En bok om mångfald i rättan tid!

Publicerat 2014-05-27 av

saljblad_Mangfald_228Nu efter EU-valet bekräftas det som många av oss känt och anat. I valet till Europaparlamentet har fler och fler främlingsfientliga, rasistiska nazistiska extrema högerpartier kommit in och fått så många platser i flera länder i Europa och nu även Sverige. Det är oroande för EU är ett fredsprojekt och ett projekt för ökad sammanhållning och fri rörlighet.

I Stockholms tunnelbanor var budskapet på SD:s valaffischer tydligt: ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”. Främlingsfientligheten går inte att missa i budskapet.

Därför känns det just nu som om Equmeniakyrkans nya bok om mångfald och samhörighet kommer just i rättan tid! Den släpps på torsdag kväll i Kyrkokonferensen. En bok om mångfald och samhörighet! Om en kyrka som vill vara inkluderande och välkomnande vem man än är, om en kyrka som rymmer alla.  Utgångspunkten i boken är enkel: Vi är olika och det är bra! Gud har skapat mångfalden och genom olikheter berikas hela livet, ja hela skapelsen.

Gud gör inte skillnad på människor, skriver Paulus i Romarbrevet – ett helt annat budskap än SD:s tunnelbaneaffischer. Paulus påminner oss om att det är vi som sätter gränser och delar in varandra i olika grupper beroende på tro, kultur, åsikter och nationalitet. Men Jesus är en gränsöverskridare och går hela tiden över de gränser som begränsar oss. Följ mig, säger Jesus.

Equmeniakyrkan vill vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Det betyder att vi vill vara en välkomnande gemenskap, där vi kan dela liv och tro med respekt för varandras olikheter och upptäcka att olikheter berikar vårt liv.

Jag hoppas innerligt att vi alla i Equmeniakyrkan tydligt formulerar och står upp för ett budskap som inkluderar och välkomnar alla!

Välkomna på releasen i Immanuelskyrkan, Stockholm, torsdag kväll, kl 21:30.

Mer info »

Inga Johansson
samordnare kyrka-samhälle
Equmeniakyrkan

Evangelistveckan

Publicerat 2014-05-19 av

Par_AlfredssonFridens över er som läser denna blogg…

Det är måndag morgon och den inre motorn börjar att gå igång på nytt. En vecka som är fylld av roliga och intressanta inslag. Tisdagen som börjar med att dela framtida visioner tillsammans med våra kyrkoledare. Alltid gott att möta dem!

På tisdag och onsdag lägger vi ytterligare några pusselbitar på en satsning som kommer att gå av stapeln i Okt. Då kommer jag, Pär, tillsammans med några till evangelister att göra en satsning i STOCKHOLM! Underbart. Tänk att för en gbg:are som jag komma till Stockholm? NÅD! Bålsta och Vaxholm i Focus!

Detta är en nysatsning och ett tänk som tilltalar mig oerhört. Normalt fulls våra veckor av kallelser. En församling eller sammanhang ringer och bokar oss för olika uppdrag över olika lång tid. Det innebär ju att vi ofta besöker sammanhang som har råd och möjlighet att satsa. Denna gång tar Equmeniakyrkan ett nytt grepp. Vi skickade ut förfrågan till olika regioner om att satsa på områden med låg kristen närvaro. Vill ni ha hjälp av evangelister? Vi fick napp direkt! Till denna satsning kommer också Våga-Tro team att finnas till hands under hösten.

När helgen sedan närmar sig får jag förena nytta med nöje!

Då slänger jag på mig skinnstället och åker till en Bikerträff, en förnyelsehelg för MC-åkare, i Brålanda. Ett arrangemang som vårt g:a distrikt med Roland Brage samt Visnums missionsförsamling i spetsen tillsammans med mig själv startade för 5 år sedan.

Bibel, bön och MC! Kan det bli bättre? Det brukar alltid följa med några knuttar som är nyfikna på Jesus! Be att de får göra mötet med Honom!

Hörs!

Kyrkokonferenstider

Publicerat 2014-05-16 av

Oblatpaket fr Indien

Ett mystiskt paket insytt i tyg kom till kansliet. Det visade sig vara oblaterna till kyrkokonferensens nattvardsgudstjänst, tillverkade av utsatta kvinnor i ett projekt som vår systerkyrka i Indien driver.
På konferensplaneringsgruppens senaste möte insåg vi att vi måste hitta ett annat nattvardbord än vi brukat ha. Det som tidigare stod i Missionskyrkans kanslis källare på Tegnergatan 8 står av naturliga skäl inte där längre, eftersom vi har flyttat.
Vi bläddrar i våra almanackor för att göra ett schema för bemanning av konferensbyrån, och så måste vi ju göra det trevligt på öppet hus på konferenssöndagen på Ekumeniska Centret i Alvik

Kyrkokonferensen närmar sig, med alla detaljer som alltid dyker upp så här års.

För min del handlar det just nu mycket om musiken i de olika gudstjänsterna. Jag är glad över bredden av olika slags musik som vi har med i år. Allt sjunget och spelat av hängivna musiker och sångare som kommer från olika håll i vår kyrka. Tänk att det kan låta så olika men ändå vara uttryck för samma innerlighet.

Min söndagsskolefröken Ada var den mest hängivna man kunde hitta. Hon hade ingen egen familj men brann för alla oss söndagsskolebarn och nådde långt utanför församlingen med sina hängivna berättelser ur Bibeln med hjälp av flanellografbilderna.
När vi söndagsskolebarn växte upp och blev tonåringar var det några av killarna som startade punkbandet Arla Harp. Ni kan ju gissa hur det kunde låta på gudstjänsten i vår kyrka, som har en väldigt bra akustik. Men Tant Adas inställning var helt klar: ”Jag tycker det låter förskräckligt pojkar, men ni ska veta att jag ber för er.”

Jag funderar över min egen reaktion när jag är med på en gudstjänst som inte låter som jag är van vid. Är jag så öppen, som jag önskar att alla andra ska vara, och välkomnar det jag inte känner igen mig i och tänker att det är berikande att vi är olika? Kanske inte alltid. Men jag vill i alla fall jobba på det. För vem är jag att bedöma någon annans upplevelse?

Om vår kyrkas musik ska ha både höjd, bredd och djup så tror jag att Tant Ada kan vara en förebild för oss alla. Punk var inte precis hennes musikstil, kan man lugnt säja, men hon fanns alltid troget med när hennes pojkar spelade. Med böner för både dem och att de som lyssnade skulle få höra om Jesus. Den generositeten och innerligheten önskar jag oss alla.

Lena Wohlfeil

Fair bedömning av Fairphone

Publicerat 2014-05-14 av

En del av mitt lärjungaskap handlar om att välja Fairtrade så långt det är möjligt och rimligt. De två sista orden är förstås tolkningsfrågor. Att priset är högre för en Fairtradevara är knappast orimligt. En viktig orsak till att många produkter – inte minst kläder – kan vara så billiga är att de som odlar bomull och syr våra t-shirtar får löner som är skamligt låga. Svårare är att köp av t ex underkläder och strumpor  blir ganska komplicerat om de ska vara rättvisa. Jag är så gott som alltid hänvisad till nätet och där måste man söka en hel del innan man hittar rätt. Inte så få gånger har det också visat sig att när jag äntligen hittat vad jag sökte så är kalsongerna slut på lagret. Å ena sidan har Jesus aldrig sagt att efterföljelse skulle vara något enkelt, å andra sidan finns en varning för att lägga ner för mycket bekymmer på mat och kläder. Nåväl, bekymren handlar ju i detta fall inte om kläderna i sig utan om de människor som gjort dem. Till detta kan läggas att det finns en viss poäng i att det inte är alltför lätt att handla.. Risken för impulsköp är betydligt mindre om man bestämt sig för Fairtrade-kläder (än så länge).

En av våra mest problematiska ägodelar ur ett rättviseperspektiv är mobiltelefoner. Det är sen länge känt att de mineraler som behövs för att göra våra nallar utvinns i Kongo och utgör ett ondskefullt bränsle i de konflikter som råder där. Tillverkningen av telefonerna, oftast i Kina, ger inte arbetarna den lön de behöver för att klara sitt uppehälle. Därför har en rättvis och miljömedveten smartphone länge varit en våt dröm för oss fairtradare. Och nu finns den. I slutet av 2013 släppte det holländska företaget Fairphone 20 000 förbeställda mobiler, för ca 4000 kr/st. Equmeniakyrkan beslöt att köpa in 5 ex för att provköra. Jag var en av piloterna. Nu har vi använt dem i några månader och intrycken är visserligen blandade men dessvärre på en totalt sett lägre nivå än vi kunde önskat.

Min avsikt är inte att recensera telefonen (den har testats av Råd & Rön och fått poängtalet 64 av 100) utan reflektera över vad som är ”rimligt” i detta fall. Ur ett perspektiv kan man enkelt konstatera: finns det en rättvis telefon som faktiskt går att använda till det mesta man behöver så är alla andra alternativ uteslutna. Fairphone är förstås långt bättre än de första smartfånarna och i ett historiskt perspektiv ett tekniskt under. Att det finns bättre telefoner (som vi vant oss vid) får vi helt enkelt leva med. Att en stulen Ferrari är roligare att åka i än en hederligt införskaffad Toyota är knappast ett skäl för att satsa på den första. OK, fair enough och kanske är det så enkelt. Å andra sidan: ska Fairphone bli ett alternativ för andra än riktiga fairtrade-nördar så duger den inte alls. Och är det inte vad vi önskar, att den ska bli en konkurrenskraftig vara som gör verklig skillnad? Sen finns det detaljer som är oacceptabla hur rättvist uppsåtet än är. Ett arbetsredskap måste fungera; den får inte stängas av för att jag vill använda kameran, uppdateringar måste komma när man lovat det, en radio som inte går att lyssna på är i princip onödig att ha med.

Problemet med Fairphone är inte priset utan kvaliteten. Jag dristar mig helt enkelt till att säga att den är för billig, åtminstone i Sverige. Och då menar jag inte att den nuvarande modellen har för lågt pris, utan att man har satt ribban för lågt. En tusenlapp till och den hade fått högre kvalitet med bättre support. Andra utgåvan är på väg och efterfrågan är trots allt stor. Jag hoppas dock att den är väsentligt bättre.

Nätverksdygn för församlingsgrundare i Equmeniakyrkan

Publicerat 2014-05-05 av

En eller två gånger per år möts de medarbetare som leder någon form av pionjärt arbete inom Equmeniakyrkan. En del av dem startar helt nya kristna gemenskaper, andra arbetar utifrån befintliga församlingar/kyrkobyggnader, men där den ursprungliga församlingen har närmat sig nollpunkten.

8-9 april hölls en sådan samling, med ca 30 deltagare, på Västkustgården i Lerkil, där också ett av de senaste initiativen till en ny församling påbörjats med Anne och Tomas Grudeborn som ledare. Det är inspirerande att höra de olika berättelserna om vad som kan ske när man gör församling på ett nytt sätt. En del har inga lokaler utan möts i hem eller i hyrda utrymmen. Det är ofta inga stora skaror men dessa gemenskaper har samtidigt en hög andel nya människor som har kommit till tro.

Min dröm är att församlingsgrundande ska bli något naturligt och självklart i våra församlingar. Att det blir en rörelse, inte primärt från ”oss i Alvik”, utan från de lokala sammanhangen, där vi istället får vara med och stödja det som sker. Vårt uppdrag formuleras som att arbeta för församlingens förnyelse, utveckling och växt; nya församlingar är en viktig del av den förnyelsen.

Välkommen till en ny blogg

Publicerat 2014-05-05 av

Välkommen till bloggen Församling och Samhälle. Här kommer framför allt anställda i temagruppen med samma namn att skriva inlägg utifrån sina områden, erfarenheter och reflexioner. Du finner bilder och kortfattad presentation av skribenterna under rubriken Personal.

Gruppen ansvarar för församlingsutveckling, församlingsgrundande, musik och kreativa uttryck, mångfald och migration, kyrka och samhälle, diakoni och evangelisation. Kort sagt det mesta som rör den lokala församlingens arbete och en hel del som vi gör tillsammans som kyrka, eftersom det kräver mer resurser än vad många församlingar har på egen hand.

Närmare presentation av gruppens medlemmar och vad var och en arbetar med kommer här i bloggen. En del inlägg kan komma att skrivas av andra personer som ägnar sig åt samma områden som vi gör.

Du är varmt välkommen att ge respons på blogginläggen.

1 3 4 5