Personligt talat – lästips!

Publicerat 2014-08-20 av

Människor vill bli ihågkomna, både som enskilda personer och som tillhöriga goda kollektiv.” 

Kongomissionärer 1898

Citatet kommer från det avslutande kapitlet i en ny antologi: Personligt talat biografiska perspektiv i humaniora, red Sjöberg, Maria, Makadam 2014. I den har historikern Pia Lundqvist skrivit om kongomissionären Mina Svensson i artikeln Mission och passion Minas livsresa från Tvärred till Tundua. Källmaterialet har först och främst bestått av Mina Svenssons dagböcker och andra missionärers dagböcker och undersöker en ung kvinnas personliga livsöde i relationen till ideologi och praktik, religion, politik, liksom hierarkiska mönster baserat på kön, ras och klass. Dagboken skildrar två år, från avresan från Sverige till hennes död i april 1890 i Kongo.

I det finstilta, i bevarade brev och dagböcker kan man få möta människors vånda och ångest inför ett  svårt uppdrag. Kallelsen till missionär handlade om liv och död. Fram till 1908 hade Missionsförbundet sänt ut 124 missionärer till Kongo, av dessa kom 51 att dö på missionsfältet, en dödlighet på 40 %. Av de ogifta kvinnliga missionärerna dog 17 av 25.

Per Markus tredje fr vänster, Kinkenge.

Per Markus tredje fr vänster, Kinkenge.

Om svårigheten att bli ihågkommen och närvarande, vittnar en annan missionärsskildring om:  Mahogny, murbruk och malaria, Om Kongomissionären Per Markus från Siljansnäs, Mora 2013, av Per-Erik Back & Göran Skarner. Berättelserna om missionärsfamiljen Markus i Siljansnäs hade gäckat författarna och nu ville de gå till grunden med det hela. Det fanns ytterst få dokument kvar efter Per och Matilda Markus, och boken skildrar flera tragiska livsöden, som författarna inte ville skulle försvinna i glömskans hav. Gravkorset på Leksands kyrkogård minner än idag om missionären Matilda Markus. Boken är en intressant global hembygdsskildring – där författarna är väl bevandrade och pålästa om byarna i såväl Dalarna som i nedre Kongo.

I en  livfull och färgstark biografi Kongominnen, Recito förlag, 2012 skildrar Alice Sandblom med egna ord en annan tid – 1900-talets andra hälft  och inte minst ett annat missionärsuppdrag.  Alice reste ut 1954 till dåvarande belgiska Kongo, kom sedan fram till 2001 ha uppdrag i både Kongo-Brazzaville och Kongo-Kinshasa, hon har haft sammanlagt 17 års tjänst i Kongostaterna. Alice Sandblom har disputerat med avhandlingen ”La tradition et la bible chez  la femme de la CEZ, Uppsala universitet, 1993.

Läs mer:

Mina Svenssons dagböcker finns på Riksarkivet.

Om Per och Matilda Markus: http://permarkus.wordpress.com/

Alice Sandblom, Kongominnen, 2012

Katarina Thurell

arkivarie

 

Öppettider i höst

Publicerat 2014-08-10 av

 Svenska Missionskyrkans arkivexpedition finns nu på Döbelnsgatan 12 och tar från och med 15 augusti 2014 emot forskare igen! Öppettider enligt överenskommelse – för tidsbokning kontakta arkivassistent Maria Halmfors på maria.halmfors (at) equmeniakyrkan.se

 Laura Neill, arkivarie

Landsbygdens framtid – politiska frågor för 23 år sedan.

Publicerat 2014-08-01 av

1991 fanns en arbetsgrupp i dåvarande Svenska Missionsförbundet som arbetade med landsbygdsfrågor. Gruppen ingick i en större arbetskommitté om arbetslivet och kyrkan i det moderna samhället.  Målsättningen för arbetsgruppen var att utreda Missionsförbundets ansvar och vilken hållning kyrkan skulle – då det i församlingar och distrikt fanns en tydlig oro för landsbygdens framtid och svenska lantbrukets framtid. Gruppen uppvaktade samtliga partier med en frågelista för att få fram en dialog och kunskap om partiernas förhållningssätt till Landsbygdens framtid.

Hur ser partiet på svensk lantbruk och dess framtid? Vilka spelregler kommer svenskt lantbruk få gentemot EG-länderna?

Vilken grundsyn råder  i politiken avseende kvalité, priser och konkurrens?

Ansvar för en levande landsbygd?

Omsorgen om den enskilde bondens, brukarens situation?

Hur bedömer partiet solidariteten mellan olika folkgrupper i Sverige – mellan arbetare inom livsmedelsbranschen, handeln, bönderna?

Hur är partiets ställning i frågan om solidariteten mellan rika och fattiga länder?

Vad förväntar sig partiet av Svenska Missionsförbundet som kyrka nationellt och internationellt?

Vilka former för samverkan mellan samhälle och kyrka ser ni som rimligt och möjligt?

Ja, det var många frågor gruppen ville ha svar på.

Intressant är vad politikerna, som gruppen mötte, hade för förväntningar på Missionsförbundet – här ett axplock bland svaren (Möte eller svar från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och dåvarande Ny demokrati uteblev):

Att ni fungerar som en organisation som inte bara värderar i pengar utan  bryr sig om hur människor har det. (M)

Att ni kritiserar oss och ger synpunkter. (M)

Att SMF engagerar sig och tar ansvar för landsbygden ( Folkpartiet)

Arbeta vidare med ungdom. (Centern)

Engagera er politiskt och i sakfrågor som angår människor. (Centern)

SMF ska ställa kyrkan mitt i byn  genom att göra sig tydlig och synlig. (KD)

Att arbeta med ensamma. (KD)

Företräda landsbygden och inte bara lantbrukarna. (S)

Hjälpa till att ge insikt om bilens skadeverkningar på miljön. (S)

Fortsätta hålla folkbildningstraditionerna vid liv. (S)

Vara en kamporganisation mot rasism och främlingsfientlighet. (S)

Så här var förväntningarna på Missionsförbundet för 23 år sedan.  Genom åren har Missionsförbundet varit remissinstans för många politiska utredningar och många missionsförbundare har även funnits i riksdagen. Men första gången som jag finner ett dokumenterat, tydligt engagemang för landsbygdsfrågor inom SMF, kanske var det här en allmän trend just då i samhället. Glesbygdsverket bildades 1991 – föregångaren Glesbygdsdelegationen hade drivit igång en kampanj Hela Sverige ska leva 1989.

Idag har vi 760 församlingar i Sverige tillhöriga Equmeniakyrkan. En stor andel är landsbygdsförsamlingar – och som bidrar idag mycket till just en levande landsbygd med aktivt samhällsengagemang och står för en viktig mötesplats i bygden.  I år är det supervalår – både EU-val och nationellt. Vilka förväntningar har politikerna/beslutsfattarna på Equmeniakyrkan idag – oavsett  stad eller landsbygd? Jag kan nog tänka mig att några av ovanstående frågor fortfarande kan vara aktuella? Häng med och följ debatten i valstugorna liksom förstås på Vårgårda möte i augusti.

 

Forska vidare: Missionsförbundets huvudarkiv, arbetsgruppens Landsbygdens framtids handlingar 1991, volym F11d:6

Katarina Thurell

arkivarie

Om arbetet bland amerikanska krigsvägrare på 1960- och 1970-talen

Publicerat 2014-07-02 av

1971 beslutade Svenska ekumeniska nämnden om att ekonomiskt ansvara för en prästtjänst som skulle arbeta bland de amerikanska krigsvägrare som då fanns i Sverige. Pastor Barry L Winningham fick anställning. Sedan 1967 hade det då i Sverige kommit omkring 600 amerikaner, som vägrat att göra militärtjänstgöring i det då pågående Vietnamkriget. Det handlade om unga män i tjugoårsåldern, som sällan hade hunnit med vare sig slutförda studier eller yrkesutbildning. De hade såsom desertörer inga möjligheter  att återvända till sitt hemland, där de sågs som brottslingar. I ett ekumeniskt nätverk inledde därför ett arbete med de mötesplatser och samarbete med de centers som fanns i Malmö och Stockholm. Kontakter fanns även med liknande nätverk i andra länder; i  Canada fanns det omkring 40 000 amerikanska krigsvägrare vid den här tiden. Det gällde att samla in pengar snabbt, för att omgående få till aktiviteter, mötesplatser och stödjande verksamheter. KFUM-KFUK kom här att ta stort ansvar i sitt ”American Exile Project” under åren 1970-1978. Missionsförbundet bidrog framförallt med administrativt ansvar genom dess socialsekreterare Gösta Wärnbäck. Behov fanns av enskild själavård och rådgivning, diakonalt arbete, ett fåtal amerikanska krigsvägrare som fanns i svenska fängelser eller hade hamnat på sjukhus behövde få besök och stöd. Men det fanns även behov av opinionsbildning och kontakter mellan olika samfund i Sverige. National council of Churches i USA stödde arbetet och bidrog en hel del ekonomiskt till verksamheten.

1972 förekom träffar på SMU-gården i Immanuelskyrkan i Stockholm under rubriken ”Alternative Stomach”, som var träffar med mat och umgänge. Winningham hade då slutat, och Robert Argendo kom att verka som kurator och en pastor i Internationella församlingen i Stockholm kom att anlitas för själavård.

2 egna organisationer fanns för de amerikanska krigsvägrarna,  The American Deserter Committee ADC samt The Center. ADC var det politiska organet för krigsvägrarna och agerade inte minst för att stödja krigsvägrarna i att få politisk asyl i Sverige men även för att arbeta aktivt att få fler amerikanska soldater att desertera. The Center grundades 1970 och var helt opolitisk utan snarare ett hjälpcenter för att hjälpa till med bostad, jobb och fritidsaktiviteter. Det framgår i de dokument jag har funnit i Missionskyrkans arkiv att det rådde en hel del konflikter i ADC.

Som ni ser är det bara fragmentariska uppgifter som jag lyckats få fram ur arkiven i Missionskyrkan. Det skall även finnas någon arkivvolym i KFUM-KFUK riksförbunds arkiv. Men på Arbetarrörelsens arkiv finns mer att hämta: I Jim Walchs desertörssamling en klipp-, tidskrifts- och litteratursamling för framför allt åren 1968-1971. De amerikanska krigsvägrarna var en ny flyktinggrupp vid den här tiden, men kom att följas av amerikanska krigsvägrare under 1980-talets Iran- och Irakkrig. 1997 kom utlänningslagen  att ändras och krigsvägran togs bort som skäl för att få asyl i Sverige.

Jag har inte funnit att Ekumeniska nämnden eller för den delen Missionsförbundet hade liknande engagemang för amerikanska desertörer på 1980-talet. Jag hoppas att Gösta Wärnbäcks sparade pärmar nu, liksom det här blogginlägget, kan göra någon nyfiken och att de amerikanska desertörerna öden kan uppmärksammas.Vilka kunde återvända, vilka benådades ?Vem blev kvar i Sverige eller reste vidare? Hur gick det att få utbildning, jobb, familj i ett nytt land? Hur bemöttes desertörerna av svenska myndigheter? 

Forska vidare: Handlingar rörande amerikanska krigsvägrare, volym F11d:3 i Svenska missionskyrkans huvudarkiv, återfinns på Riksarkivet i Arninge.

Katarina Thurell

arkivarie

Equmeniakyrkan

 

 

Metodistkyrkans arkiv är flyttat till Stockholm

Publicerat 2014-06-19 av

Metodistkyrkans arkiv har flyttats från Överås i Göteborg till Svenska Missionskyrkans arkiv på Döbelnsgatan 12 i Stockholm. Metodistkyrkans arkivkommitté och jag har varit nere på Överås två gånger, en gång 2013 och en gång tidigare i år och packat ihop arkivet. Eftersom Metodistkyrkan inte har haft någon arkivarie har Svenska Missionskyrkans arkiv erbjudit sig att hjälpa till med ordnings- och förteckningsarbetet innan materialet skickas till Riksarkivet. Metodistkyrkan har sedan tidigare en deposition på Riksarkivet (klicka här). Större delen av depositionen kom in till Riksarkivet i början av 1990-talet och består av handlingar från Metodistkyrkans bildande 1868 till och med 1980-talet. Det material som nu har kommit till Döbelnsgatan 12 är handlingar från 1980-talet och framåt och utgörs dels av handlingar från expeditionen men även från andra verksamheter som Metodistkyrkan har bedrivit, t.ex. Metodistkyrkans ungdomsförbund och Metodistkyrkans kvinnoförbund. Teologiska seminariet har aldrig deponerats på Riksarkivet så i det arkivet finns handlingar från 1880-talet fram till att Metodistkyrkan blev huvudman i THS. Metodistkyrkan har även haft en bildsamling med foton från 1800-talet och framåt med bilder från konferenser, utbildningar, missionsländer m.m. Med i leveransen kom även tidningar och böcker som Metodistkyrkan har gett ut som Svenska Sändebudet, Nya budbäraren samt ett par hyllmeter litteratur som är utgiven av Sanctus och Nya Bokförlaget.

Om du vill forska i Metodistkyrkans arkv eller bibliotek är du välkommen till Döbelnsgatan 12 när arkivet öppnar för besökare igen 15 augusti.

Metodistkyrkan
En del av Metodistkyrans arkiv.

 

 

Årskonferens 1894

Metodistkyrkans årskonferens i Stockholm 1894. Bild från Metodistkyrkans bildsamling

 

 

Karl Larsson
Arkivarie

 

 

Beståndsöversikt över Svenska Missionsförbundets/Missionskyrkans arkiv publicerad

Publicerat 2014-06-16 av

Vi har nu en alldeles rykande färsk översikt över Missionskyrkans alla delarkiv uppe på hemsidan.  Du hittar en introduktion till den genom att följa länken nedan – själva beståndsöversikten kommer du sedan till genom att hålla muspekaren över menyn (arkivet –   Equmeniakyrkans arkiv – beståndsöversikt), de olika kategorierna i översikten fälls då ut.

http://equmeniakyrkan.se/om-oss/arkivet/equmeniakyrkans-arkiv/bestandsoversikt/

Laura Neill

arkivarie

Flyktingar på 1950-talet, Ryssland-Trieste-Tostarp-Tyresö

Publicerat 2014-06-10 av

Vi har tidigare skrivit om flyktinglägret i Tostarp. Lägergården i Skåne övergick efter andra världskriget  till Stiftelsen Matterödshemmen och hade olika funktioner på 1950-talet och Missionsförbundet tog här emot ytterligare flyktinggrupper, från Estland, Ungern (1956) samt 1953 en flyktinggrupp från Trieste. (Staden Trieste – efter andra världskriget gränsstad mellan Italien och dåvarande Jugoslavien, var vid den här tiden en fristat, FN-kontrollerad, som delades upp mellan Italien och Jugoslavien 1954.). Flyktingarna från Trieste var en grupp på 43 personer, stats- och hemlösa. 28 stycken var  en grupp åldriga ryska flyktingar som hade varit på flykt mellan olika länder ända sedan ryska revolutionen 1917.  De övriga 15 var, gissningsvis, en grupp äldre från Balkan-regionen.

Bakom överföringen till Sverige stod Lutherska världsförbundet, Kyrkornas världsråd samt den tillfälliga svenska kommittén för hjälp åt åldriga flyktingar. Den här kommittén förestods troligen av Missionsförbundets socialsekreterare Einar Rimmerfors, som själv på plats i Trieste i september 1953 hade fört förhandlingar  å kristna hjälporganisationers vägnar med den brittisk-amerikanska militärregeringen i Trieste. Väl hemma i Sverige fortsatte Rimmerfors sedan förhandlingar med regering och svenska flyktingmyndigheter om rätt att få motta flyktinggruppen. Slaviska Missionen engagerade sig också för gruppen och sände 28 exemplar av nya testamentet på ryska, liksom andra skrifter på ryska.  Flyktinggruppen från Balkan hade tydligen de statliga länsarbetsnämnderna ansvar för att finna arbete och boende åt.Vistelsen i Tostarp var bara under några månader, i väntan på att ett ålderdomshem skulle ställas i ordning i Tyresö, vad jag har kunnat utröna Kumla herrgård. Ålderdomshemmet för dessa ryska flyktingar kom att vara igång en bra bit in på 1960-talet, men 1969 säljs fastigheten till Tyresö kommun.

Vilka umbäranden hade var och en i denna grupp genomlidit? Tanken svindlar hur det kan ha varit att ha varit på flykt i ett turbulent och dramatiskt Europa under hela 1920-och 1930-talen, samt andra världskrigets fasor och flyktingtillvaro i Trieste efter andra världskriget. Vilka livsöden var det som förhoppningsvis kunde få lugn och ro i Tyresö?

Missionsförbundets flyktingomhändertagandet under 1940- och 1950-talen har granskats ordentligt av historikern Pär Frohnert i artikeln ”De behöva en fast hand över sig” i antologin En problematisk relation, flyktingpolitik och judiska flyktingar i Sverige 1920-1950, utgiven av Historiska institutionen, Uppsala universitet 2008. Frohnert har här just fördjupat sig i  det arkivmaterial som finns för Missionsförbundets flyktingmottagande i Tostarp. Flyktingar var skyddslingar som skulle ”tas om hand”, kristna normer var rådande på flyktinghemmet,  i arbetet och ordningsreglerna på flyktinghemmet rådde ett skötsamhetsideal. Det missionerande draget i verksamheten var förstås en del i arbetet, men det humanitära barmhärtighetsarbetet kom ändå att bli det allra viktigaste. Frohnert har dock kunnat visa på att Missionsförbundet vid den här tiden ställde sig mycket kritisk till den rådande svenska flyktingpolitiken, inte minst i svårigheterna att kunna få ut flyktingarna i arbetslivet. Att forska kring flyktingomhändertagande, om flyktingars utsatta situation genom tiderna, vad som har präglat och präglar svensk och europeisk flyktingpolitik, bör vara en viktig forskning, allt för att motverka  felaktig statistik och ren desinformation.

Katarina Thurell

arkivarie

Missionsskolan på Lidingö

Publicerat 2014-06-06 av

Jag skriver inte så mycket själv här utan länkar bara vidare till den avskedstext som Rune W Dahlén skriver med stor innerlig kärlek till den plats som varit så betydelsefull för så många.

Vemod- och tacksamhet!

Kalle Larsson har ordnat och förtecknat  Teologiska seminariets arkiv under det här året och det stora arkivet kommer under 2014 att deponeras på Riksarkivet – så vi har anledning att återkomma med mer Missionsskolehistoria på bloggen.

Har du själv minnen att berätta om Teologiska seminariet, Missionskolan eller Folkhögskolan– skriv gärna ner dem och sänd till oss,  Equmeniakyrkan, Arkivet, Box 14038, 167 14 BROMMA, märk kuvertet med Lidingöminnen. Du kan också maila katarina.thurell@equmeniakyrkan.se.

Katarina Thurell

arkivarie

Invigning av Svenska Missionskyrkans arkiv!

Publicerat 2014-05-29 av

I det vårbrev som publicerades på bloggen i slutet av april skrev jag om att arkivet ser förändringar denna vår. Redan då visste vi som arbetar på arkivet vad det handlade om, men vi lade locket på ett tag för att inte sprida den goda nyheten alltför mycket i förtid.

Curth Sandström har varit projektledare för det nya arkivkansliet.

Curth Sandström har varit projektledare för det nya arkivkansliet.

Vi är väldigt glada att kunna berätta att fredagen den 23 maj såg en stor händelse för oss: nyinvigningen av Svenska Missionskyrkans arkiv i Stockholm. Efter lång tids väntan och ovisshet har vi nu en mycket fin arkivexpedition, i det hus där Svenska Missionskyrkan länge hade sitt centrala kansli. Arkivexpeditionen ligger inte längre på vinden utan längst ner i huset.

Bibelsamlingen från Lidingö är nu uppackad!

Bibelsamlingen från Lidingö är nu uppackad!

Vi besöktes av medarbetare från Equmeniakyrkans kansli, gamla stamgäster, vänner och arkivariekollegor från Riksarkivet. Gästerna bjöds på arkivsäkra tilltugg och minglade under ett par timmar. Invigningstal hölls av ordföranden i Svenska Missionskyrkans styrelse, Ulf Hållmarker.

Här inviger Ulf Hållmarker de nya renoverade lokalerna på Döbelnsgatan 12.

Här inviger Ulf Hållmarker de nya renoverade lokalerna på Döbelnsgatan 12.

Arkivet för samman gammalt och nytt, förflutet, nutid och framtid, något som går att se även i inredningen. Vi hoppas att vår arbetsplats kommer att bli välbesökt och omtyckt av forskare.

Under sommaren kommer vi att arbeta med inventeringar och förtecknande och öppnar för forskare i höst. Vi kommer att meddela tider och kontaktuppgifterbåde här och på hemsidan, så håll utkik efter mer nyheter framöver!

Laura Neill, arkivarie

Nya arkivexp på Döbelnsgatan 12

Nya arkivexp på Döbelnsgatan 12

Daniel Ndoundou – väckelseledare – några rader om aktuell forskning

Publicerat 2014-05-15 av
Daniel Ndoundou

Daniel Ndoundou

Daniel Ndoundou – Väckelseledare i den Evangeliska Kyrkan i Kongo, så lyder titeln på Bertil Åhmans doktorsavhandling, 2014. Daniel Ndoundou levde mellan 1911- 1986 i det som vi dag kallar för Kongo-Brazzaville, dvs Republiken Kongo. Ndoundou är en av betydelsefulla profiler som finns med i det digitala biografiska lexikonet Dictionary of African Christian Biography, se länk.  Ndoundou kom att få stor betydelse inom  väckelserörelsen 1947 , en väckelse som startade i Ngouedi och ledde till nya religiösa utryckssätt inte minst inom sång och musik. Ndoundou levde i ett spänningsfält mellan traditionella trosföreställningar och missionärernas evangelisation och undervisning, och kom att få rollen som brobärare religiöst och kulturellt. Avhandlingen skildrar Daniel Ndoundous liv biografiskt, och med Ndoundou som huvudaktör, skildras mission och evangelisation. Avhandlingen är en av de bättre och tydligare skildringarna av religiöst liv i Kongo,  liksom såväl samhällsanalys av Kongo-Brazzaville som beskrivning av systerkyrkan EEC, Kongo-Brazzaville. En viktig läsning för alla som har intresse av missionsarbete och evangelisation, oavsett  kontinent eller samfundsinriktning. Bertil Åhman är en mångårig medarbetare inom Missionskyrkans missionsarbete, och är ju själv en brobärare mellan Sverige och Kongo. Bertil har under de år han forskat varit en frekvent besökare på Missionskyrkans arkiv på Tegnérgatan, vilket den digra källförteckningen vittnar om.

Bertil Åhman

Bertil Åhman

Avhandlingen finns även tillgänglig via Divaportalen och vad jag förstår ska även en fransk översättning också ha gjorts.  Undertecknad tillsammans med stort antal åhörare fick vara med om en doktorspromovering med en magnifik mottagning i Uppsala.

Mingelbild, två nöjda missionärer/forskare gläds åt att ses och diskutera mission, Carl Sundberg och Roland Einebrant

Mingelbild, två nöjda missionärer/forskare gläds åt att ses och diskutera mission, Carl Sundberg och Roland Einebrant

Josef Nsumbu meddelar avhandlingens godkännande, Uppsala 14 mars 2014

PastorJosef Nsumbu, teologie doktor meddelar betygsnämndens godkännande av avhandlingen Uppsala 14 mars 2014.

Katarina Thurell arkivarie

1 2 3 4 10