Pionjärarbete och burmaflyktingar i Japan

Publicerat 2010-03-25 av

Idag har resegruppen från Sverige studerat församlingsarbete i Tokyo. Vi besökte det nystartade kapellet i Komagame och Baptistsamfundets expedition där vi samtalade med pastorer om hur man når japanerna med evangelium och hur man arbetar i församlingarna. Det är få vanliga japaner som kommer med i församlingarna. Däremot har flyktingar från Burma från Katchinfolket hittat till Tokyo Peace Church som tog emot dem med öppna armar. Japanska församlingen samlar cirka 50 besökare på söndagarna på sina två gudstjänstplatser i Peace Church, under det att det samlas 100-150 personer på Katchingudstjänsten.

Pastor Hojo menar att japanerna lider av ett isoleringssyndrom dels p.g.a. att man lever på en ö och dels p.g.a. den 200-åriga isoleringen som man levde i från 1600-talets mitt till 1800-talets mitt. Detta har bidragit till att japanerna har en låg självkänsla, sa han, och en osäkerhet som gör det svårt för församlingen att få kontakt med nya människor. Han menar att tron på Jesus är viktig för att japanen skall få hjälp att bli fri från detta. Vi samtalade om hur man kan hitta nya vägar att få svenskar och japaner att lära känna Jesus och bli hans lärjungar. Våra invandrargrupper, t.ex. Katchin i Tokyo och Karener i Sverige, bidrar med nytt liv i våra församlingar. Men hur skall de sekulariserade svenskarna och de religionsskeptiska japanerna kunna beröras av evangelium på djupet?

Resan i Japan är igång

Publicerat 2010-03-25 av

Det är nu morgon i Japan och strax midnatt i Sverige. En grupp på sju personer besöker Japan och Japanska Baptistunionen Baptist Domei under ett par veckor. Resan är ett led i det utbyte vi har mellan våra samfund för att lära av varandra. Syftet med året resa från Sverige är att studera hur de japanska baptisterna arbetar med pionjärarbete. Om ett par timmar kommer vi besöka en nystartad församling i Tokyo. Rapport om detta kommer senare. Tokyo hade nästan 20 grader för några dagar sedan, men bara 4 grader och regn nu. Bra att man inte är på solsemester.

Tid att summera

Publicerat 2010-03-19 av

Fredag eftermiddag. Snart fastebön i grekisk-katolska kyrkan i Damaskus, som är vår näst sista programpunkt. I morgon förmiddag möter vi värdarna för sista gången för att summera och prata om framtida relationer. Det har varit en högst innehållsrik vecka, och utifrån Sveriges Kristna Råds perspektiv tycker jag det har varit mycket meningsfullt. ”Att lära kanna varandra på djupet” är SKRs målsättning under pågående period, och vi har fått möjlighet att lära känna den syrisk-ortodoxa kyrkan på djupet, och självklart också varandra – som man gör på resande fot. Man blir liksom en patrull, som stödjer och utmanar varandra. Vid flera tillfällen har vi samtalat om migration och integration, utifrån syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige och utifrån den akuta situation som är både i Sverige och Syrien angående flyktingar från Irak. Vi får inte tystna. Vi får inte slå oss till ro. Kampen för människors värdighet och välkomnande av främlingen hör till kyrkas väsen. Det är orättfärdigt att splittra familjer. Det är orättfärdigt att människor utsatts för hot, tortyr och blir dödade för sin tro.

Det snurrar i huvudet av alla möten. President, stormufti, patriarker, flyktingar och svenska präststudenter. Ananias hus och fönstret där Paulus sänktes ner i en korg, och raka gatan. Dåtid och nutid. Österland och västerland. Kristna och muslimer. Och allt är mänskligt liv. Som flera talare sa vid onsdagens seminarier: ”we are all created by God.” det är en bra utgångspunkt för dialog.

I går blev jag lite smått utskälld för att jag är kvinna och präst. Dessutom utan täckt huvud och utan strumpor. Det var obehagligt. Och anmärkningen kom från en nunna. Därför kändes det som en upprättelse när vi senare mötte patriarken i syrisk-ortodoxa kyrkan som höll ett speciellt tal om vikten av att respektera kvinnor som ämbetsbärare i traditioner, och om samhällen som gör det. Men så hade han en liten släkting på tre år som sprang ut och in i det högtidliga audiensrummet med en plastbytta på huvudet. Sånt tror jag hjälper till att behålla perspektiv. Ärkebiskop Benjamin i Södertälje betonade också i utvärderingen betydelsen av att kvinnor funnits med i delegationen. Sånt värmer! Det har också – inte helt oväntat – varit intressant att vara baptist i delegationen. Baptister i Mellanöstern ses som suspekta i de traditionella kyrkorna, kanske inte helt utan grund, och kanske, kanske, kan det bättra på lokalekumeniken att en baptist suttit ned i audiensrummen. Man kan ju hoppas.

Och jag vet att under tiden jag har levt här, har diskussionen gått varm hemma i Sverige om det nya kyrkosamfundets namn. Och det är som det ska, tänker jag. Härligt med den kreativitet och det engagemang som finns! Nog är det innehållet som egentligen betyder något, och ett ”blekt” namn kan man fylla med innehåll. Men låt oss be Gud om vägledning också i detta.

Karin Wiborn, ur Baptistbloggen

Ett ord att minnas

Publicerat 2010-03-14 av

Tillsammans med SKR:s presidium tillbringar jag veckan i Damaskus. (Det betyder att detta meddelande saknar prickar och ringar vid vara typiskt svenska vokaler.) Efter en innehallsrik dag finns ett ord att minnas. Den grekisk ortodoxa Patriarken av Antiokia och hela ostern, en underbar man som fyller 90 om ett par manader, talade om ekumenik och enhet, och menade att det ar egentligen inte teologi eller asikter som enar kristna fran olika traditioner. Det ar karleken som betyder nagot: ”without love, there is no theology, thats mine opinion, love and do whatever you want” Den sista delen kanner jag igen fran kyrkofader Augustinus: Alska Gud och gor vad du vill. Nar karleken fran Gud slar rot blir ocksa vara handlingar paverkade.

Det ar lite speciellt att befinna sig har som kvinna och pastor, dessutom frikyrklig. En udda person, helt enkelt. Och jag blir bra mottagen. Den gamla damen pa gatan som kom fram och visade mig sin respekt (tror jag i alla fall utifran kroppsspraket, orden forstod jag inte) sitter kvar i mitt hjarta. I morgon ska vi mota Syriens presidient. Om du undrar over resans syfte, kan jag beratta att det borjade som en inbjudan till Svenska kyrkans arkebiskop, som tankte att det var rimligt att svara pa den genom att ta med den svenska ekumeniken, och hur det ar sa ar den mest vaxande kyrkan i Sverige hemmahorande i Syrien. Manga i vart land har rotter i Syrien, och idag nar vi firade gudstjanst pa prastseminariet insag vi att atminstone fyra studenter ar fran Sverige. Biskopen som ocksa ar rektor for seminariet ar fran Hallunda. Det var mycket i gudstjansten vi inte kunde forsta, men tva textlasningar pa svenska i syrisk ortodoxa liturgin, det fick vi.

Karin Wiborn, ur Baptistbloggen

Religion och bistånd hör ihop!!

Publicerat 2010-01-27 av

”Daring to Engage with Religion and Development” = Att våga arbeta med religion och utveckling var temat på det föredrag som Rick James hade på medlemsdagarna för Svenska Missionsrådet som just avslutats på Lidingö i Stockholm. Rick arbetar för INTRAC, en konsultfirma som hjälper och utvärderar bistånd, utvecklingsarbete och mission på många håll i världen. Internationellt har de stora biståndsorganisationerna alltmer insett att när utvecklingsinsatser kopplas till och integreras i människors religiösa föreställning så blir resultaten mycket bättre än om man försöker vara ”neutral”. Sverige är världens näst mest sekulariserade land. De flesta människor i vår omvärld har en religiös identitet. Detta gör att utvecklingsinsatser som fjärmar sig från den religion som människorna identifierar sig med oftast inte får den betydelse som man hoppas på. Det finns dock ”bra religion”, dålig religion och mycket dålig religion”. Det gäller att man relaterar de de krafter som vill verka för att människor skall utvecklas mot frihet, självständighet och demokrati. Om man inte gör detta finns det risk för att de extrema religiösa yttringarna kommer in och fyller det tomrum som människorna upplever.

George Andrés, en av cheferna på Sida, höll med Rick i mycket, men menar att det teoretiskt finns en koppling religion – utveckling, men att man i praktiken måste skilja dem åt i de direkta insatserna. Jörn Lemvik, från norska biståndsnämnden (motsvarande Svenska Missionsrådet) höll med Rick att man måste räkna med religionen när man planerar utvecklingsinsatser och att det aldrig är så att en biståndsarbetare eller en biståndsinsats har en neutral påverkan i livssynsfrågor. Om utvecklingen kan stärkas av att den går hand i hand med den religiösa grupp människorna tillhör eller vill tillhöra är det positivt. Vi var dock alla eniga om at Sida inte skall finansiera direkt församlingsarbete eller evangelisation, men gärna insatser i församlingarnas och samfunden sammanhang.

Rick James utmaning till Sida var att inse religionens betydelse för den utveckling man vill bidra till, att utarbeta en policy när det gäller religion och bistånd och att Sidas personal skaffar sig en religionskompetens. Utmaningen till oss kyrkor och kristna organisationer var att inte skämmas för vår tro, att klargöra vilken betydelse vår och våra partners tro har för arbetet och utveckla projekt och insatser i samklang med den tro vi har.

Vi går uppmuntrade och inspirerade tillbaka till våra organisationer och samfund. Vi får säga med Paulus ”Jag skäms inte för evangelium för det är en kraft till räddning…”

Samtal med italienska baptister

Publicerat 2010-01-19 av

SB-representanter samtalar med italienska baptisterI veckan som gått har Baptistsamfundet haft italienska gäster – Anna Maffei, missionsföreståndare, och Massimo Aprile, pastor, ifrån italienska baptistsamfundet. I dag möter de representanter för Svenska Baptistsamfundet för att samtala om Gemensam framtid, Europeiska Baptistfederationen (EBF) och annat.

Utnämningen av en pastor i en baptistförsamling i Milano föranledde EBF att sända ett brev till alla medlemsunioner där man uttryckte det olämpliga i att pastorn var öppet homosexuell. Detta agerande är unikt i sitt slag, då EBF ser sig som en sammanslutning av unioner och inte som en kyrka, med det ”uppifrånperspektiv” det för med sig. Detta och mycket annat avhandlas under dagens samtal.

P.S. En av personerna på den nedre bilden är inte från Italien. Vet du vem? D.S.

Susanna Järlund, ur Baptistbloggen

Församlingsplantering bland folk med annan religion

Publicerat 2009-12-11 av

En församlingsplanterare i Syrien arbetar i en stad där det inte finns någon evangelisk kyrka. Arbetet har burit frukt och idag har man en grupp på 10-15 personer som möts regelbundet för bibelstudium och bön. Församlingsplanteraren berättar: ”Nyligen blev en av våra medlemmar avskedad därför att han besökte vår grupp. Han har en familj med tre barn, så vi fastade och bad att Gud skulle visa sin omsorg om dem. Jag bad att Herren skulle uppmuntra oss och visa oss och andra på en lösning. Flera av oss besökte honom en kväll och vi bad tillsammans. Nästa dag fick han tillbaka sitt jobb. Vi såg detta som Guds svar på våra böner”.

Jag träffade nyligen Daniel Trusiewicz på Europeiska Baptistfederationens (EBF) personalträff i Prag. Daniel är samordnare för Europabaptisternas stöd till nationella församlingsplanterare i Europa, Centralasien och Mellanöstern. Han berättar att man nu förmedlar stöd till ett 60 tal nationella församlingsplanterare, de flesta i östra Europa, och några i Centralasien och Mellanöstern. Libanons baptister har ett teologiskt seminarium som utbildar pastorer, evangelister och församlingsplanterare för arbete i Mellanöstern. Teologi, evangelisation och religionsdialog finns med på deras utbildningsprogram.

Är det rätt att evangelisera bland folk med en annan religion, eller en annan kristen kyrkotillhörighet? Jag menar att Jesu uppdrag till oss att förmedla kunskap om, tro på och efterföljelse till Honom alltid gäller. Men frågan är hur. Denna fråga är nu högaktuell i debatten om relationen bistånd – mission, Sociala projekt – evangelisation. Under januari kommer detta tema vara i fokus på Svenska Missionsrådets medlemsdagar 27-28 januari och på ett speciellt seminarium på Sigtunastiftelsen den 29 januari på temat ”Etik, mänskliga rättigheter och mission”. Jag lär återkomma om detta.  Hur ser du på detta ämne?

1 32 33 34