Nepal – vad hände sen?

Publicerat 2016-05-30 av
Ett byggteam vid en arbetsplats i Nepal.

Ett byggteam vid en arbetsplats i Nepal.

För ett drygt år sedan skedde en stor jordbävning i Nepal, många blev hemlösa. Equmeniakyrkan tillsammans med Rebuild Safe Nepal startade ett arbete för att bygga nya säkra hus i landet.

Metoden som används har utprovats i Thailand i samband med Tsunamin där, för c:a 10 år sedan. Man gör byggstenar som ser ut som stora legobitar och klarar sedan skakningar i marken betydligt bättre än vanliga tegelstenar. Nu har arbetet i Nepal kommit igång; maskiner att pressa byggstenar är inköpta,  några hus är byggda, personal är utbildad och man förväntar sig många beställningar när väl monsunen är över om ett par månader.

De insamlade medlen från bl a Equmeniakyrkan har räckt till; 2 maskiner som är på plats i Nepal varav en är nyligen inköpt, 2 team á 4 personer som är utbildade och tränade att bygga både block och hus, 2 hus är byggda, ett större och ett mindre hus.

Per Zetterberg, ansvarig inom Rebuild Safe Nepal säger; ”Nu står vi inför en avslutande utmaning, att klara oss över monsunen. Under monsunen byggs inga hus, däremot efter lär det bli full fart.”

Vill ni läsa mer om hur det går så kan ni besöka Rebuild Safe Nepals egen facebooksida; www.facebook.com/rebuildsafenepal

Otto Ernvik, Asien ko-ordinator, Equmeniakyrkan

Nystartade skolor för syriska barn

Publicerat 2016-03-07 av
Besök på skolan i Qoub Elias.

Besök på skolan i Qoub Elias.

Tänk att vara 11 år och aldrig ha gått i skolan. Så var det för nästan en hel klass av 10-12 åringar jag och några kollegor mötte i  Libanon. De hade kommit från Syrien till flyktinglägren för flera år sedan och aldrig fått gå i skolan. Men nu var de där, i en alldeles nystartad skola för syriska barn. En insats av Evangeliska Synoden i Syrien och Libanon i samarbete med Equmeniakyrkan. ”Gillar ni att gå i skola?” frågade vi. ”Jaaa!” var svaret.

I skolan används syriska läroböcker.

I skolan används syriska läroböcker.

Vi samarbetar med Evangeliska Synoden i Syrien och Libanon, som är en och samma kyrka i två länder. Idag finns det över en miljon registrerade syriska flyktingar i Libanon (enligt UNHCR; den verkliga siffran kan vara större). Det är en enorm prövning för landet, som innan flyktingströmmen hade ca 4 miljoner invånare. En av utmaningarna är utbildning. Enligt våra kontakter i Libanon finns det 400 000 syriska skolbarn i landet. Statliga skolor har lyckats ta in 150 000 av dem, men inte fler. Kapaciteten räcker inte till. Efter vissa motgångar öppnade Synoden den 25 februari två skolor  med ca 50 barn var. Båda ligger i byar i Beqaa-dalen, där det finns många flyktingläger. Tillsammans med Mary Michael, som är en av dem som driver detta projekt, besökte vi dem. ”Den här dagen har jag längtat efter”, sa hon, ”Det är underbart att se barnen i skolan”.

Den här veckan är planen att öppna en tredje skola i norra Libanon. Allt är förberett. Och så snart som möjligt vill man utöka kapaciteten. För, som en av lärarna i skolan i Qoub Elias sa, varje dag frågar fler föräldrar om de kan skicka sina barn. Barnen hämtas med buss från lägren och skjutsas tillbaka efter skolan. Alla barn är välkomna, kristna som muslimer. Alla som behöver hjälp ska kunna få det, menar man. Skolorna använder syriska böcker och den syriska läroplanen, allt för att underlätta en framtida flytt tillbaka till Syrien. För man har inte gett upp hoppet.

Det finns även många barn i Syrien som heller inte kan gå i skolan. Alldeles för höga mat- och medicinpriser (så blir det när det är brist och vissa människor ser en chans att tjäna på andras svårigheter) och en kollapsande ekonomi gör att familjerna inte har råd med varken skolmaterial eller skolavgiften. Nu planerar kyrkan att hjälpa 2000 barn och deras familjer med både skolgång och andra grundläggande förnödenheter inne i Syrien. Så hoppas man på hjälp för att kunna genomföra detta framöver.

Utsikt över Qoub Elias.

Utsikt över Qoub Elias.

Mitt besök i Libanon präglas av respekt för vår samarbetskyrka, som under svåra förhållanden jobbar vidare. Många har flytt Syrien, men ”Vi vill också hjälpa vårt folk att kunna vara kvar. Landet töms på kristna. Vi ska ta hand om våra men också om våra grannar. Därför är hjälpen inte begränsad till kyrkans medlemmar.”

Gerard Willemsen
Internationell koordinator

En missionsutmaning av nytestamentliga mått

Publicerat 2016-02-15 av

För en tid sedan samtalade jag med en man som ursprungligen kom från ett land i Central Asien. Jag frågade honom om hur han blev kristen, då började han berätta en spännande berättelse som startade med hur han fick höra talas om Jesus, och slutade med flykt från sitt eget land på grund av tron på Jesus Kristus.

Så långt känner väl de flesta igen berättelsen, vi vet att så är fallet i många av länderna i Central Asien. Men i sin berättelse så sa han något som jag hajade till inför han sa: ”jag var den 7:e personen som blev kristen i mitt land”, detta förvånade mig och jag frågade vidare om detta. Kunde detta vara sant? Men han kunde redogöra för de 6 tidigare och han kunde också redogöra för personer som blev kristna efter honom, så jag fick tro på hans ord.

Om man är lite skeptiskt lagd kan man ju undra om de visste om alla människor i sitt land kanske fanns det någon annan som var kristen, så kan det ju mycket väl ha varit.

Men faktum är att den kristna närvaron i många länder i Central Asien är väldigt, väldigt låg. Dessutom förekommer kompakt motstånd mot dem som blir kristna, de får ofta betala ett högt pris för sin överlåtelse till Jesus. När jag hörde denna berättelse om landet med så få kristna så tänkte jag, här behöver vi vara med och sprida det glada budskapet om Jesus Kristus.

I länderna i Central Asien så bor turkfolk av olika slag. Inom Eurasiengruppen inom Equmeniakyrkan har under några år funnits en längtan att som kyrka få vara med och arbeta mera i detta område och med dessa folkslag. Denna längtan/kallelse har levt under namnet ”Turkvisionen” där intentionen och bönen är att få vara med och sprida evangeliet i dessa mycket ”svåra” länder.

Vi försöker nu ta steg vidare och ”Turkvision” lever vidare under formuleringen:
-Kristen närvaro i alla länderna i Turkbältet och att människor kommer till tro på Jesus Kristus.
-Församlingarna i området blir stärkta och blir mötesplatser med Jesus Kristus som förvandlar mig, dig och världen

Så stå gärna med i bön för denna utmaning, som faktiskt är en missionsutmaning av nytestamentliga mått.

/ Andreas Karlsson
Samordnare Eurasien

Utbildning bryter utsatthet för romer

Publicerat 2016-02-04 av

Slutredovisningen från den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare, har just släpps av statens offentliga utredningar och diskussionerna går höga om denna rapport.

Samtalen förs just nu i många forum om hur man kan och bör hjälpa.
Equmeniakyrkan är både på nationell nivå, och genom många församlingar djupt engagerad i frågorna. Det som är uppenbart är att problematiken inte är enkel, och att situationen runt de utsatta EU-medborgarna är mycket komplex.
Många församlingar hjälper de människor som frusna och hungriga finns utanför deras dörr, vilket får sägas är en kortsiktig lösning. Men Equmeniakyrkan arbetar också för att få till en förändring på lång sikt.

elever_ruth_1124

Genom att stötta utbildning för barn skapas en grund för en stabilare framtid. Barnen får en chans att kunna bryta sitt utanförskap.

För snart två veckor sedan vecka sedan var Inga Johansson, samordnare för kyrka-samhälle, och jag på plats i Rumänien och Bulgarien för att besöka de arbeten Equmeniakyrkan stöttar i Sofia respektive Bukarest. Många av insatserna riktas just till romer.
I Rumänien finns projektet Ruth i Bukarests fattigaste område. Bland annat drivs en skola för 200 elever och projektet innefattar även sjukvård, förskola, sömnadsutbildning för kvinnor och utbildning för ledare och pastorer. Ruth är också ett stort stöd för föräldrarna till barnen i skolan. Man ser tydligt på plats att det absolut viktigaste för att bryta utsatthet och fattigdom är utbildning. Det är just detta område som projekt Ruth riktar in sig på och Equmeniakyrkan är med och stöttar en del av detta arbete.

sy_1054

I Rumänien får kvinnor genom projektet Ruth lära sig sömnad och får förutsättningar för att kunna få en egen inkomst genom sitt hantverk.

I Bulgarien och Sofia finns också ett arbete med romer som Equmeniakyrkan stöttar. En församling driver en stödverksamhet som möjliggör för romska barn att klara av skolan. Man ger barnen möjlighet att duscha och få hela och rena kläder. De jobbar med stödundervisning i de viktigaste skolämnena, eftersom många av de romska barnen har inte samma förutsättningar som sina klasskamrater och ofta hamnar långt bakom de andra. Stödundervisning utgår från varje enskilt barn. Equmeniakyrkan är med och stöttar detta arbete.
Vi ser vikten av att vara med och ge dessa barn och ungdomar en chans till en ljusare framtid.

Jesus säger i Matt 25:40 ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”
Som kristen kyrka får vi bära med oss de orden in i arbetet med de utsatta EU-medborgarna

Andreas Karlsson
Samordnare Eurasien

 

Skollov, föräldrar och tonåringar

Publicerat 2016-02-03 av

DSC_0476Gunilla Eliasson, Equmeniakyrkans missionsarbetare i Ecuador, har skrivit ett nytt nyhetsbrev. Ett utdrag följer nedan:

”Här stundar grönbete för alla tappra elever som kämpat under hela den sista terminen med att gå i skolan sex dagar i veckan pga. att det befarades att El Niño skulle storma loss rejält redan i november. Hittills har det inte varit någon fara på taket och regnperioden började inte förrän i början av januari. I torsdags släpptes skoleleverna så iväg för ett tre månader långt lov. För de som behöver läsa upp betygen eller komplettera en eller flera ämnen ges under två veckor till undervisning så att så många som möjligt ska komma igenom läsåret och få giltiga betyg. Det var tufft för många, även lärarna att även på lördagarna komma iväg till skolan och att både oktoberlovet och jullovet kortades ned. Men nu ges det alltså kompensation med en hel månads extra ledighet.

I lördags var det en halvdag för de elever som tar studenten på skolan Teodoro Kelly. Föräldrarna var också inbjudna och eventet arrangerades av kyrkan. De fick samtala i grupper om olika värderingar som det är viktigt att stå för och ge vidare till sina barn. Eleverna fick lyssna på en man som vuxit upp på barnhem och som saknat både mamma och pappa under sin uppväxt. I slutet fick så de båda grupperna ha en stund tillsammans, mammor och pappor, döttrar och söner fick i slutet visa varandra sin uppskattning för det hårda arbete som de utfört tillsammans för att klara av en 13-årig skolgång. Talaren betonade tydligt att utan kämpande föräldrar så hade det varit helt omöjligt att ta sig igenom alla dessa år och att de i praktisk omsorg och kärlek funnits där för sina barn. Tonåringarna var märkbart berörda och det var som att en tacksamhet växte fram hos dem för att de hade en mamma eller pappa vid sin sida.

DSC_0525Jag har också gjort avslut för läsåret på de båda skolorna och håller på att skriva rapporter som ska lämnas in. En del av de uppgifter som slutförts är att jag i början av december hade två workshops för föräldrarna på Telmo Marquina skolan om hur man kan förebygga sexuella övergrepp hos barn genom att prata avdramatiserat med barnen. Hittills har jag alltid fått fin feed back efter dessa ”skolor för föräldrar”, men jag skulle önska att fler tog tillfället i akt att lära sig något nytt. Det är ett känsligt, men ack så viktigt ämne då siffrorna är höga när det gäller sexuella övergrepp i Sydamerika.

Tjejgruppen på skolan Teodoro Kelly har varit igång de fredagar som jag varit där. Det har varit på den sista lektionen och kanske inte alltid roliga timmen för dem, men de flesta av tjejerna har ändå tyckt om att få tänka till själva och stå upp för sina åsikter samt att börja kunna prata för dem och försvara sina egna reflektioner. Det har varit min idé att inte ge dem färdiga svar utan att de i gruppen och genom de olika övningar vi gjort tillsammans skulle våga känna sig så trygga att de har kunnat höja sin röst och själva komma på vad de egentligen tycker kring de olika ämnen som vi pratat om. Oftast har det varit mellan 13-15 tjejer, främst fjortisar som verkligen besitter mycket klokskap om de bara ges tillfälle att få uttrycka den.”

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

Terrorism och utsatthet – de kristna i Pakistans vardag

Publicerat 2016-01-30 av

Såg ni blogginlägget häromveckan som lyfte fram Open Doors rapport för 2015 om förföljelse av kristna? Pakistan kom på plats nummer 6 av de 50 länder där förföljelsen är som störst och klassas som ett land med ”extrem förföljelse”. Där har förföljelsen ökat jämfört med föregående års mätning. CIMG2323-KAT

Många av våra vänner i Church of Pakistan kan vittna om den utsatthet som de som kristna lever i; alltifrån att diskrimineras när du söker jobb eller utbildning till att leva i ständig rädsla för terrorister som kan slå till när man möts till gudstjänst. Detta skedde till exempel 2013 i en av Church of Pakistans kyrkor i Peshawar där 99 människor fick sätta livet till. I mars förra året dog 17 människor och 70 skadades då självmordsbombare attackerade två kyrkor i Lahore – ett område där Equmeniakyrkan länge funnits med och gett stöd. Det är framförallt den islamistiska extremismen som ökar och som utöver terrordåd även ligger bakom att t.ex. kristna flickor kidnappas och tvångskonverteras. Det här möter vår partner Talitha Kumi Welfare Society emellanåt i deras arbete med kvinnor.

Tillsammans med Christian Study Center arbetar Equmeniakyrkan med ett projekt som handlar om att öka förståelsen mellan religiösa grupper i Pakistan och verka för minskad diskriminering och förföljelse. Man utbildar t.ex. religiösa ledare i samhället, liksom journalister och advokater. Parallellt stärker man lokala organisationer så att de genom sitt arbete kan bidra till ökad tolerans. Genom att forma fredkommittéer i varje by lär man sig att lösa konflikter lokalt och snabbt, innan de gått överstyr. Christian Study Center har lång erfarenhet av liknande arbete och har många goda exempel på att arbetet ger resultat. Den här insatsen må vara extremt liten i relation till de stora utmaningar som finns i landet, men verklig förändring måste ändå börja hos den lilla människan där nya tankar kan slå rot och nya attityder formas.

Var gärna med och stöd vårt arbete i Pakistan, inte minst i bön för våra kristna vänner!

 

 

 

Beslut i Latinamerika

Publicerat 2016-01-20 av

På fredag den här veckan inleder Förbundskyrkan i Ecuador sitt årsmöte. På måndag nästa vecka inleder Moravakyrkan i Nicaragua sin synod, som hålls vart tredje år. Båda händelserna är viktiga och har förberetts under en lång tid.

Förbundskyrkan i Ecuador möts på sin lägergård Santo Domingo från den 22 till den 24 januari. Temat för årsmötet är ”Tillsammans lyfter vi upp näten” och det bibelställe som har valts ut för årsmötet är Lukas 5:6-7.

Församlingar i norra kustdistriktet är samlade för att tillsammans analysera handlingarna till årsmötet.

Församlingar i norra kustdistriktet är samlade för att tillsammans analysera handlingarna till årsmötet.

Den nya samlingssalen i Santo Domingo där Förbundskyrkans årsmötesförhandling kommer att hållas.

Den nya samlingssalen i Santo Domingo där Förbundskyrkans årsmötesförhandling kommer att hållas.

Moravakyrkan i Nicaragua möts i den lokala moravakyrkan i samhället Sisin från den 25 till den 31 januari. Temat för synoden är ”Moravakyrkan i Nicaragua, ett bördigt fält av möjligheter” och det bibelställe som har valts ut för synoden är Apg 4:32 – 37.

Kyrkan i Sisin där Moravakyrkans synod kommer att hållas.

Kyrkan i Sisin där Moravakyrkans synod kommer att hållas.

Under 2015 har Moravakyrkan mötts till distriktssynoder. I dessa har förslag inför den nationella synoden presenterats och analyserats. Här var man samlade med Södra distriktet i Pearl Lagoon.

Under 2015 har Moravakyrkan mötts till distriktssynoder. I dessa har förslag inför den nationella synoden presenterats och analyserats. Här var man samlade med Södra distriktet i Pearl Lagoon.

Be gärna för Förbundskyrkan i Ecuadors årsmöte och för Moravakyrkan i Nicaraguas synod. Be om Guds ledning i dialoger och beslut.

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

Förföljelsen ökar

Publicerat 2016-01-13 av
WWL2016 karta

Bild Open Doors

Idag publicerade Open Doors sin World Watch List. Årligen tar deras internationella forskningsavdelning fram en lista på de 50 länder där kristna förföljs mest. Trenden sedan förra året är att problemen generellt har ökat. Anmärkningsvärd är till exempel att Indien, där Equmeniakyrkan har samarbete sedan länge, nu har hamnat bland top 20. Problemen för kristna har ökat markant sedan den nuvarande regeringen tillträdde för två år sedan. Detta uppmärksammades också av Aktuellt härom dagen. Även i Centralasien/Kaukasus har situationen ytterligare försämrats. Azerbajdzjan, där vi ger stöd till några evangelister, har stigit från plats 46 till 34. Utåt försöker landet framstå som tolerant: nyligen hade landets ambassad ett symposium om religiös tolerans där man försökte visa det egna landet som ett föredöme. Verkligheten är mycket annorlunda. Protestantiska kristna men även muslimska grupper upplever stora svårigheter. I Centralasien, där Equmeniakyrkan också ger stöd, är Kirgizistan undantaget: det enda landet i regionen som inte finns med på listan.

Läs mer på https://www.open-doors.se/vart_arbete/wwl2016/

Även vi i Equmeniakyrkan försöker aktivt att hjälpa förföljda kristna runtom i världen. Även om det inte kan skrivas så mycket om det. Tänk på det när du ger ditt bidrag till Tänd ett Ljus!

Gerard Willemsen
Internationell koordinator

Tack för alla tända ljus!

Publicerat 2016-01-12 av

God fortsättning på det nya året! Ännu har vi några veckor kvar på insamlingsperioden till Equmeniakyrkans internationella arbete som sträcker sig från 1 advent till 31 januari varje år.

Under denna tid så är det flera av oss som arbetar med Equmeniakyrkans internationella relationer som är ute och besöker församlingar och ger hälsningar ifrån samarbetsorganisationer och systerkyrkor. Det är alltid väldigt roligt att få träffa er ute i det lokala församlingsarbetet runt om i Sverige. Så många som så troget och hängivet år efter år står med oss i det stora globala arbetet för Guds Rike på flera sätt.

Denna gång har insamlingen känts mer angelägen än någonsin. Världens oro och konflikt, terror och krig – inte minst i Syrien och mellanöstern – har liksom krupit under skinnet på oss. Det har inte bara varit missionärerna som kunnat berätta om hur det ser ut där ute, utan nu kommer världen hit, till varje liten kommun när vi träffar människor som lämnat det sista de hade för hoppet om att kunna få strata om sina liv i trygghet. Det berör oss. Och det SKA beröra oss. Frändefors, Smögen och Smålandsstenar är några av de platser som jag hunnit besöka under jul- och trettondedagshelgerna. På varje plats så har verksamheten utvecklats eftersom man har flyktingar i sin närhet och kyrkan blir en naturlig del i att bistå dessa människor att komma in i Sverige. Det är många ljus som har tänts! På Smögen ordnade Equmenia och Equmeniakyrkan en glad julfest för familjerna från flyktingförläggningen, i Flatåskyrkan i Göteborg startade julen den 23 dec då man hade julkalas med långdans för de ensamkommande flyktingbarnen som bor i närheten av kyrkan, många församlingar anordnar läxhjälp, idrottsaktiviteter, språkcaféer och besöker regelbundet de förläggningar och boenden som finns i kommunerna. I Göteborgs-Postens lista över de 100 mäktigaste i Västsverige så hamnade VOLONTÄREN på andra plats! Ett gott betyg att vi inte har förlorat medmänskligheten, empatin och förmågan att också handla… Men det blir ännu viktigare att vi fortsätter tända ljus, be om fred och engagera oss i takt med att andra inte orkar längre och andra röster höjs om att flyktingarna egentligen borde vara någon annanstans. Vi ska inte vara naiva och blåögda, men vi ska falla tillbaka på en lång missionstradition i våra bildarsamfund som har arbetat med mångkultur, tro och liv under mer än ett århundrade. Allt har inte varit bra i vår missionshistoria, men viljan har funnits att göra gott och den ska vi fortsätta att hålla fast vid. Gud lägger en kallelse i var och en av oss som inte gäller ett eller två år, utan en livstid. Därför brukar jag säga att när andra försvunnit finns kyrkan kvar. Om det blev fred i Syrien idag, så skulle vi ändå behöva varandra under decennier framöver för att det landet skulle kunna starta om och återuppbygga det som blivit raserat….

Evangeliet handlar om upprättelse, förnyelse, helande och Gudsmöte. Equmeniakyrkan vill vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och VÄRLDEN. Genom den lokala församlingens trogna arbete både här hemma och långt borta så gör vi det – Tack för alla Tända ljus!

Ljusbäraren i Equmeniakyrkan i Smålandsstenar som fylldes av tända ljus innan gudstjänsten i söndags.

Ljusbäraren i Equmeniakyrkan i Smålandsstenar som fylldes av tända ljus innan gudstjänsten i söndags.

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren.
Romarbrevet 12:9-11

Om du har möjlighet så är du välkommen att lyssna till mig när jag talar om kyrkan i Syrien och arbetet där under resterande samlingar under Tänd ett ljus! Se lokal församlingsida för aktuella tider.
22 januari – Fiskebäcks missionsförsamling, Göteborg
31 januari – Bifrostkyrkan, Mölndal
6 februari – Styrsö Missionsförsamling, Göteborg

/ Gunilla Ikponmwosa, samordnare Mellanöstern och Nordafrika

En missionär hittar hem

Publicerat 2016-01-08 av

För många missionärer är livet ett sökande efter ett HEM.

Gerda Meinuch kom för att jobba med pwokarenerna för många år sedan. Hon var där innan vi, Svenska Baptistsamfundet/Equmeniakyrkan, kom i slutet på 1970-talet.

Hon jobbade med en mission som heter Marburger Mission, från Tyskland. De tränar missionärer som sedan jobbar för andra missionsorganisationer, så Gerda kom att jobba med Svenska Baptistsamfundet (SB) i vårt gemensamma intresse att nå pwokarenerna söder om Maesariang med evangeliet.

Jag träffade henne flera gånger under vår första period i Thailand. Hon pensionerades i början på 2000-talet och flyttade till Chiang Mai. Innan pensionen berättade hon för mig att hon inte hade någon familj att tala om i Tyskland. Tyskland, som var hennes passland var inte heller hemma för henne. Hennes pension räckte inte för att leva i Tyskland. Hon ville istället vara kvar i Thailand. Det var dock inte lätt att pensionera sig från sitt livsverk i Thung Prao.

När hon började jobba i Thung Prao, så fanns det knappt någon väg dit från Maesariang. Idag är Thung Prao på huvudvägen mellan Maesariang och Sop Moey och sedan Maesot. Hon samlade framförallt kvinnor för att göra hantverk och tjäna en peng. Gerda försökte sedan sälja produkterna i Maesariang eller Tyskland. En del av kvinnorna kom till tro. Hon var med och byggde en väl synlig kyrka i Thung Prao, där de samlades.

Elever från vårt, SBKF/Kristen och Kvinna, elevhem i Maesariang kom att åka till denna kyrka för att vara med på söndagsgudstjänsterna under många år.

Gerda stretade på i många år – så hände något. Det som kom att kallas ”Toronto-väckelsen” drabbade Gerda och också många av de kristna i Thung Prao. Man började ha bönemöte varje kväll i kyrkan. För det mesta var det kvinnor som kom. Jag var med ibland, eftersom jag ofta hade vägarna förbi. Det var en väckelse som berörde många, inte minst Gerda själv.

Församlingen i Thung Prao var hennes livsverk och därför inte lätt att lämna. Men så en dag, kände hon att det var dags. Hon flyttade in till Chiang Mai och kom att bo där de senaste åren. Jag såg henne bara någon gång under dessa år, så jag vet inte mycket om hur hon hade det.

Jag fick istället följa fortsättningen av arbetet i Thung Prao. Kyrkan står kvar, fortfarande väl synlig från vägen. Församlingen träffas och har gudstjänst. Det är ofta bönemöte i kyrkan, fortfarande är det mest kvinnor som samlas.

Guds verk i Thung Prao går vidare, samtidigt som missionären Gerda Meinuch äntligen har hittat hem. Hon begravs idag, så vitt jag vet, vid den väl synliga kyrkan i Thung Prao och en pwokaren från trakten är begravningsförättare.

/ Otto Ernvik
Samordnare Asien

1 2 3 34