Ytterligare en missionär vid namn Wilhelm kapitel 1

Publicerat 2012-03-09 av Laura Neill

Missionär Wilhelm Sarwe

Svenska Missionskyrkans historia är kantad av intressanta personöden, Sarwe är inget undantag. Missionären Johan Wilhelm Sarwe föddes i Degerfors 1859 som son till en hammarsmed. Året är 1879 och Sarwe börjar vid Svenska Missionsförbundets missionsskola i Kristinehamn. Han ska komma att läsa där i tre år och gå ut 1882, för att samma år bli missionär i Ryssland och Kaukasien i 40 år. Han börjar sitt arbete bland de svenska arbetarna vid järnbruken i Ural där många av arbetarna kom från just Degerfors – Sarwes bror ska ha varit en av dem. Han var inte ensam på färden utan fick sällskap av C.J. Engvall som tidigare varit missionär i Kongo. Sarwe skriver själv att

 ”Förbundet [sic] hoppades, att han [Engvall] på Ural skulle hämta nya krafter efter det svåra Afrika-klimatet. Engvall stannade blott ett år i Ural. Han fick sedan anställning som sjömansmissionär i Kronstadt.

Det var under de här åren som Sarwe gjorde missionsresor bland befolkningen och mötte de muslimska basjkirerna.

Själva missionen i Ryssland beskriver Sarwe i sin skildring Rysslands folk:

Tanken på mission i vårt grannland Ryssland hade redan tidigt uppstått hos Svenska Missionsförbundets vänner. Missionärerna L.E. Högberg  och N.F. Höijer  sändes 1880 för första gången till S:t Petersburg. Förbundets uppsåt var att i samband med verksamhet  bland svenskar där samt skandinaviska sjömän i Kronstadt även utsträcka sin mission till det stora tsardömets olika folk. Det betraktades av mången nästan som en dårskap eller en omöjlighet att upptaga mission i Ryssland. Men detta fick ej avskräcka, Herrens sändebud böra gå till mörka orter. /…/Dess arbetare fingo också vara med under det grundläggande skedet av Rysslands uppvaknande i andligt avseende.”  

Reseskildringar av exotiska platser och folk som svävar i mörker är ju inte ovanligt för 1800-talet. Det som gör att Sarwe står ut från mängden är att han inte döljer sina sympatier men ändå inte bara är upptäcktsresande/protestantisk missionär, utan även människa och allt det andra: det är de glimtarna som gör honom läsbar. Det ryska tsardömet var stort och brett med fler än ett folk och fler än en tro, lika brett som de penslar Sarwe målade med i sin inledande beskrivning.  Beskrivningarna av livet i Ryssland varierar, precis som verkligheten: ibland är han 1800-tals-upptäcktsresanden som ingående beskriver ”folklivet” och ”typerna”  (’kvinnotyp’, ’manstyp’, etc.) hos folken i Ryssland; ibland är han den nitiske protestantiske missionären ivrig att omvända alla andra till sin lära, och ibland verkar han nästan skriva dagbok; han beskriver den ryska ortodoxa kyrkans liturgi (mässa) som gripande och flera troende  han möter som gudfruktiga människor samtidigt som han även skildrar det sena 1800-talets försäljning av ”förböner för evig tid” i samma kyrka. I mötet med andra kristna i Ryssland och Kaukasien varierade hans erfarenheter verkligen och det satte sina spår.

fortsättning följer….

Laura Neill

arkivarie