goda krafter behövs.

För kunskap och inspiration finns boken  Fred, Säkerhet, Försvar av Ingelstam/Mellbourn att beställa.

På hemsidan finns också Equmeniakyrkans policy för fred och hållbarhet.

 

Tacksam!

Publicerat 2015-03-23 av

Par_Alfredsson

Allt gott över er alla som läser denna blogg! Det är måndag och man reflekterar över helgen som varit. Besökte Senorens Missionsförsamling. Vilka dagar och möten vi fick vara med om. Mötte en del människor som är nya i tron. Någon berättade om hur tältmötet gjorde Jesus mötet  tillgängligt. Med den erfarenheten ser jag med stor förväntan  fram emot kommande tältmöten i sommar på Senoren med bönen om att fler skall få möta Jesus! Pär

Att avstå från makt och förmåner

Publicerat 2015-03-08 av

EK profilbild

Varför är inte hälften av lärjungarna kvinnor? Frågan är inte alldeles lätta att besvara, men jag är helt övertygad om att Jesus inte avsåg att det skulle vara mönsterbildande. Även Jesus var tvungen att förhålla sig till traditioner och mönster. Samtidigt finns det flera, i förhållande till det patriarkala samhället, subversiva handlingar hos Jesus. Ett av de tydligaste uttrycken är när Jesus i Matt 19 förbjuder män att skilja sig från sina hustrur. Det intressanta är lärjungarnas respons: ”Om mannens ställning till hustrun år sådan är det bäst att inte gifta sig”. De förstår att deras manliga förmåner håller på att tas bort och reaktionen blir drastisk: då är det väl ingen idé att ens försöka, när vi inte längre får bestämma.

Och så fortsätter det genom historien. Varför vill många män fortfarande inte ha ett konsekvent jämlikt samhälle? Jag tror inte det handlar om en övertygelse som säger att det skulle bli en sämre värld att leva i. Nej, det enkla svaret är att det skulle innebära avstående från makt och förmåner, något som de flesta av oss mycket ogärna släpper. Dessutom handlar det om nya ovana tankemönster. Lärjungarnas reaktion ovan speglar den svårigheten. Lärjungaskap handlar bland annat om sinnesändring och att avstå. För oss män, som vill följa Jesus, finns här en hel del utmaningar när det gäller ”mannens ställning”.

Makt, förmåner och ovana tankemönster

Publicerat 2015-03-08 av

Varför är inte hälften av lärjungarna kvinnor? Frågan är inte alldeles lätta att besvara, men jag är helt övertygad om att Jesus inte avsåg att det skulle vara mönsterbildande. Även Jesus var tvungen att förhålla sig till traditioner och mönster. Samtidigt finns det flera, i förhållande till det patriarkala samhället, subversiva handlingar hos Jesus. Ett av de tydligaste uttrycken är när Jesus i Matt 19 förbjuder män att skilja sig från sina hustrur. Det intressanta är lärjungarnas respons: ”Om mannens ställning till hustrun år sådan är det bäst att inte gifta sig”. De förstår att deras manliga förmåner håller på att tas bort och reaktionen blir drastisk: då är det väl ingen idé att ens försöka, när vi inte längre får bestämma.

Och så fortsätter det genom historien. Varför vill många män fortfarande inte ha ett konsekvent jämlikt samhälle? Jag tror inte det handlar om en övertygelse som säger att det skulle bli en sämre värld att leva i. Nej, det enkla svaret är att det skulle innebära avstående från makt och förmåner, något som de flesta av oss mycket ogärna släpper. Dessutom handlar det om nya ovana tankemönster. Lärjungarnas reaktion ovan speglar den svårigheten. Lärjungaskap handlar bl a om sinnesändring och att avstå. För oss män, som vill följa Jesus, finns här en hel del utmaningar när det gäller ”mannens ställning”.

Sånger har vingar

Publicerat 2015-02-24 av

IMG_3888

För några år sedan var jag på kursgården Kuvarp utanför Ulricehamn.  Varje år bjuder vi in alla Brukssångers sångskrivare till en långhelg då vi skriver, prövar, ändrar och förbättrar våra nya sånger. En härligt kreativ och vilsam miljö. Ofta brukar jag få ett knippe fina texter från Linda Claremar, numera pastor i Knivsta, och så var det också den här novemberhelgen. Det resulterade bland annat i en liten kortsång på 8 takter i Taizé eller Ionastuk med titeln ”Var ett ljus i mitt mörker”. Året efter gick den med Brukssångers utskick och fick så att säja vingar.

Jag tänker att det är lite som när en fågel flyger ur boet, man vet inte riktigt vart den landar, i vilket samanhang, och vad den får uppleva. Kanske den återvänder och passerar boet, kanske inte.

Vissa fåglar har ju en ring runt benet, som inte skall hindra dem att flyga fritt. Men som gör att den som ser fågeln kan skicka en hälsning till något annat ställe den passerat. Just en sång har ju också med sig en slags ringmärkning som kan bli upphov till en hälsning tillbaka till boet.

Härom veckan fick jag plötsligt just en sån liten hälsning från ”Var ett ljus” ute på vift i världen. Den hade mellanlandat hos en kyrkomusiker i Småland som ville ha den till sin kör på Kyndelsmässodagen.

En medlem i kören, som skulle framföra sången, drabbas plötsligt av en stor och svår sorg, som också hela kören blir berörd av. Det kan ju bli så på grund av de starka relationer och nära band som ofta finns i en kör.

Nu behövdes en sång som på något sätt kunde ge ord åt den smärta och den bön som behövde bes, och ”Var ett ljus” blev sången för det tillfället. Orden och melodin fick en annan betydelse än på Kyndelsmässodagen och kom till nytta.

Jag blir alldeles tårögd och ödmjuk av berättelsen.

Så kan det ju vara, en sång man är med och skriver i ett sammanhang får betyda något för någon annan i en annan tid på en annan plats. Och jag tänker vidare att så kan det ju vara för oss alla. Vi skapar något eller gör något som vi släpper iväg, och så får det komma till nytta någon annan stans.

Musik skapas ju inte bara av kompositör och textförfattare. Helheten skapas av den som spelar, den som sjunger, sammahanget, och till sist av varje lyssnare som tar till sig helheten och låter den beröra på sitt eget sätt och utifrån där man är både kroppsligt och själsligt.

Sånger är fantastiska, spännande och på sätt och vis lite levande väsen när de flyger runt och landar i olika sammanhang.

När du nästa gång sjunger en sång i din kör, församling eller med vänner, tänk på att du är del i helheten som skapar musiken.

Och bland de som lyssnar eller bland de andra du sjunger med, så finns kanske den som just då behöver höra det ni är med och skapar. Kanske en maning till eftertanke, kanske att få skratta och glädjas, kanske en känsla av tröst i en djup sorg och kanske en påminnelse om att det finns ett hopp. Och en Gud som går med oss.

Bra nog

Publicerat 2015-02-23 av

 

Så här på måndagsmorgonen fylls mitt Facebook-flöde av bilder och kommentarer från olika gudstjänstupplevelser från den gångna helgen. De är alla fantastiska och starka och fyllda av inspiration och glädje. När jag se och läser fylls jag av tacksamhet över alla dessa kyrkor utöver vårt land där människor får möta den levande och uppståndne Jesus söndag efter söndag. Vilken rikedom det är! Det ger hopp och tillförsikt inför framtiden. Men samtidigt undrar jag vad som sker när vi hela tiden hyllar och lyfter fram det vackra och perfekta. Var finns utrymmet för det defekta, för sprickorna och möjligheten att när man faller kunna resa sig igen?

Min egen församling tillhör en av de små, och relativt nya, i vårt samfund. I går samlades ett drygt 20-tal barn, unga och vuxna till det vi kallar för Söndagsskola för alla – en interaktiv gudstjänst där vi tillsammans upptäcker och lär oss mer om Jesus. Gårdagens tema handlade om krukmakaren som formar leran som hon vill och om hur Gud formar oss och våra liv.

Vi fick var och en en lerklump att arbeta med och där vid borden fördes samtal mellan barn och vuxna om vad man ville göra och hur det blev och om att få börja om när det inte blev som man ville. Tänk att inte allt måste bli och vara perfekt! Tänk att det finns möjlighet att få börja om! En tacksamhet växte hos oss om att Gud inte kräver perfektion utan att han i sin kärlek hela tiden fortsätter att arbeta med oss – hur mycket vi än misslyckas.

När jag kom hem bar jag en god eftersmak med mig från dagens gudstjänst i Brofästet. Jag tänkte på den gemenskap som vi fick uppleva tillsammans. Jag tänkte på den kärlek som fanns mellan de människor som möttes. Jag tänkte på det som en av deltagarna sa till mig om vilken god och härlig atmosfär hon hade upplevt.

Jag tror att det är just så som församlingen ska vara – inte finast och vackrast och mest blankpolerad, utan öppen, äkta, fylld av kärlek och omsorg. Och när någon misslyckas, finns det alltid möjlighet att börja om.

”Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. Ibland misslyckades ledkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville det.” (Jer 18:2-4)

Söka och finna Gud i allt

Publicerat 2015-02-11 av

Jag läser just en bok som heter ”Söka och finna Gud i allt”. Andlig vägledning för moderna människor . Den kan varmt rekommenderas och titeln hjälper mig när jag efter en intensiv rese-period med besök i Stockholm, Östersund, Sollebrunn, Umeå, Ödeshög och Jönköping nu har en ”ledig” vecka. Då skriver jag en artikel om Tillit, tar hand om vårt familjehemsbarn som har sportlov och tar strax emot ytterligare en liten människa som vi är stödfamilj för. Där emellan försöker jag komma ifatt allt som blivit efter i huset och skriver på nästa bok. Jag hinner njuta lite av vårljuset också. I allt strävar jag efter att söka Gud. Det är nog det som gör att tillvaron håller ihop ändå på något sätt. Dessutom ser jag fram emot att få fira Valentine day tillsammans med min man i vårt rastställe på Marstrand till helgen. Han behöver verkligen en paus från en tuff arbetssituation och jobbet/glädjen med att som ordförande leda församlingen där vi bor i ett spännande kyrkbygge. I söndags var det taklagsfest med tårtbuffé. Det finns mycket att glädjas över.

Brobygge – mötesplats för livet

Publicerat 2015-02-05 av

Brobygge

I söndags avslutades första kurstillfället i vårens Brobygge-utbildning, en av de mötesplatser för livet som Equmeniakyrkan ansvarar för. Ett härligt gäng som jobbat med temat ”Vägar till hälsa och välbefinnande”. Vi har pratat hälsa, gått en minivandring i Judarnskogen där vi jobbade med Howard Clinebells sju dimensioner av hälsa; relationer, omvärlden, kroppen, andlighet, arbete, själen samt lek och humor. En livssnurra med de sju dimensionerna kommer att följa oss under terminen. (se bilden). Vi har provat mindfulness och såklart mötts i Stillhetens rum och i basgruppen.

Brobygge omfattar fyra fristående kurser, en per termin, och förläggs till fyra helger. Kanske är det något för dig eller någon i din närhet? Läs mer

Vill du prova en minivariant av Brobygge? Välkommen till Elimkapellet i Norrtälje 14 februari samt 11 april. Hör av dig till noomi.tonnang@equmeniakyrkan.se.

Kreativa uttryck på Vinterkonferensen.

Publicerat 2015-01-30 av

Marta Vassegård bloggar om Vinterkonferensen:

Två av kvällsaktiviteterna under Vinterkonferensen i Sunne hade namnet Equmenias hörna. På måndagskvällen var temat hälsa och onsdagens tema var kreativitet.

Kvällen om kreativitet började med mingel och de som kom blev bjudna på en liten skål med glass. Equmenias ordförande Joakim Lundqvist hälsade välkommen och berättade om hur han hittat utlopp för sin kreativitet genom renovering och inredning. Därefter intervjuades Rebecca Miana Crosson som jobbar som kommunikatör på Equmenia, Magnus Sternegård som är barn och ungdomskoordinator och jag, Marta Vassegård som är koordinator för kreativa uttryck. Magnus berättade om hur han jobbat med Stage Kids som var ett sång- och musikprojekt med barn i Saronkyrkan i Göteborg. Rebecca pratade om sitt examensarbete i fotografi där hon tolkat tro genom fotografi och jag nämnde några av mina tankar kring varför man ska dansa i kyrkan.

VK 7

För mig är dansen ett starkt uttryck och jag har själv gjort andliga upplevelser, både när jag själv dansat och också när jag sett andra röra sig eller dansa. Det står på flera ställen i bibeln beskrivet att vi ska prisa Gud med dans och dans ger oss en möjlighet att ”koppla upp” oss till Gud. Religion och andlighet kan inte enbart handla om intellektuell förståelse, utan den behöver rymma uttrycksformer som kan ge en andlig upplevelse eller erfarenhet som känns i kroppen. Dansen hör till mänslighetens äldsta medel att närma sig det gudomliga har Bengt Häger sagt, som är svensk dansare, koreograf och numer också chef på Dansmuseet i Stockholm. Detta är något vi bör ta vara på. Att dansa i kyrkan kan för många upplevas som något nytt påhitt, men så är det inte. Går man långt tillbaka i tiden var nästan all dans av religiöst ursprung. Under medeltiden visade man så kallade mysteriespel i kyrkorna, på torgen och andra offentliga platser. Där spelade man upp berättelser ur bibeln med teater och dans.

Kroppsspråket är vårt första språk och det lilla barnet rör sig ofta helt naturligt och självklart till musik. Man kan uttrycka det man inte kan säga med ord med sin kropp. Dansen kan vara en befrielse från ord där tolkningen lämnas öppen.  Med dansens positiva fysiska effekter, de frigörande egenskaperna och med förmågan att skapa gemenskap är dansen ett ypperligt redskap för kyrkan, både i gudstjänst sammanhang och i själavård. Bland alla krav på prestation är det viktigt med tid och rum för en kravlös, lustfylld aktivitet!

John och Carina Persson från Kristinehamn visade tillsammans upp en dramatisering av Psalm 139. Carina berättade sedan om hennes och Johns långa erfarenhet att jobba med dans och drama själva och tillsammans med ungdomar i Broängskyrkan i Kristinehamn.

VK 3 VK 2

Som avslutning på Equmenias hörna provade vi på ”Danceoke”. Alla stolar sköts åt sidan och golvet var fritt. Vi tittade på en dansvideo på storskärm och härmade och följde med efter bästa förmåga!

1 2 3 4 5