Mission i Tunisien under 2:a världskriget

Publicerat 2011-05-08 av Karl Larsson

Ellen Söderberg, född 1893, kom till Östturkestan 1924 som missionär för Svenska Missionsförbundet. Hon var utbildad lärarinna, vilket också var hennes främsta uppgift som missionär. Ellen arbetade som missionär i Östturkestan till 1936, då missionen i området tvingades upphöra.

Ellen Söderberg fortsatte som missionär åren 1940-45 i Tunisien för Kvinnliga Missions Arbetare, KMA. Tunisien var då ett oroligt land att vistas i. Det var ockuperat av tyskarna och 1942-43 gick de allierade styrkorna in i landet och lyckades slå tillbaka de tyska och italienska trupperna från området. Befolkningen led stora kval under tiden, situationen för många hade varit allvarlig redan innan kriget.

I Ellen Söderbergs arkiv går det att läsa i hennes anteckningar att under kriget tömdes affärerna snabbt och det rådde bitvis hungersnöd. Samhället i sig blev fientligare – det gick inte att lita på någon eftersom det var en kamp för alla att överleva. Befolkningen överöstes också av ”hotpropaganda” från tyskarna i radio och tidningar.

När de allierade kom lärde sig Ellen genom missionsarbetet känna många soldater – i hennes fotoalbum finns flera sidor med fotografier på soldater. Hon var först rädd för soldaterna, trodde att de hade blivit förråade av kriget. Snart insåg hon att hon hade fel: ”Vi gör dem orätt. De är människor med ett hjärta som lider och sörjer och våndas”.  Ellen Söderberg hade kontakt med engelska och amerikanska soldater. Det fanns missionerande krafter i båda lägren. Från flera engelska kyrkor fanns det stöd på plats för soldaterna och i den amerikanska armén fanns det bibelstudiegrupper.

Ellen Söderberg åkte efter kriget hem till Sverige och arbetade som lärarinna i Västra Ämtervik och Sunne fram till 1956.

Kalle Larsson, arkivarie