Flyktingar på 1950-talet, Ryssland-Trieste-Tostarp-Tyresö

Publicerat 2014-06-10 av Katarina Thurell

Vi har tidigare skrivit om flyktinglägret i Tostarp. Lägergården i Skåne övergick efter andra världskriget  till Stiftelsen Matterödshemmen och hade olika funktioner på 1950-talet och Missionsförbundet tog här emot ytterligare flyktinggrupper, från Estland, Ungern (1956) samt 1953 en flyktinggrupp från Trieste. (Staden Trieste – efter andra världskriget gränsstad mellan Italien och dåvarande Jugoslavien, var vid den här tiden en fristat, FN-kontrollerad, som delades upp mellan Italien och Jugoslavien 1954.). Flyktingarna från Trieste var en grupp på 43 personer, stats- och hemlösa. 28 stycken var  en grupp åldriga ryska flyktingar som hade varit på flykt mellan olika länder ända sedan ryska revolutionen 1917.  De övriga 15 var, gissningsvis, en grupp äldre från Balkan-regionen.

Bakom överföringen till Sverige stod Lutherska världsförbundet, Kyrkornas världsråd samt den tillfälliga svenska kommittén för hjälp åt åldriga flyktingar. Den här kommittén förestods troligen av Missionsförbundets socialsekreterare Einar Rimmerfors, som själv på plats i Trieste i september 1953 hade fört förhandlingar  å kristna hjälporganisationers vägnar med den brittisk-amerikanska militärregeringen i Trieste. Väl hemma i Sverige fortsatte Rimmerfors sedan förhandlingar med regering och svenska flyktingmyndigheter om rätt att få motta flyktinggruppen. Slaviska Missionen engagerade sig också för gruppen och sände 28 exemplar av nya testamentet på ryska, liksom andra skrifter på ryska.  Flyktinggruppen från Balkan hade tydligen de statliga länsarbetsnämnderna ansvar för att finna arbete och boende åt.Vistelsen i Tostarp var bara under några månader, i väntan på att ett ålderdomshem skulle ställas i ordning i Tyresö, vad jag har kunnat utröna Kumla herrgård. Ålderdomshemmet för dessa ryska flyktingar kom att vara igång en bra bit in på 1960-talet, men 1969 säljs fastigheten till Tyresö kommun.

Vilka umbäranden hade var och en i denna grupp genomlidit? Tanken svindlar hur det kan ha varit att ha varit på flykt i ett turbulent och dramatiskt Europa under hela 1920-och 1930-talen, samt andra världskrigets fasor och flyktingtillvaro i Trieste efter andra världskriget. Vilka livsöden var det som förhoppningsvis kunde få lugn och ro i Tyresö?

Missionsförbundets flyktingomhändertagandet under 1940- och 1950-talen har granskats ordentligt av historikern Pär Frohnert i artikeln ”De behöva en fast hand över sig” i antologin En problematisk relation, flyktingpolitik och judiska flyktingar i Sverige 1920-1950, utgiven av Historiska institutionen, Uppsala universitet 2008. Frohnert har här just fördjupat sig i  det arkivmaterial som finns för Missionsförbundets flyktingmottagande i Tostarp. Flyktingar var skyddslingar som skulle ”tas om hand”, kristna normer var rådande på flyktinghemmet,  i arbetet och ordningsreglerna på flyktinghemmet rådde ett skötsamhetsideal. Det missionerande draget i verksamheten var förstås en del i arbetet, men det humanitära barmhärtighetsarbetet kom ändå att bli det allra viktigaste. Frohnert har dock kunnat visa på att Missionsförbundet vid den här tiden ställde sig mycket kritisk till den rådande svenska flyktingpolitiken, inte minst i svårigheterna att kunna få ut flyktingarna i arbetslivet. Att forska kring flyktingomhändertagande, om flyktingars utsatta situation genom tiderna, vad som har präglat och präglar svensk och europeisk flyktingpolitik, bör vara en viktig forskning, allt för att motverka  felaktig statistik och ren desinformation.

Katarina Thurell

arkivarie