Ibland kan man välja

Publicerat 2015-10-21 av

 Damaskusporten_460_
Just idag skulle jag ha lyft med planet från Landvetter mot Tel Aviv för att besöka Följeslagarprogrammet i Israel och Palestina samt SIRA-skolorna i Betlehem och Jeriko. Nu blev det inte så. De senaste veckornas oroligheter framför allt på Västbanken och i östra Jerusalem har gjort att vi tyvärr fick skjuta upp resan till ett senare tillfälle. Ibland kan man välja. Ibland kan man inte det. Många av oss har möjlighet att göra egna val. Men ingen kan  välja vart man föds. Att födas i de av Israel ockuperade områdena t ex på Västbanken eller östra Jerusalem handlar om att bli kringskuren sina val.

Dagis_460

En ung kvinna jag samtalade med i tidigare i år berättade att hon ville utbilda sig till arkeolog, men visste att hon som kristen palestinier aldrig skulle kunna få jobba med sitt favorityrke. I alla fall om hon ville bo kvar i landet, och det ville hon. Nu arbetar hon i en kyrklig diakonal verksamhet som bland annat stöttar unga palestinska mödrar. Man anordnar förskoleverksamhet så att mammorna kan fortsätta sina studier trots att de har småbarn hemma. 

Den svenska delen av den Ekumeniska följeslagarprogrammet i Israel och Palestina (SEAPPI) arbetar sedan 2002 med att skicka personer till 7 placeringar i östra Jerusalem och på Västbanken. Hittills är det 250 svenskar som på detta sätt åkt ut och varit med i internationella följeslagarteam. Hela programmet organiseras genom Kyrkornas Världsråd och syftar till att dämpa våldet genom preventiv närvaro. Att helt enkelt finnas på plats för att människor ska känna sig trygga i sin vardag.

AlfeiMenashe.väst.20090411-2.jamiedrew-e1380637795129_460

Följeslagarna skriver reserapporter som skildrar vardagen i Israel och Palestina, men man tar inte på något sätt ställning i konflikten utan huvudsyftet är att närvara, observera och informera om vad som sker. Två av de följeslagare som är ute just nu har sin bakgrund i Equmeniakyrkan. Det är Erik Svanberg från Öland och Sofia Magnusson från Stockholm. Du kan följa deras reserapporter på www.foljeslagarprogrammet.se och boka gärna ett besök till våren i din församling eller ungdomsgrupp när de kommit tillbaka.  

Just nu pågår rekrytering av följeslagare till 2016. Ansökningstiden går ut 1 november. Kanske är det ditt val att söka? Ta chansen att få vara med och medverka till att någon människa kan få upptäcka att hon har fler val än hon trodde. Men också att få möta hur svårt det kan vara att planera sitt liv när man inte kan göra de val man vill…

Välkommen med din ansökan!

Gunilla Ikponmwosas
samordnare Mellanöstern

Indiska skolbarn löser miljöproblem

Publicerat 2015-10-19 av

Några rader från min Indienresa där jag besökte vår systerkyrka Hindustani Covenant Church och det projekt som vi stöder tillsammans med deras utvecklingsavdelning, CSS, Covenant Social Service:

Vinnande bidraget i teckningstävlingen om miljöfrågor

Vinnande bidraget i teckningstävlingen om miljöfrågor

 

– Fabriker ska inte släppa ut föroreningar i vattendragen, säger Abdul som vann förstapris i teckningstävlingen om miljöfrågor. Och bilars och motorcyklars avgaser förorenar luften, så det är bättre att åka buss istället. Träd är bra för naturen så de ska inte huggas ner i onödan utan istället måste man plantera många fler träd! Barn i några byskolor i Indien har denna termin tävlat i att göra den bästa teckningen som illustrerar aktuella problem när det gäller klimat och miljö, och de har även uppmanats att tänka ut förslag till lösningar. Equmeniakyrkans partnerorganisation CSS har tagit initiativ till satsningen i Maharashtra där de arbetar med ett miljöprojekt i tio byar i norra Solapur.

Pradnesh (klass 9), Shedji (klass 7) och Abdul (klass 10) fick medaljer för sina bidrag

Pradnesh (klass 9), Shedji (klass 7) och Abdul (klass 10) fick medaljer för sina bidrag

 

I det pågående projektet ingår även trädplantering i samarbete med myndigheter och lokalbefolkningen. I byn Padsal har kommunen upplåtit ett stort markområde, CSS tillhandahåller plantor av fruktträd såsom mango och guava. Och ungdomar från den lokala skolan får lära sig hur man utför själva planteringen. Vid besöket i oktober fick vi vara med och hjälpa till när en klass tonårsgrabbar hade dagens planteringspass.

Skolklasser får lära sig plantera träd - en investering för framtiden

Skolklasser får lära sig plantera träd – en investering för framtiden

 

En av grundpelarna i miljöprojektet som stöds av Equmeniakyrkan är att befolkningen själva ska samarbeta med myndigheterna i att förbättra sin egen miljö. Att skaffa toalett är ett exempel på en aktuell satsning. I byn Karamba har man målet att varje familj ska ha sin egen toalett. Och det viktigaste, man har också fått motivation till att använda den. – Under tidigare år, berättar en representant för byn, då staten byggde toaletter åt befolkningen, gavs ingen information om varför och hur. Det hände att folk murade igen toa-hålet och använde lokalen till förråd istället. Nu vet man att det är hälsovådligt och ohygieniskt att utföra sina toa-bestyr i det fria. Och man är stolta över att visa upp några av de nybyggda toaletterna i byn.

Indisk toalett

Indisk toalett

 

Att nå ut till kvinnorna är, i Indien liksom i alla samhällen, en viktig nyckel för att utvecklingen ska slå rot och bli bestående. Därför uppmuntras till bildande av kvinnogrupper som ska stödja varandra för att avhjälpa olika problem i byn. Vi besökte en nystartad kvinnogrupp. Vi samlas i en av medlemmarnas hem, där vi sitter på golvet och dricker gott sött indiskt thé tillsammans. Gruppens ledare visar stolt registreringsbeviset från banken, där man öppnat ett konto för att kunna spara pengar för kommande behov. Det kostar 100 rupies, eller drygt 10 SEK per månad, att vara medlem i gruppen. Medlemsavgifterna sätts in på banken tills de behövs för ett ändamål som gruppen beslutar om tillsammans. Denna typ av ”självhjälpsgrupper” registreras även hos staten och kan därför få visst statsbidrag till sina aktiviteter.

Kvinnornas "självhjälpsgrupp"

Kvinnornas ”självhjälpsgrupp”

 

Som besökare får jag en ”hindu-prick” i pannan som hederbevisning, en röd om jag är gift och en gul om jag har en svägerska! I Indien är majoriteten hinduer och projektet vänder sig till människor från alla sorters bakgrund. Bland personalen i den kristna organisationen CSS träffar jag både muslimer och hinduer.

Kvinnogruppens registreringsbevis och utrustningen till "välkomst-sminkningen"

Kvinnogruppens registreringsbevis och utrustningen till ”välkomst-sminkningen”

Barbro Daelander

Glöm inte Aleppo!

Publicerat 2015-10-17 av

Innan kriget bröt ut för snart fem år sedan så var Aleppo Syriens största stad med drygt 2 miljoner invånare, och den största andelen kristna i hela Mellanöstern – vissa menar upp till 20 %.  Aleppo var också navet för den ekonomiska och industriella utvecklingen i hela Syrien. Sedan 2012 har de regeringstrogna syriska styrkorna och olika rebellgrupper – inkl IS – försökt att få grepp om staden, och hittills har det bara lett till ett oändligt lidande för de människor som bor och lever här.

Mary Mikhael, talesperson från NESSL skrev i våras om den chock och sorg som staden upplevde när bombeAleppo förstört i våras 2015rna bara fortsätter att falla. Människor har sett hur fabriker, byggnader, skolor, sjukhus – och inte minst kyrkor blir förstörda. Värst är fortfarande de så kallade ”tunnbomberna” som fälls av syriska armén trots president Al-Assads förnekande att så sker. Amnesty International skriver i en ny rapport om krigsbrott och övergrepp mot mänskliga rättigheter som begås både av regeringsstyrkor och av oppositionsgrupper i Aleppo. Båda sidor anklagas för ”måttlöst våld, utbredd tortyr och godtyckliga gripanden.”[1] Minst 3 000 civila dödades av tunnbomberna i regionen Aleppo i fjol och sedan 2012 har bombmetoden tagit mer än  11 000 människors liv i Syrien, enligt Amnesty International.

Aldrig tidigare har vi sett att skolor, kyrkor, hem som tillhör kristna familjer har blivit så hårt ansatta. Alla vet att detta inte sker utan anledning. Man måste fråga sig; handlar det om att utrota de kristna från Syrien, och också förstöra en kultur som överlevt i landet i 2000 år?  Vi frågor oss varför denna galenskap mot Aleppo? Nu får Aleppo ta emot bomber som vi inte sett tidigare, bomber som förstör en femvåningsbyggnad i ett slag och sprider död och förödelse. Varför? [2]

Trots detta så har den protestantiska församlingen i Aleppo fortsatt att fungera. För den kristna kyrkan handlar det om att fortsätta att förmedla hopp! Mitt i all hopplöshet! Församlingen är centrum för distribution av matpaket, mediciner, gasol för bränsle för att kunna laga mat etc som vi i Sverige också är med och bidrar med. Församlingen fortsätter att fira gudstjänster, ha söndagsskola och lekmannautbildningar för människor mitt under brinnande krig.

Aleppo3Aleppo2

Kyrkan har träffats av raketer, men man bygger upp och reparerar det som har förstörts. De behöver vet att de inte är bortglömda!

Ännu ser vi inget slut på det fasanfulla kriget, men vi vet att det finns människor som valt att stanna kvar för de upplever kallelsen att vara Kristi kyrka mitt i helvetet på jorden. Nu hotar fler strider med USA och Iran som mobiliserar mot IS utanför Aleppo. Den evangeliska kyrkan behöver våra förböner.

Aleppo

Equmeniakyrkan har valt att stå med sin systerkyrka National Evangelical Synod of Syria and Lebanon (NESSL) i detta arbete.

Varmt tack för gåvor till NESSL:s arbete inne i Syrien på Equmeniakyrkans pg 90 03 28 – 6  Proj.nr 46210

Matpaket och gasol till en familj = 500 kr/månad

Medicinpaket = 200 kr/mån

Hygienartiklar = 100 kr/mån

Gunilla Ikponmwosa

Samordnare Mellanöstern

 

 

[1] Newsletter National Evangelical Synod of Syria and Lebanon, April 2015

[2]Amnesty International : Death everywhere: War crimes and human rights abuses in Aleppo, Syria www.amnesty.org/en/documents/mde24/1370/2015/en/

 

Nu byggs det nytt och jordbävningssäkert i Nepal

Publicerat 2015-10-13 av

20151004_111451

Familjen Acharya blir den första familjen vi bygger för.

Familjen Acharya har vi lärt känna genom våra tidigare projekt i Nepal. Vår relation till familjen går tillbaka till 2010 då vi etablerade ett turistprojekt av typen ”Bo på lantgård” i deras by. En svensk familj som bott på lantgården i byn ville efter jordbävningen skänka pengar till familjen de bott hos.

Acharya bor i ett av de områden som blev hårt drabbade av jordbävningen.  Med hårt drabbad menar vi där mer än häften av husen är raserade eller obrukbara. Det enda dugliga hus familjen hade att tillgå  var ett kooperativt hönshus, där man fick göra sig av med alla hönsen och fem familjer flyttade in.

hönshus

 

Hönshuset där numera fem familjer bor.

Yam pappan i familjen skrev till oss om deras förtvivlade situation. Han insåg att det måste bli ett jordbävningssäkert hus, men i hans ekonomiska situation en omöjlighet. Samtidigt hade vi kommit i kontakt med en byggnadsteknik som bygger på att man med lokala material och lokal arbetskraft, utan elektricitet kan bygga jordbävningssäkert.

Vi presenterade den här tekniken och Yam var  intresserad.  Kunde detta vara lösningen på hans behov?

5 bricks demo pic

Vi tror på den här tekniken. Den är beprövad. Nu när behoven är stora har den potential att verkligen göra nytta. Svårigheten som vi såg var att det inte fanns någon som gjort detta i den småskalighet som krävdes för att kunna implementera tekniken på nepalesiska landsbygden.

Vi tänkte; i form av ett välgörenhetsprojekt skulle vi kunna hjälpa några familjer, som genom eget arbete, ihop med utbildad personal, själva kunde bygga sin hus. De höga initialkostnaderna skulle insamlade medel kunna överbrygga.

Förhoppningen är att byggtekniken kan leva vidare på egen hand. Och fler hus kommer till utan vår inblandning inom en snar framtid så folk kan få säkrare hus i framtiden än de som nu blivit förstörda.

Cracks in house

Per Zetterberg och Ulf Cantoni

gnm Otto Ernvik

Vänförsamling i Ryssland firar 25 år

Publicerat 2015-10-08 av

bild 2

Sista helgen i september firade församlingen ”Det levande ordet” i Ekaterinburg, Ryssland 25 år sedan det första dopet i den nybildade församlingens regi. För 25 år sedan hade några unga kristna från Ukraina känt kallelsen att resa till Ekaterinburg i Uralbergen för att starta en församling. Pavel Bak heter pastorn som gav sig iväg tillsammans med två av sina bröder för att sprida evangeliet på den plats dit deras morfars far blev deporterad av Stalin och sedan avrättad för att han levde ut sin kristna tro.

Evangelisten Jan Erixon, som under många år arbetade i Ryssland för Missionskyrkans räkning, fick tidigt kontakt med Pavel Bak och den lilla grupp som samlades i hans vardagsrum. Eftersom Jan visste att Donsö missionsförsamling sökte en vänförsamling förde han samman den lilla kristna gruppen i Ekaterinburg med Donsö. Resten är historia, som man ofta säger, för sedan dess har de två församlingarna varit vänförsamlingar.

bild 1För Donsö missionsförsamlings del har denna vänskap inneburit en fantastisk resa. Man har under de 25 åren fått följa vad Gud har gjort i Ekaterinburg, hur församlingen har vuxit och nu består av nästan 400 medlemmar. Under denna tid har församlingen i Ekaterinburg byggt en kyrka som på många sätt blivit en samlingspunkt och ett viktigt centrum för både stadens och regionens församlingar. Pastorsutbildning, bibelskola, kristna studentföreningar och kristna tidningar är några av de vägar som församlingen, som nu firar sitt 25-årsjubileum, använder sig av för att sprida evangeliet till människor i sin omgivning.

Vänskapen har inneburit tät kontakt och många besök där medlemmar från de två församlingarna besökt varandra. Att vara vänförsamling har gett båda församlingarna väldigt mycket. Utbytet har varit viktigt för den församling som i början av vänskapen var ”nyfödd” och under de senaste 25 åren, med Guds hjälp, vuxit till en stark, livskraftig församling. Men minst lika viktigt har utbytet varit för den församling (Donsö), som vid 115 års ålder fick bli vän med en nyfödd församling.

Att se Guds rikes utbredande, evangelisation, församlingsbyggande och helgelse genom varandras ögon har varit en oerhörd förmån.

Pastor Leonid Bak

Pastor Leonid Bak

När den nuvarande pastorn i Ekaterinburg, Leonid Bak, på 25-årsjubiléet tackade representanterna från vänförsamlingen i Sverige, uttryckte han stor tacksamhet över att vänskapen bestått under alla år och att inte varit något övergående.

De båda församlingarna ser fram emot hur Gud vill leda och använda deras vänskap framöver.

Andreas Karlsson, från januari 2016 Equmeniakyrkans samordnare för Eurasien

Europeiska systerkyrkor stöder människor i utsatthet

Publicerat 2015-09-27 av

Den gångna veckan har Equmeniakyrkan deltagit såsom ett av de ingående kyrkosamfunden, då årsmöte hölls i Sofia, Bulgarien, för den förenade Europeiska Baptistfederationen (EBF). Drygt 100 deltagare samlades från ett 40-tal baptistiska kyrkosamfund i Europa och Mellanöstern.

Europabaptister på årsmöte

Europabaptister på årsmöte

Ett ämne som kom att genomsyra hela konferensen var flyktingfrågan. Första morgonandakten handlade om Jesusbarnet som tvingades fly till Egypten med sina föräldrar. Ur Gamla testamentet citerades texter som belyser hur Guds folk uppmanas visa speciell omsorg om ”änkor, föräldralösa och främlingar”.  Och i den slutliga resolutionen beslutades bland annat följande:
– att motarbeta obibliska synsätt och fientlighet mot utlänningar som växer fram och skapar splittring när det gäller att ge humanitär hjälp till flyktingar i Europa och Mellanöstern;
– att uppmuntra baptister i Europa till omedelbara, generösa och samordnade insatser i våra länder och samhällen;
– att baptistsamfunden inbjuds samverka med nationella och internationella organ, kyrkor och kristna organisationer som arbetar direkt med flyende människor i hela Europa.

Vid konferensen förrättades också sedvanliga val: Till ny president för EBF installerades tidigare vice presidenten Asatur Nahapetyan från Armenien, för två år. Och till ny vice president valdes Jenny Entrican från Storbritannien, vilket innebär att hon om två år blir president. Tidigare i EBF:s historia har endast vid ett tillfälle en kvinna varit president, och det var då vår egen Birgit Karlsson, från Svenska Baptistsamfundet!

Ett seminarium under veckan behandlade antitrafficking, prostitution och människohandel, som är ett stort men ofta dolt problem i flera europeiska länder. Equmeniakyrkans pastor i Kungsör, Sven-Gunnar Lidén, har sedan tio år lett EBF:s arbete mot människohandel. Nu inleds ett nytt samarbete med Vicente och Katia Medeiros i Schweiz. Det brasilianska paret kom som missionärer för att stödja församlingar med invandrade landsmän i Schweiz. De blev förvånade att möta församlingar med extremt stor andel kvinnor, och ännu mer förvånade då de fick veta att många av dessa var prostituerade eller offer för trafficking utan möjlighet att ta sig ur sin situation utan hjälp. Så startade projektet Resgate (räddning) för att hjälpa utsatta kvinnor att komma ur sin fångenskap eller utsatthet. Ofta får de hjälp att återvända till hemlandet och stöd att starta ett nytt liv. För att hjälpa en enda kvinna krävs många steg, nätverk behövs, kontaktpersoner behövs. En organisation som förutsätter kontakter i flera länder. Där utgör EBF en utmärkt plattform.

EBF-konferensen hölls delvis i det nya centret i Sofia som invigdes tidigare i september, och som kommer användas bland annat för arbete med landets och huvudstadens många romer, för att hjälpa dem till integration i det bulgariska samhället genom stöd när det gäller utbildning, hälsovård och familjestöd.

Sofia Baptist Center

Sofia Baptist Center

Equmeniakyrkan stöder regelbundet arbetet med romerna i de två huvudstäderna Sofia/Bulgarien samt Bukarest/Rumänien.

”Skola för föräldrar” och utmaningar i Ecuador

Publicerat 2015-09-04 av

Gunilla1 aug 2015Gunilla Eliasson åkte till Ecuador som en av Equmeniakyrkans missionsarbetare i våras. Nu har hon varit där i 5 månader och har precis skickat sitt andra nyhetsbrev. Här följer ett utdrag ur det:

”Livet här har inte inneburit någon sommarsemester för mig, men däremot en ny fas där det mer och mer börjar bli hemtamt med allt som finns runtomkring.
Det har blivit mer vardag över jobb, kyrka, det sociala livet och fritiden. Mitt hus i Panorama känns mer som ett hem efter att möbler, spis och köksutrustning anlände i början på juni. Det känns tryggt och säkert att bo där jag bor, vilket ger en vila och återhämtning.

När det gäller arbetet så fortsätter jag att dela min tid på de båda skolorna. Hembesök, samtal med både barn, tonåringar och föräldrar sker regelbundet nu. Det har också hållits ”skola för föräldrar” då man bjuder in föräldrarna och talar om ett visst tema. Jag har själv haft fem workshops om ”Hur man ger sitt barn en god självkänsla” på Telmo Marquina. Samma tema, men olika föräldrar var gång. Min förhoppning var att kunna skapa dialog och interaktion, vilket jag tycker lyckades. En del föräldrar uttryckte tacksamhet och ville veta när det blir en fortsättning. På skolan i Durán har det också varit ”skola för föräldrar” som arrangerats tillsammans med kyrkan. Teman har varit ”När föräldrarna förlorar auktoriteten över sina barn” och ”Kvalitetstid med barnen”.

En bil har jag fått till mitt förfogande, vilket underlättar när det gäller att handla, hämta folk på flygplatsen eller vad det nu kan vara. Jag har vågat mig ut i vansinnestrafiken i stan, men kör med andan i halsen bland taxibilar, motorcyklar, bussar samt fotgängare som får för sig att korsa gatan precis där man ska köra… Att försöka bortse från alla regler jag lärt mig i Sverige är nog den främsta regeln här i trafiken om man ska komma någon vart.

Hela tiden kommer nya utmaningar då jag får testa att göra saker som jag aldrig gjort förut och det handlar om allt från att göra chifles= bananchips, hitta vägen utan GPS eller vägskyltar till att fungera som äktenskapsrådgivare när föräldrar vill prata eller att ha en minipredikan på spanska. Oftast är det inspirerande och gör att jag växer, men ibland kan det också vara utmattande och tröttande. Tacksamhet till Gud finns för att jag får vara här och lära mig allt detta och jag är även tacksam för att jag fått en så bra ingång i arbetet, kyrkan och samhället.”

Vill ni läsa hela nyhetsbrevet, gå till denna sida.

Ta gärna med Gunilla och alla Equmeniakyrkans missionsarbetare/missionärer i era förböner!

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

Kristen festival bland urfolken

Publicerat 2015-08-18 av

Förra veckan avslutades en bibelskola för urfolk i Jamal, norra Sibirien. Efter tre år fick deltagarna sina diplom. Det var naturligtvis en glädjens stund. Equmeniakyrkan har varit med och gett viss stöd till denna skola, som organiserades av estniska evangeliska alliansen. Därför var jag med på examen.

Chanti1

Så bodde man under festivalen

 

I Jamal bor chanter och nentser, två urfolk som till en del är nomadiska renskötare. Även några chanter har gått bibelskolan. När vi nu var i deras land mötte jag många av de kristna chanter och nentser. Antalet kristna är lågt. I Jamal uppskattar vi antalet kristna chanter till ca 50. Mitt under den sista bibelskolesamlingen, som var i två veckor, ordnade de en kristen kulturfestival, som ägde rum i ett läger utanför staden Salechard. Vi bodde i tsjum, någonting som liknar en samisk tältkåta. Kyrkan var också en större tältkåta som man faktiskt hade fått ifrån Norge. Förutom chanterna och nentserna visade även de andra urfolken som var med i bibelskolan sina kulturer. Festivalen avslutades med en 4 timmar lång gudstjänst på söndagen.

Chanti2

Gudstjänst

Bland chanter och nentser finns det stora behov om att lära sig mer om den kristna tron. För att nå ut till dem har församlingen skaffat en ytterligare tältkåta som är lämplig för vinterbruk, där även vi har kunnat hjälpa till. Man skulle också vilja ordna någon form av undervisning under vintern, då nomaderna finns lite närmare staden. De längtar också efter en bibelöversättning, som är på gång på båda språken.

Många frågade hur man kan gå bibelskola. De kristna chanter och nentser finns i små grupper i isolerade byar och har oftast inga ledare med någon form av kristen utbildning. Det saknar många. Visionen är att börja en ny omgång av bibelskola under nästa år.

Gerard Willemsen
Samordnare Eurasien

Uppdatering: Oyacachi, Ecuador

Publicerat 2015-07-16 av

För snart tre veckor sedan drabbades samhället Oyacachi i Ecuador av en naturkatastrof. Efter långt tids regn rasade delar av bergsväggarna som omger samhället och stora lerfloder flödade ner över samhället. Förstörelsen var stor och förödande.

8 juli 2

Förbundskyrkan i Ecuador (IPEE) – Equmeniakyrkans samarbetskyrka – har en stor och aktiv församling i Oyacachi. Majoriteten av samhällets invånare är medlemmar och aktiva i församlingen. IPEE och dess Stiftelse för samhällsutveckling (FACE) agerade direkt på nödsituationen. (Se tidigare blogginlägg.)

Vad har hänt den senaste veckan?

Fortfarande är det mellan 200 till 250 människor från Oyacachi som sover i IPEE:s kyrka i grannbyn San Antonio de la Paccha. Förutom att sova där så äter de också mat där. Mat som förbereds gemensamt för alla övernattande.

8 juli 3

På samma sätt tillagas lunch gemensamt i Oyacachi. Här står invånare i kö för att få lunch.

16 juli 1

Arbetet med att ta bort leran och jorden från vägarna har påbörjats.

Samarbetet mellan FACE och statliga myndigheter är mycket gott. Gemensamma planeringsmöten genomförs. Fördelning av arbetsuppgifter görs. I samtalen har det kommit fram att en analys görs av om Oyacachi helt kommer att behöva flytta. Det är Oyacachis läge med berg runtomkring och troliga dolda sprickor i marken som gör att detta nu utreds. Oyacachibornas svar på detta är att de inte vill flytta utan bo kvar på samma plats.

Equmeniakyrkan har skickat ett första ekonomiskt stöd och likaså IPEE:s samarbetskyrka i USA (Evangelical Covenant Church). Dessa pengar har hittills främst använts till livsmedel för den gemensamma matlagningen i kyrkan i San Antonio de la Paccha och vid lunchen i Oyacachi.

IPEE:s församlingar runtom i Ecuador har svarat upp på Oyacachis behov på ett otroligt sätt. Madrasser, filtar, kläder, mat och leksaker har samlats in och transporterats upp till Oyacachi. Församlingarna i närheten har gjort det, församlingar i huvudstaden Quito har gjort det och likaså församlingar i kuststaden Guayaquil har gjort det. Nu åker en bil från Montecristi/Manta upp till Oyacachi med ihopsamlat stöd från församlingar och företag.

8 juli 1

IPEE och FACE fokuserar också på det andliga stödet. Pastorer och medlemmar från andra församlingar tar sig upp till Oyacachi och till San Antonio de la Paccha för att fira gudstjänst tillsammans. Hembesök i Oyacachi genomförs. Ovan ses IPEE:s missionsföreståndare Henry Burbano be tillsammans med syskon i Oyacachi.

Du kan också be för Oyacachi och dess invånare. Gör mycket gärna det!

Vill du ge ett ekonomiskt bidrag till hjälp- och uppbyggnadsarbetet i Oyacachi? Sätt in din gåva på Equmeniakyrkans plusgiro 90 03 28-6. Märk insättningen ”Katastrof Ecuador”.

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

Kampen i Oyacachi fortsätter

Publicerat 2015-07-01 av

1 juli 4Efter de jordras som i fredags kväll, ecuadoriansk tid, drog sig över samhället Oyacachi som stora lerfloder, så stannade de flesta av byns invånare ändå kvar. De bodde och bor i tillfälliga plasttält som sattes upp. Förbundskyrkan i Oyacachis matsal användes och används för att laga mat till alla.

1 juli 3

Enligt de senaste uppgifterna är 25 hus totalförstörda. Det betyder inte bara bostadshus med allt innehåll, utan också tex snickeriverkstäder och bassänger för uppfödande av foreller. Utöver dessa 25 hus så är det än fler familjer som har drabbats av jordrasen i Oyacachi, men utan att allt har förstörts. Det är dock en stor tragedi för hela samhället.

1 juli 5

Regnet fortsätter att falla i Anderna i Ecuador och rädslan är stor för vad som kan komma att hända som följd av allt fortsatt regn. Evakueringen som det talades om i lördags påbörjades först i förrgår, måndag. Drygt 50 personer bor nu i Förbundskyrkan i San Antonio.

1 juli 2

Minst tre av Förbundskyrkans församlingar i närheten (i Guachalá, i Juan Montalvo och i Ibarra) har samlat ihop madrasser, filtar och mat som har transporterats upp till de behövande både i Oyacachi och i San Antonio.

1 juni 1

En tät dialog förs mellan myndigheter, den lokala församlingen i Oyacachi och representanter för Förbundskyrkans stiftelse för socialt utvecklingsarbete (FACE). Detta för att tillsammans försöka täcka de behov som finns och för att inte arbeta dubbelt.

Förbundskyrkans representanter vittnar inte bara om materiell förstörelse utan också om en stor psykisk oro hos invånarna. Förutom stöd till den materiella uppbyggnaden så kommer det också att behövas andligt och psykologiskt stöd.

Equmeniakyrkan har skickat ett första ekonomiskt stöd till det akuta hjälparbetet i Oyacachi. Vi är i tät kontakt med Förbundskyrkan och med FACE och har sagt att vi vill ställa upp med mer stöd, utifrån de planer och beslut som tas i Ecuador.

Vill du ge ett ekonomiskt bidrag till hjälp- och uppbyggnadsarbetet i Oyacachi? Sätt in din gåva på Equmeniakyrkans plusgiro 90 03 28-6. Märk insättningen ”Katastrof Ecuador”.

För oss alla är det möjligt att bidra med något av det viktigaste, våra böner. Fortsätt att ta med Oyacachis invånare och det hjälparbete som nu sker i era böner.

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

Bakgrundsinformation: Oyacachi är ett gammalt indiansamhälle i Anderna i norra Ecuador. Drygt 600 personer bor där och av dem sägs 90 % vara medlemmar i Förbundskyrkans församling Betania.

1 2 3 4 5 34