En missionär hittar hem

Publicerat 2016-01-08 av

För många missionärer är livet ett sökande efter ett HEM.

Gerda Meinuch kom för att jobba med pwokarenerna för många år sedan. Hon var där innan vi, Svenska Baptistsamfundet/Equmeniakyrkan, kom i slutet på 1970-talet.

Hon jobbade med en mission som heter Marburger Mission, från Tyskland. De tränar missionärer som sedan jobbar för andra missionsorganisationer, så Gerda kom att jobba med Svenska Baptistsamfundet (SB) i vårt gemensamma intresse att nå pwokarenerna söder om Maesariang med evangeliet.

Jag träffade henne flera gånger under vår första period i Thailand. Hon pensionerades i början på 2000-talet och flyttade till Chiang Mai. Innan pensionen berättade hon för mig att hon inte hade någon familj att tala om i Tyskland. Tyskland, som var hennes passland var inte heller hemma för henne. Hennes pension räckte inte för att leva i Tyskland. Hon ville istället vara kvar i Thailand. Det var dock inte lätt att pensionera sig från sitt livsverk i Thung Prao.

När hon började jobba i Thung Prao, så fanns det knappt någon väg dit från Maesariang. Idag är Thung Prao på huvudvägen mellan Maesariang och Sop Moey och sedan Maesot. Hon samlade framförallt kvinnor för att göra hantverk och tjäna en peng. Gerda försökte sedan sälja produkterna i Maesariang eller Tyskland. En del av kvinnorna kom till tro. Hon var med och byggde en väl synlig kyrka i Thung Prao, där de samlades.

Elever från vårt, SBKF/Kristen och Kvinna, elevhem i Maesariang kom att åka till denna kyrka för att vara med på söndagsgudstjänsterna under många år.

Gerda stretade på i många år – så hände något. Det som kom att kallas ”Toronto-väckelsen” drabbade Gerda och också många av de kristna i Thung Prao. Man började ha bönemöte varje kväll i kyrkan. För det mesta var det kvinnor som kom. Jag var med ibland, eftersom jag ofta hade vägarna förbi. Det var en väckelse som berörde många, inte minst Gerda själv.

Församlingen i Thung Prao var hennes livsverk och därför inte lätt att lämna. Men så en dag, kände hon att det var dags. Hon flyttade in till Chiang Mai och kom att bo där de senaste åren. Jag såg henne bara någon gång under dessa år, så jag vet inte mycket om hur hon hade det.

Jag fick istället följa fortsättningen av arbetet i Thung Prao. Kyrkan står kvar, fortfarande väl synlig från vägen. Församlingen träffas och har gudstjänst. Det är ofta bönemöte i kyrkan, fortfarande är det mest kvinnor som samlas.

Guds verk i Thung Prao går vidare, samtidigt som missionären Gerda Meinuch äntligen har hittat hem. Hon begravs idag, så vitt jag vet, vid den väl synliga kyrkan i Thung Prao och en pwokaren från trakten är begravningsförättare.

/ Otto Ernvik
Samordnare Asien

Församlingsbesök i Ecuador

Publicerat 2015-12-18 av
Kören sjunger på skolan Francisco Aigaje.

Kören sjunger på skolan Francisco Aigaje.

Missionsförsamlingarna i Kroppetorp och Tibro har under nästan 10 år stöttat dessa 2 skolor, Francisco Aigaje uppe i Anderna och skolan Telmo Marquina nere i Guayaquil. I slutet av oktober tog vi oss, drygt 20 tibrobor, med bussen den smala vägen upp till skolan i Anderna en solig förmiddag. Där blev vi mycket väl mottagna av eleverna och lärarna. Skolan gjorde ett mycket gott intryck på oss, alla var glada och trevliga. Lokalerna var också ändamålsenliga och utbyggnaden av andra våningen har fortsatt. Vi var med på delar av lektioner och eleverna arbetade koncentrerat, trots att bleka svenskar gick omkring. Alla samlades sedan på skolgården där barnen sjöng och dansade, kompade av en musikgrupp från församlingen.

Det blev en minnesvärd förmiddag på hög höjd med fantastisk utsikt, en härlig stämning och fin gemenskap, trots språk- och åldersskillnad.

Några dagar senare flög vi från Quito ner till Guayaquil och där tog bussen oss från centrum till stadsdelen Guasmo Sur. Här var husen mycket enkla, verkade inte färdigbyggda, men gatorna var fina och relativt skräpfria. Många människor har det inte så bra, brottsligheten är hög, liksom användningen av alkohol och droger.

Skolan här, Telmo Marquina, drivs av församlingen och har sina lokaler i en del av kyrkobyggnaden och i ett enplanslänga vid det lilla torget. Det är ca 200 elever, åk 1-7. Församlingen har ekonomiska svårigheter att driva skolan, så hjälpen är viktig.

Pojkbandet från skolan Telmo Marquina spelar och sjunger.

Pojkbandet från skolan Telmo Marquina spelar och sjunger.

När vi svenskar klivit ur bussen fick vi sätta oss på stolar utanför skolan vid torget. Därefter framträdde elever ur olika klasser: en flicka sjöng solo, en grupp flickor dansade, 5 pojkar framförde en sång playback och de äldsta eleverna framförde ett drama om SANT = Synd, alkohol, narkotika och tobak. Alla gjorde fina insatser.

Två dagar i veckan arbetar Equmeniakyrkans Gunilla Eliasson i skolan som kurator. Hon stöder både föräldrar, elever och personal, både enskilt och i grupper. Hon behövs verkligen i arbetet för barnens bästa i detta svåra område.

På söndagen efter var vi med på församlingens gudstjänst, det blev en fin upplevelse av gemenskap över alla gränser. Vi sjöng bl a O store Gud och i refrängen stämde de in och sjöng med, på spanska. Det blev stort. Efter gudstjänsten blev vi parvis hembjudna till olika hem där vi bjöds på söndagslunchen, soppa och kyckling med ris och pommes frites. Det var trevligt och intressant, att vi trots språksvårigheterna kan känna god gemenskap.

Skrivet av Gerd och Gunnar Sterner

Drama på torget utanför skolan Telmo Marquina.

Drama på torget utanför skolan Telmo Marquina.

9 klassrum a

Jul i Litauen

Publicerat 2015-12-15 av

Missionär Walla Carlsson tillsammans med medarbetare från Sverige har den senaste tiden spritt julglädje på olika sätt i Litauen.

Julklappsutdelning på ålderdomshemmet i Nemunelio Radviliskis den 9 december.

IMG_0387

IMG_0386

Julfest i Papilys den 9 december.

IMG_0397

Med pompa och ståt

Publicerat 2015-12-04 av

Högtidligt ska det vara när Amistad kyrkan i Guayaquil firade att man funnits i ett halvt sekel. På denna kontinent slår man på stort när det gäller jubileum, födelsedagar eller vad man nu kan ha för anledning att fira och firat det har man verkligen gjort främst i förra veckan.

Lördagen den 28:e november firades en speciell gudstjänst med efterföljande sittning då ris och kalkon stod på matsedeln. Man ville tacka för allt som Gud gjort under femtio år och då också komma ihåg hur det hela började år 1965. När södra Guayaquil fortfarande var rena rama landet startade några missionärer från USA och Ecuador ett evangelisationsarbete och valde området där kyrkan finns idag. Sedan dess har mycket hänt. Ett vanligt hus för samlingar blev en kyrka med församling och sedermera en skola på samma mark. Skolan initierades som ett alfabetiseringsprojekt så att människor själva bl.a. skulle kunna läsa sin bibel. Denna skola ”Vetenskap och Tro” är nu känd i hela stan och har ett mycket gott rykte. Detta läsår är 1600 elever inskrivna från grundskola till gymnasium.

Amistad1Gudstjänsten innehöll härlig lovsång som kompades med blås, körmusik och speciella tack till dem som på något sätt bidragit till Kyrkans eller Skolans framväxt. Där fick jag vara med på ett hörn. Inte för att jag specifikt bidragit med något under dessa år som gått, men jag fick representera Sverige och Equmeniakyrkan som funnits med under denna tid. Även USA och Covenant Church fick sitt speciella tack.

Givet är att man vill fortsätta i samma anda som förut där missionsbefallningen står i centrum och där man önskar se än fler liv förvandlade genom Jesus Kristus. Som så många gånger här lyfter man fram ”All ära till Gud”, så även denna kväll för allt som varit och allt som komma skall.

Och arbetet fortsätter för Guds skull…

/ Gunilla Eliasson
Equmeniakyrkans missionsarbetare
Guayaquil, Ecuador

Amistad3

En plakett överlämnades till Equmeniakyrkan av pastor Virgilio Delgado. Där finns ett riktat tack från Pacto Kyrkan och Amistad för det värdefulla stödet som Sverige bidragit med. Versen Rom 16:27 är skriven som en påminnelse till oss alla.

Gudrun Svensson åker till Kongo

Publicerat 2015-12-03 av

Gudrun kommer att i sitt arbete som missionär utgå från vår samarbetskyrka CEC och vara bosatt i Luozi men också ha kontakter med CEBU i en helt annan del av landet. Gudrun besökte kontoret i Alvik under veckan och vi fick höra lite om planerna med att hon utifrån sin bakgrund som barnmorska ska börja med att kartlägga behov av utbildning/fortbildning för sjuksköterskor. Ett möjligt tema att ta upp i utbildningen skulle kunna vara hiv och aids. Vi samtalade om Equmeniakyrkans stöd direkt till samarbetskyrkorna men också via Kyrkornas Världsråds arbete för att stärka församlingar, pastorer, medicinsk personal m fl i bl a Kongo. Ett 3-årigt projekt med Sida-medel har nyligen godkänts.

Kvinnor i samtal om hiv och aids

Kvinnor i samtal om hiv och aids

World Aids day 1 december

Tisdagen den 1 dec har utnämnts till den internationella aidsdagen. Målet är att utrota aids före 2030 men det finns många utmaningar på vägen: Hälften av alla som har hiv testar sig inte, så många som 17 milj behöver ännu tillgång till behandling, det finns fortfarande utbredd okunskap, stigma, genusorättvisa och våld i hemmet m.m. som försvårar arbetet. Det gäller att pastorer och kyrkoledare kan övertygas om vikten av att prata om dessa svåra frågor så att församlingar kan bli ännu bättre läkande och tillåtande miljöer. Ett beprövat sätt inom kyrkan är kontextuella bibelstudier, att utgå från människor och berättelser i bibeln för att sedan prata om vad det betyder i det samhälle vi lever i idag. Gudrun kommer att ha kontakt med Kyrkornas Världsråds regional anställde i Kinshasa för att ta del av metoder och material som kan spridas ytterligare.

Ezra arbetar med hiv och aids för Kyrkornas Världsråd i Afrika

Ezra arbetar med hiv och aids för Kyrkornas Världsråd i Afrika

16 days of activism against gender-based violence

Många trosbaserade Internationella organisationer har förenat sig i en kampanj från 25 november (den Internationella dagen mot genderbaserat våld) till den 10 december (dagen för Mänskliga Rättigheter) för att lyfta upp just våld mot kvinnor. Kampanjens tema i år är utbildning av barn och unga kvinnor för att stärka deras kunskap om sina möjligheter, politiskt, ekonomiskt och socialt. Skolor och andra platser för utbildning måste bli skyddade miljöer för unga kvinnor. Alldeles för ofta är de inte det.

Thursdays in Black

Equmeniakyrkan har med jämna mellanrum lyft Kyrkornas Världsråds kampanj för en rörelse av kvinnor och män som vill stoppa våldet mot flickor och kvinnor. Det synliggör vi genom att bära svart på torsdagar. Just nu när människor på flykt undan våld och orättvisor söker värme och gemenskap i vårt land känns detta angeläget att uppmärksamma. I områden av krig och konflikter är övergrepp mot kvinnor och barn extra vanliga. Du kan läsa mer om TiB på vår hemsida. (Sök på Thursdays in Black eller klicka på den svarta knappen på första sidan så kommer du till mer information).

Genom den internationella insamlingen i december kan du vara med och bidra till egeninsatsen för arbetet mot hiv och aids i bl a Kongo. Varmt tack för ditt bidrag!

 

Els-Marie Carlbäcker – Handläggare för projektsamverkan med Kyrkornas Världsråd

Filippinsk biskop besökte Equmeniakyrkan

Publicerat 2015-11-26 av

20151122_130618För någon vecka sedan träffade jag biskop Joel Tendero från United Church of Christ in the Philippines (UCCP). Han var i Sverige på inbjudan av Equmeniakyrkan och Sveriges Kristna Råd, i samband med Globala veckan. Även om UCCP inte har räknats som samarbetskyrka för Equmeniakyrkan på central nivå finns det ett långvarigt samarbete som drivs av Ansgarskyrkan på Lidingö. Dessutom finns det ett samarbete mellan THS och deras teologiska seminarium. Så UCCP är ändå en del av Equmeniakyrkans stora nätverk.

Det var intressant att få träffa biskop Joel. Våra kyrkor har en del likheter. Vi är båda kyrkor sprungna ur flera modersamfund. Eftersom jag själv har arbetat en del med urfolk i vår kyrka kände jag också igen mycket av den problematiken. Även UCCP arbetar med de många urfolk som finns i det landet, och där kan vi lära av varandra och inspirera varandra. UCCP är en stor kyrka, men har det inte alldeles enkelt. Kyrkan är ansatt av staten på olika sätt. Men nu var det klimatfrågorna som var centrala i det här besöket. Frågor, som förresten berör urfolk i hög grad i båda våra länder.

Biskop Joel predikade i söndags i Ansgarskyrkan och tog upp dessa frågor. Han talade om det avtrycket som västländerna gör i miljön, jämfört med t ex Filippinerna – det senare är bara en bråkdel av det förra. Vilket också bör speglas i vilket ansvar våra länder tar i frågan. Klimatförändringar leder bland annat till mera instabila väderförhållanden, vilket leder till naturkatastrofer som Filippinerna har sett ganska många av på senare år. Där har vi alla ett ansvar.

Anna Skagersten från Ansgarskyrkan har arbetat i flera omgångar på Filippinerna som volontär, just inom UCCP. Ett arbete som har varit betydelsefullt och mycket uppskattat. En önskan från biskopens sida var att vi som kyrkor skulle kunna be för varandra. Vilket man gör i Ansgarskyrkan och på andra håll inom Equmeniakyrkan. Och vilket du också kan göra när du läser detta.

Gerard Willemsen
Internationell koordinator

Tjejgrupp och hjälpjag i Guayaquil, Ecuador

Publicerat 2015-11-17 av

Gunilla Eliasson är en av Equmeniakyrkans missionsarbetare. Hon arbetar som socionom och psykoterapeut på två skolor tillhörande Förbundskyrkan i Ecuador. I sitt senaste nyhetsbrev skriver hon bland annat:

”På skolan Teodoro Kelly i Durán där jag bor har jag gjort en hel del hembesök tillsammans med sPå skolan Teodoro Kelly i Durán där jag bor har jag gjort en hel del
hembesök tillsammans med skolpsykologen för att se hur den socioekonomiska situationen ser ut när det gäller att dela ut stipendium, vilket utgörs av nedsatt kursavgift varje månad för föräldrarna. Där har jag också börjat med en tjejgrupp för klass 10B som har 15 tjejer främst i åldrarna 14-15 år. Vi har hittills bara hunnit med två gånger på den nya terminen som startade i mitten av oktober, men det har varit roligt och tjejerna har deltagit med liv och lust i de aktiviteter som vi då gör tillsammans. Syftet är att ha en ”egen plats” för tjejerna där de kan få göra sina röster hörda, att självkänslan förhoppningsvis kan höjas och att de ska börja reflektera över olika teman som vänskap, relationer, kärlek, sex, droger, alkohol och så vidare.

På den andra skolan Telmo Marquina dit jag pendlar ca 1,5 tim. på ett håll, så är det alltid fullt upp och så många behov att det känns som att min tid aldrig helt räcker till. Där har jag återigen haft en ”Föräldraskola” om ”Funktionella och Dysfunktionella familjer” där mitt främsta fokus var att betona att en funktionell familj är fri från våld. Barnperspektivet är också något jag vill lyfta upp. Självklart är att det inte finns familjer som är 100 % funktionella. Det finns alltid ett mått av dysfunktionalitet i varje familj precis som det lika lite finns helt perfekta människor. Det kan vara befriande att höra och nödvändigt för ”duktiga flickor/ mammor” i Sverige som alltid eftersträvar perfektion. Däremot kan vi alltid växa, utvecklas och förbättras som människor och som föräldrar.

I samtal med barn får jag ta del av tunga berättelser och jag hoppas att jag kan bidra med något positivt även om det känns som en droppe i havet bland alla dessa problematiska familjesituationer. Det är verkligen mer regel än undantag med barnaga, konflikter, bråk, våld och förolämpningar inom familjen.

Mitt i den maktlöshet jag ibland kan känna så får jag påminna mig om flickan som jag har samtal med som har berättat att när hennes föräldrar bråkar och hon stänger in sig på toaletten för att gråta så kommer hon att tänka på mig och det då känns lite lättare. Att få vara ett ”hjälpjag” för någon och att kunna peka på att Jesus kan vara som din ”hemliga vän”, låtsaskompis fast han är på riktigt kan var det som ger hopp i svåra stunder. Många av barnen kommer fram och vill ge kramar och flertalet är det där jag känner att det inte är en kram de ger utan istället en kram de söker genom att vilja tanka kärlek en kort stund hos en vuxen. Kan jag bidra med att ge kramar och bara hålla om ett behövande barn en stund så är jag säker på att jag är med och gör skillnad.”

Gunillas nyhetsbrev innehåller också berättelser om ett svenskt besök, om Apg29 och om ett mirakulöst helande. Hela nyhetsbrevet och också hennes tidigare nyhetsbrev hittar du här.

Ta gärna med dig Gunilla och det arbete som hon finns i, i dina böner!

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

Bön- och offerdag för Syrien 22 november

Publicerat 2015-11-16 av

Kommande söndag har vi i Equmeniakyrkan sedan mer än en månad planerat för en bön- och offerdag för Syrien. Efter de senaste dagarnas/veckornas händelser är det mer aktuellt än någonsin- En annons kommer att finnas i Sändaren denna vecka och en bön läggs ut på hemsidan idag. Du hittar den här. Det skickas också direkt till våra församlingar.

Även om det kanske är sant som Hillary Clinton sa i nattens diskussion mellan demokratiska presidentkandidater i USA, ”det räcker inte med böner”, så är det en viktig början. Det räcker inte heller med bomber och militära medel, vilket vi har sett i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och många andra länder. Frankrikes svar på terrorattentatet i Paris är nu bl a skoningslös kamp mot Daesh i Syrien och Irak. Detta ”svar” är förödande och skapar bara ytterligare hat och motsättningar i vår värld.

Fred & försoning byggs inte utifrån eller uppifrån, utan inifrån och underifrån och därför bör vi i bön och praktisk handling stödja våra vänner som finns kvar i Syrien och Irak; kyrkor och gräsrotsorganisationer av olika slag.

Det är alltså vad vi vill uppmärksamma bl a på söndag och kommande veckor i Equmeniakyrkan.

Gerard Willemsen
Internationell koordinator

Fasta och bön för Sverige, i Nicaragua

Publicerat 2015-11-12 av

DSC_0447[1]

Nyligen samlades pastorer och församlingsledare i Moravakyrkan till en gemensam eftermiddag i staden Bilwi på norra Atlantkusten i Nicaragua. I den samlingen fick jag möjlighet att ge en hälsning från Sverige och Equmeniakyrkan.

Jag gav varma hälsningar, precis som vanligt. Jag passade också på att ta lite mer tid och berätta om två processer eller händelser i Sverige.

Jag berättade om Equmeniakyrkans kyrkoledarvalprocess som vi har nu denna höst och under våren 2016. Moravakyrkan möts till årsmöte vart tredje år och nästa gång är i slutet av januari 2016. Då ska bland annat deras motsvarighet till våra kyrkoledare väljas.

Jag berättade också om flyktingar i Europa. Om den stora vandring av människor på flykt genom Europa. Om församlingars vilja att ta emot och ge stöd. Om grupper som gör motstånd.

Jag fick flera frågor. När en pastor mot slutet bad att få ordet så funderade jag på vad han skulle fråga. Han sade: ”Den 13 november har vi i Moravakyrkan en dag med fasta och bön inför vårt årsmöte. Jag föreslår att vi också ber för flyktingarna i Europa, för Equmeniakyrkan och för Sverige.”. Ett rungande ja blev svaret från alla närvarande.

Imorgon ber alltså Moravakyrkan i Nicaragua för oss.

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

Lärarfortbildning om trafficking

Publicerat 2015-11-03 av

Vad är viktigast? Kärlek eller att vara stark? Diskussionerna är livliga när trettiotalet rektorer, studierektorer och skolpsykologer i staden Comrat, Moldavien, är på fortbildning. Det är en av många aktiviteter i ett projekt som förebygger människohandel och som Equmeniakyrkan stöder, både med insamlade medel och med Sidamedel. Organisationen som genomför projektet heter Beginning of Life, och är knuten till en av Chisinaus baptistförsamlingar.

Seminariet är mycket interaktivt med lekar och övningar, så att deltagarna ska få med sig inte bara teoretisk kunskap utan även hur man kan jobba med ungdomarna i skolan i praktiken. De flesta undervisningssituationer i Moldavien innebär traditionella lektioner där läraren pratar och eleverna lyssnar, och även om lärarna skulle vilja så har de ofta inte de pedagogiska verktygen. Men det får de alltså här och det märks att de tycker det är bra.

20151103_095522_resized_1

Den övning som nämns i början av den här texten innebär att alla deltagare får två lappar var, och på varje lapp står en egenskap eller ett värdeladdat ord, t.ex. kärlek, vishet, integritet, familj osv. Deltagarna ska sedan söka upp varandra två och två och genom argumentation övertyga den andra om att deras ord är viktigast. Efter övningen samtalar gruppen om orden, vad de betyder och varför de är viktiga. Deltagarna får gemensamt välja ett ord som de anser vara det viktigaste. De väljer ”kärlek”.

Beginning of Life arbetar mot människohandel, både förebyggande och med rehabilitering. Genom sina erfarenheter har de märkt att det är viktigt att inte bara prata om människohandel i sig, utan att också förstå de bakomliggande orsakerna. Så det material som de nu tagit fram som en del i projektet, tar förutom människohandel också upp frågor som t.ex. alkohol, droger och värderingar. Och det är detta material som rektorerna m.fl. får lära sig använda när vi möter dem på fortbildningen.

Seminariet håller på i ca tre timmar. Några av deltagarna som hade aviserat att de skulle gå tidigare för att hinna med en buss, väljer att stanna kvar tills det är slut och istället gå 7 km hem. Några andra dröjer sig kvar och pratar med en av seminariehållarna. De är intresserade av att lära sig mer, och kanske vill de så småningom vara med i det nätverk av lärare som Beginning of Life planerar att ta initiativ till. Tanken är att nätverket ska få större kunskap i dessa frågor och jobba med att ta fram nya läromaterial, något som BoL hoppas ska leda till att staten tar in livsfrågorna på ett ännu tydligare sätt i läroplanerna och på schemat.

På slutet får alla seminariedeltagare fylla i en utvärdering, med tio frågor som ska betygsättas mellan 1 och 10, allt från det praktiska till innehåll och om de kommer att föra innehåll och pedagogik vidare i sina respektive sammanhang. Jag bläddrar igenom de ifyllda lapparna och ser inte ett enda betyg under 9.

 

1 2 3 4 34