Anna Nyström Mässror del 2

Publicerat 2013-11-30 av Karl Larsson
Josef Mässror

Josef Mässror

I april 1895 gifte sig Anna och Josef. När de gifte sig fick Anna ett mindre ekonomiskt stöd från Missionsförbundet än tidigare– det var kutym att gifta kvinnor fick mindre stöd. Även ogifta kvinnliga missionärer fick mindre än en manlig missionär, de fick ungefär hälften av vad männen fick. Det gjorde att Anna och Josef hade svårt att klara sig. Dessutom fick de flytta till Jarkend för att starta en ny missionsstation med en sjukstuga. Anna och Josef ansåg att förflyttningen till Jarkend var en förvisning på grund av deras giftemål. Josef åkte i förväg för att köpa en tomt och bygga ett hus. Det tog lång tid – misstankarna var stora emot kristna i staden och ingen ville arbeta för en kristen organisation. Därför fick Josef själv bygga huset. Anna var den enda europén i Jarkend. Hon kunde inte gå ut ensam i staden. Eftersom det inte fanns några andra européer så kände hon sig mycket ensam. Dessutom så drabbades hon av flera sjukdomar – hon hade malaria flera gånger, fick tyfus en gång och hade hjärtproblem.

1900 reste Anna och Josef till Sverige. De hade bestämt sig för att inte återvända till Östturkestan och Josef sa upp sig som missionär. De båda ville bo i Persien och missionera där. Josef utbildade sig till tandläkare i Sverige. Om han kunde arbeta både som läkare och tandläkare skulle han förhoppningsvis kunna försörja båda två. Missionsförbundet bedrev ju inte någon mission i Persien längre men Anna lyckades övertala styrelsen om att hon skulle få missionera där. Hon fick ett litet ekonomiskt stöd, hälften av det hon hade fått som gift, kvinnlig missionär. Hon sågs heller inte längre som en av Svenska Missionsförbundets missionärer.

1901 åkte de till Persien, till staden Räscht, belägen 30 mil norr om Teheran. Förutom den sjukmottagning de bedrev så tog de också emot barn som hade blivit vanvårdade. De flesta stannade bara en kort period, men en pojke, Samuel, blev kvar länge. Till slut bestämde sig paret Mässror för att adoptera honom.

Vid den här tiden låg Persien och Armenien i konflikt med varandra och mullorna i Persien hade utfärdat ett dekret om att alla armenier skulle dödas. Alla kristna och alla med europeiska kläder ansågs vara armenier. Situationen för Anna var mycket hotfull men hon skadades aldrig. 1906 flyttar Anna och Josef till Teheran1905 hade det utbrutit en revolution mot den absoluta monarken och de första fria valen hade hållits i landet. Men den shah som hade genomfört reformationerna avled kort efter att de hade genomförts och den nye shahen försökte återinföra en absolut monarki med hjälp av Ryssland och Storbritannien. Flera av ledamöterna i parlamentet mördades och 1908 sprängdes parlamentsbyggnaden. Det rådde inbördeskrig i landet 1907-1911. Både Josef och Anna stödde de reformistiska krafterna.

1910 drogs det lilla bidrag som Anna fick från Missionsförbundet in. Missionsstyrelsen ansåg att hennes man, en läkare, tjänade så bra att hon inte behövde stödet. Men eftersom de arbetade bland fattiga fick de ofta arbeta utan ersättning. Under kriget hade inte heller de bättre ställda inte råd att uppsöka läkare för vård. Paret hade inte råd att värma upp sitt hus vilket ledde till att de blev sjuka. Anna fick till exempel vistas på sjukhus i 45 dygn efter att hon hade fått en allvarlig varinfektion.

1913 dog Josef. Anna kunde inte försörja sig själv och Samuel, de var tvungna att söka hjälp hos Josefs föräldrar. De lyckades lura av Anna hennes och Josefs hus och hon var tvungen att flytta in hos dem. Familjen var mycket otrevlig mot henne – Josefs bror ska till och med ha hotat henne med kniv. Anna ville nu hem till Sverige och fick hjälp av en av de få svenskar som fanns i Teheran – Erik Lewenhaupt. Han var major i den svenska armén och en av de personer som byggde upp ett gendarmeri i Teheran med inspiration av det svenska kavalleriet. Hon hade träffat honom året innan på en fest med de få svenskar som fanns i staden. Erik Lewenhaupt hjälpte henne att få ett pass och kontaktade de svenska konsulaten som låg utmed hennes väg hem till Sverige så att de tog emot Anna. Missionsstationen tog amerikanska missionärer över. Samuel fick stanna hos dem och han blev lovad att få gå i deras skola.

Annas resa hem var mycket svår, hon reste ifrån Teheran 4 december och åkte bland annat släde över den ryska stäppen. 15 december kom den ångare hon hade åkt med från Sankt Petersburg fram i Stockholm. Hennes familj hade planerat att hon skulle bo hos sin bror i Västerås, men när hon kom till staden så var hon så svag att hon fick läggas in på sjukhus. Hon avled på sjukhuset 25 december 1913.

Anna Nyström Mässror har ett personarkiv i Svenska Missionskyrkans deposition på Riksarkivet.

 

Karl Larsson

arkivarie

 

Källor:

Hultvall, John, Mission och revolution i Centralasien – Svenska Missionsförbundets mission i Östturkestan, Gummessons 1981.
Nyström, Lennart, Anna och Mischa Josef – En missionshistoria.
På obanade stigar – Tjugofem år i Ost-turkestan, Svenska Missionsförbundets förlag 1917.