Kvinnliga pastorer i Svenska Missionsförbundet

Publicerat 2014-10-16 av Karl Larsson

Under 1940-talet började debatten om kvinnliga pastorer och präster komma igång på allvar i Sverige. Det var, och är i vissa läger fortfarande, en mycket kontroversiell fråga. I delar av frikyrkovärlden, som hade en mer avslappnad inställning till vem som fick predika, predikade kvinnor redan. Det fanns kvinnor som fungerade som pastorer även om de hade en annan titel – vanligtvis evangelist. De fick därför inte samma rättigheter som pastorerna – de kunde till exempel inte gå med i Missionsförbundets pensionskassa.

utredning
Första sidan på utredningen om kvinnliga pastorer

1948 startades det i Svenska Missionsförbundet en utredning om kvinnliga pastorer. Det skedde efter att Alsters missionsförsamling ville att deras evangelist, Signe Eriksson, skulle ordineras och bli ordinarie predikant. Hon hade i praktiken verkat som pastor i församlingen i två år. Utredningen hade två utgångspunkter – hur det såg ut i andra samfund och om det teologiskt gick att motivera att kvinnor kan bli pastorer. I Sverige var situationen i de flesta frikyrkor ungefär densamma som i Missionsförbundet – kvinnor fick predika och verkade som evangelister, men de fick inte inneha titeln pastor. I andra länder fanns det både kvinnliga pastorer och präster – i danska statskyrkan prästvigdes de första kvinnorna 1948 och i Schweiz (i vissa kantoner) redan 1918.

Rent teologiskt så var frågan om det gick att utifrån Nya testamentet motivera kvinnliga pastorer och hur mycket hänsyn man skulle ta till de urkristna bruken. Enligt utredningen så fick enbart män vara föreståndare i de första församlingarna, men det var sannolikt att kvinnor kunde inneha diakontjänster och även profetera. Utredningen menade att man inte fick stirra sig blind på den urkristna ordningen, de menade att den vilade på en gammaltestamentlig syn. Att kvinnor redan kunde predika i olika roller i Missionsförbundets organisation, t.ex. som missionär eller evangelist, talade för att de även skulle kunna verka som pastorer.

Kommittén var positiv till kvinnliga pastorer och lade vid Generalkonferensen 1950 fram förslaget att kvinnor skulle kunna ordineras till pastorer. Det blev enligt protokollet en livlig debatt med många talare. De flesta höll med om att kvinnor borde få bli pastorer, men ansåg att vissa praktiska frågor inte var lösta i utredningens rapport. Till slut röstades förslaget igenom med tillägget att vissa praktiska frågor skulle utredas vidare. Efter det blev det inte några debatter om kvinnor skulle få vara pastorer, som det t.ex. blev i Svenska kyrkan där det på sina håll än idag finns motståndare mot kvinnliga präster.

1952 skrev den första kvinnan in sig på pastorsutbildning på Teologiska seminariet. Hon hette Essie Eklund och var sedan tidigare utbildad till lärare och höll på att utbilda sig till psykoterapeut när hon påbörjade sin pastorsutbildning. Hon hade arbetat både som lärarinna i småskolan och sekreterare, bland annat för evangelisten Frank Mangs. 1955 ordinerades hon till pastor. Men hon började inte att verka i en församling utan började arbeta dels som sjukhuskurator och dels som sjuksköterska vid en inrättning som drevs av S:t Lukasstiftelsen. 1958 blev hon rektor för Stockholms Stadsmissions Lanthem och Husmodersskola för missanpassad kvinnlig ungdom. Det är det sista spåret som finns av henne i Missionskyrkans arkiv

.Essie Eklund ordination
Essie Eklund och missionsföreståndare Gösta Nicklasson vid hennes ordination 1955.
Fotografi: Svenska Missionskyrkans arkiv

Den första kvinnliga pastorn som verkade i en församling hos Missionsförbundet var Ingegärd Dackerud. Hon började läsa på Teologiska seminariet 1953 och ordinerades 1957. Precis som Essie Eklund var hon ensam kvinna i sin klass. Hennes första område blev Gotlands norra missionskrets och arbetade sedan främst i Östergötland, bland annat i Boxholm och Mjölby. Ingegärd pensionerades 1994. Sändaren gjorde förra året ett fint porträtt av henne som går att läsa här: Sändaren nr 36 2013

Källor:

Utredningen kvinnliga pastorer i Svenska Missionskyrkans huvudarkiv Nationell arkivdatabas (Utredningen finns i en nyförtecknad serie, F5b Predikanter, pastorer, som inte är införd i Nationell arkivdatabas än).

Svenskt biografiskt album 1964
Svenska Missionskyrkans biograficasamlingAndreasson, Hans, Liv och rörelse, Verbum 2007.
Sändaren nr 36 2013

  • Tomas Bjöersdorff

    För intresserade kan jag tipsa om boken ”Kvinnorna i herrligheten” som är en studie rörande frågan om kvinnliga pastorer i SvenskaMissionsförbundet åren 1940-1950 som är författad av Åke Bjöersdorff. Den finns också som referensexemplar på THS.

    //Tomas Bjöersdorff