Församlingsarkivet – en länk mellan dåtid, nutid och framtid

Publicerat 2014-05-07 av

Vi fortsätter här på bloggen med råd och tips till församlingar om dokumentation och arkivering:

Utse en arkivansvarig eller arkivkommitté i din församling. Då får församlingsarkivet kontinuerlig tillsyn. I ansvaret ligger att

  •  hålla arkivet samlat och skyddat mot eld, fukt, stöld
  •  gallra efter fastställda gallringsfrister
  •   upprätta förteckning och sökregister för församlingsarkivet
  • vara kontaktperson med folkrörelsearkiv eller kommunarkiv.
arkivhandlingar från SMU-förening i Roslagen.

Arkivhandlingar från en SMU-förening i Roslagen.

Vad skall bevaras?

Man kan inte bevara all information i en organisation. Det gäller att spara rätt information – i former som går att bevara på lång sikt. Grundregeln är att man skall spara sådant som uppkommit i den egna verksamheten. Det skall vara originalhandlingar och de ska spegla verksamheten. 

Styrande dokumentation

protokoll, stadgar, verksamhetsberättelser, församlingsböcker och register fastighetshandlingar, avtal mm.

Stödjande dokumentation

bokföring, lönedokumentation, systemdokumentation.

Dokumentation som speglar verksamheten

Korrespondens, affischer, programblad, egna tidningar och trycksaker, fotografier, projektrapporter, webbsidor, ljudupptagningar.

 Varför dokumenterar vi?

För att kunna avgöra om handlingar ska bevaras i ett arkiv eller gallras (förstöras) utgår man från de skäl som finns för att man administrerar information i form av olika handlingar.

Att spara informationen kan vara praktiskt för den egna församlingen, för medlemsservice och för revision. Den sparade informationen kan vara av nytta på kort och lång sikt. Juridiska krav, samhällsnytta och forskningens behov skall också vägas in.

Beslut om gallring är viktiga och bör fattas i en församlingsstyrelse.

Undvik oavsiktliga gallringar och skaffa bra arkivrutiner.

För att få överblick över församlingens administration kan en dokument-hanteringsplan upprättas.

Hur gör jag?

Var och en som administrerar i en organisation har även ansvar för att handlingar ordnas och tillförs arkivet.

Lär dig mer om arkivering och dokumenthantering. Ta kontakt med närmaste folkrörelsearkiv eller kommunarkiv som erbjuder kurser.

Deponera arkivhandlingar på folkrörelsearkiv eller kommunarkiv. Skriv avtal som reglerar tillgänglighet och eventuell sekretessläggning av arkivhandlingar.

Läs mer om folkrörelsearkivens verksamhet i ett tidigare blogginlägg! 

Katarina Thurell

arkivarie

Equmeniakyrkan

 

Att byta namn

Publicerat 2014-04-28 av

Många församlingar börjar tänka på eller har redan bytt namn, andra församlingar inom Equmeniakyrkan behåller sitt namn. Vi vill som arkivpersonal gärna dela med oss av några råd och tips, för att det inte ska krångla till sig i framtiden i församlingen och få ekonomiska konsekvenser vid t ex en fastighetsförsäljning.

  • Dokumentera förändringar noga både i årsmötesprotokoll och i verksamhetsberättelsen. Tids nog kommer din församling vilja hitta exakta uppgifter om när namnbytet skedde. Ändra i stadgarna och meddela även till Repet (Equmeniakyrkans register). Det är värt att påminna om att församlingen alltid är ansvarig för sin egen arkivering.
  • Uppmärksamma gärna namnbytet i media, så att det nya namnet får så stor genomslagskraft som möjligt.
  • Meddela förändringen till alla organisationer och företag ni har kontakter med, som exempelvis kommunen, samfälligheter, renhållnings- och elbolag, försäkringsbolag, m fl.
  • Gäller det en sammanslagning av församlingar eller församling som upphör där fastigheten överlåts till annan församling, är viktigt att ta kontakt med Lantmäteriets inskrivningskontor. Om organisationsnummer har ändrats kan man behöva göra en mer formell ansökan om ändring av fastighetens lagfart. Vid överlåtelse av fastighet ska ansökan om ny lagfart göras.
  • Gäller det enbart namnändring? Sänd en skrivelse till Lantmäteriets inskrivningskontor med uppgift om namnändring. Inkludera tidigare namn, nuvarande namn, vilka fastigheter församlingen äger och datum för namnändring. På www.lantmateriet.se/ finns kontaktuppgifter.
  • Ett tips är även att ”googla” på nätet och ändra församlingsnamnet på alla adress- och söktjänster, Googlemaps  med flera webbplatser.

Katarina Thurell

arkivarie

Equmeniakyrkan

Protokoll från Rådmansö friförsamling, nuvarande Rådmansö missionsförsamling

Protokoll från Rådmansö friförsamling, nuvarande Rådmansö missionsförsamling

Öppna Missionskyrkans arkiv

Publicerat 2014-04-22 av
webb1927uppsala söndagsskola

Söndagsskola i Uppsala 1927

Sedan 2010 pågår ett  större arkivprojekt, ett slags renoveringsarbete med att tillgängliggöra Missionskyrkans arkiv. Missionskyrkans arkiv är deponerat på Riksarkivet i Stockholm. Leveranserna av samlingarna, som påbörjades i början av 1980-talet,  har dock inte alltid varit så metodiska eller följt någon kronologi – rent ut sagt, det var väldigt rörigt och helt enkelt svårt att hitta i arkiven.

Missionskyrkans kyrkokonferens avsatte 2009 en rejäl slant för att bringa ordning. Det har nu gått fyra år sedan starten – tyvärr blivit något fördröjt p g a långtidssjukskrivning av undertecknad, samt en omorganisationen till Equmeniakyrkan av våra tre kyrkosamfund, som krävt mycket arbete för arkivpersonalen.

Nu är det dags för en kort rapport:

2014 kan vi konstatera att drygt 500 hyllmeter arkiv är välordnade och förtecknade, med publicerade arkivförteckningar på Riksarkivets sökdatabas Nationella arkivdatabas. Depositionen består dels av ett större huvudarkiv – det vill säga Missionsförbundets gamla centrala expedition – då det begav sig indelat i Inre och Yttre mission. Där har vi fortfarande en hel del kvar att arbeta med; ”bara” 228 hyllmeter är ordnat och tillgängligt, men minst 80 hyllmeter kvar att beta av. Dels består depositionen av ett antal delarkiv: omkring 130 personarkiv (missionärer och pastorer)  olika organisationer och kommittéer, missionsstationsarkiv. Här återstår framförallt en hel del arbete med Kongomissionsstationernas arkiv. Men de flesta delarkiven är ordnade och förtecknade nu. 12 arkiv har fått flytta från Riksarkivet, då det visade sig att dessa arkiv fanns på flera arkivinstitutioner – och det var då smartare att sammanföra dokumenten till ett arkiv.

SMU:s arkiv på Riksarkivet är tyvärr mycket oordnat och vi tror inte att vi kommer att hinna med dessa 60 hyllmeter i det här projektet.

Totalt vet vi att vi har drygt 300 hyllmeter kvar att ordna och förteckna av det som tidigare är inlämnat på Riksarkivet. Sedan vet vi att avslutandet av Svenska Missionskyrkan bidragit med 300 hyllmeter som ska ordnas och förtecknas, för vidare levereras till Riksarkivet. Missionskyrkans arkivsamlingar kommer sedan, när vi är i mål med ordningsarbetet, bestå av  mer än 1 km handlingar och  bli ett av de större föreningsdepositionerna på Riksarkivet. Och snart även ett av de mest välordnade arkiven! Tidigare vet vi att forskare fick ägna mycken möda att leta i förvirrande register och forskarexpeditionens personal blev rätt så stressade när de skulle försöka hitta handlingar i boxar anonymt märkta ”Varia”.

I projektet har Katarina Thurell arbetat med god hjälp av Laura Neill och Kalle Larsson. Kalle började hos oss såsom praktikant, och gjorde sitt examensarbete där han på rekordfart ordnade Kinamissionens handlingar.  Till vår hjälp har vi även haft praktikanter från Uppsala universitet, som bidragit till denna stora kulturinsats. Jag själv har lärt mig mycket under arbetets gång, och inte minst att ha tålamod, liksom att pussla och intuitivt leta för att äntligen få dokumenten på plats. Joanna Karabays uppsats Musana och Sundi-Lutete missionstationer – ett ordnings och förteckningsarbete beskriver arbetsprocessen för den som är nyfiken på hur vi arbetar med arkiven.

1 hyllmeter  består av en meter arkivhandlingar på en eller flera hyllor. Det tar normalt en arbetsdag att ordna och förteckna en hyllmeter arkiv. Men vid komplexa samlingar (såsom Missionskyrkans arkiv) får man snarare räkna 0,5 hyllmeter per arbetsdag.

Du kan leta själv i nationella arkivdatabasen – sök på 730284 Missionsförbundet som sökpost så får du mest träffar. De delarkiv med ett +  i kanten – det är de arkiven som är ordnade och förtecknade. Vi lägger in information kontinuerligt.

Om du som läsare fortsätter att följa vår blogg kommer du antagligen få läsa ett och annat om olika fynd vi gör i vår genomborrning av depositionerna på Riksarkivet. Och det finns så många fantastiska berättelser där i arkiven som väntar på sina forskare och sina författare – kom, kom! För det är ju själva huvudsyftet med det hela – att flera ska intressera sig för frikyrko- och missionshistoria och då förstås fördjupa sig i dessa arkiv.

Riksarkivets personal har varit mycket hjälpsamma under hela projektet och vi har fått disponera arbetsbord och arbetsrum liksom fått hjälp med transporter. Riksarkivets arkivarie Mikaela Nybohm har haft huvudansvar att kontrollera alla databasposter som vi sänder till nationella arkivdatabasen.

Till kyrkokonferensen 2009 och dåvarande Missionskyrkans styrelse känner jag en stor tacksamhet att detta projekt blev ekonomiskt möjligt.

Katarina Thurell

projektledare Öppna missionskyrkans arkiv

Vårbrev från Equmeniakyrkans arkiv

Publicerat 2014-04-22 av

Vi har varit tysta ett tag här på bloggen, men det är inte för att vi inget har att berätta.  Arkivet ser förändring denna vår, vi hoppas kunna skriva mer utförligt om detta längre fram.

Kalle Larsson har både arbetat på Missionskyrkans samlingar och hunnit med att resa ner till Göteborg för att inspektera delar av Metodistkyrkans arkivhandlingar. Magnus Lindvall arbetar vidare med Baptistsamfundets arkiv på Betel i Bromma. Just nu har mycket av hans tid upptagits av arbetet med att packa ner och dokumentera den utställning som under många år funnits på Betel.

Maria Halmfors arbetar fortsatt med att hjälpa forskare få svar på sina frågor, och Laura Neill arbetar vidare med bland annat depositionen på Riksarkivet i projektet Öppna Missionskyrkans arkiv tillsammans med Kalle och är fortsatt föräldraledig övrig tid.

Vår arkivarie Katarina Thurell slutar efter tio år som arkivarie hos Svenska Missionskyrkan och Equmeniakyrkan för att tillträda tjänsten som stadsarkivarie i Norrtälje – vi förlorar en kompetent och uppskattad kollega, och stadsarkivet i Norrtälje vinner detsamma. Den goda nyheten är att Katarina från och med våren 2014 och en längre tid framöver kommer att arbeta med att avveckla sig själv och i och med det hänga kvar på 40%, som hon tillbringar med våra depositioner på Riksarkivet.

Laura Neill

arkivarie

Agathon Essloff och evangelistteam

Agathon Essloff och evangelistteam

 

Nya och gamla missionsmuseer!

Publicerat 2014-01-22 av

När Gustav Ceder på eget initiativ samlar in missionsberättelser och föremål till Missionsmuseet Svensk Mission i Afrika, så bygger han vidare på en lång tradition av berättande och utställningsverksamhet. Museets hemvist är i första hand på Facebook, men det går att boka utställningen som då anländer nästan likt Missionsförbundets gamla Kongobuss. Tidningen Dagen (klicka på länken) uppmärksammade nyligen hans verksamhet och i en publikenkät kunde Dagens läsare konstatera att det skrivs alldeles för lite om missionshistoria. Det ska bli spännande framöver följa Missionsmuseet Svensk Mission i Afrika. Uppropet att samla in missionärsberättelser hänger jag gärna på – det finns mycket som inte är dokumenterat – inte minst om vi ser på missionsarbetet under senare delen av 1900-talet!

Lotten Gustafsson Reinius, nyutnämnd chef på Etnografiska museet, Stockholm har forskat mycket kring Svenska Missionsförbundets utställningsverksamhet vid 1900-talets första hälft, inte minst om Kongobussen, som kuskade runt i Sverige från 1924 och in på 1940-talet, se vidareKongobussen kommer, den etnografiska vandringsutställningen som ett missionerande medium”, artikel i antologin Bussen är budskapet, 2012.  Missionsförbundet låg då i framkant avseende användande av olika medier för att väcka intresse för missionsarbetet – skioptikonbildvisningar, riktiga missionärer och en och annan inresande pastor från fjärran land, föredrag, utställningar och inte minst film lockade  till möten i bönhus och kyrkor.

En annan utställning som tyvärr stänger sista januari i år, är utställningen ”Bibeln, baptismen, missionensom finns på Betels folkhögskola, Bromma. Passa på att boka en visning!

I Ljurhalla,Västergötland driver församlingen ett missionsmuseum som jag också  gärna vill rekommendera dig att besöka!

Katarina Thurell

arkivarie

Equmeniakyrkan

Arkiv och mänskliga rättigheter

Publicerat 2013-12-19 av
Arkivseminariet i Matadi, september 2013.

Arkivseminariet i Matadi, september 2013.

I snart tio år har jag på olika sätt varit handledare i ett arkivprojekt i vår systerkyrka CEC i Kongo-Kinshasa. Hösten 2013 fick jag förmånen att för en tredje gång arbeta tillsammans med de kongolesiska arkivarierna i församlingarna. Vi hade tre seminarier i Kinshasa, Matadi och Kimpese, samt under en fyradagars workshop specialdrillades ett tiotal personer, utvalda att vara framtida arkivutbildare.

Grupparbete, arkiv och mänskliga rättigheter, arkivseminariet i Matadi, september 2014.

Grupparbete, arkiv och mänskliga rättigheter, arkivseminariet i Matadi, september 2014.

Ett tema som löpte under seminarier och workshop var mänskliga rättigheter. Hur hänger det ihop med arkiv? I grupparbeten fick deltagarna bearbeta deklarationen om de mänskliga rättigheterna liksom Afrikaunionens mer juridiskt giltiga konvention om mänskliga rättigheter (motsvarar Europakonventionen, fast i Afrika): Det är en mänsklig rättighet att få lön när man arbetar och arbetsgivaren bör ju då administrera  löneutbetalningen. Löneadministration får därmed en annan status med det här synsättet, att det är ett arbete för mänskliga rättigheter. Arkivering av lönesedlar får därmed också en annan dignitet och ett högre värde. En annan grupp tittade på rätten till utbildning och skola, en skolelevs rätt till dokumentation och betyg belystes.Rätt till identitet, rätt till eget namn, finns också som en paragraf i deklarationen om mänskliga rättigheter– när ett samhälles offentliga administration och folkbokföring havererar är det kanske bara just i en församlingsmatrikel du kan finna ett bevis om din existens,  med matrikelnoteringar om namn, var och när du är född, dopakt, att du är gift, att du finns!

Hur kan arkivarbetet gå vidare? Vad bromsar och vad driver, enkel s k SWOT-analys.

Hur kan arkivarbetet gå vidare? Vad bromsar och vad driver, enkel s k SWOT-analys.

CEC:s arkivkommittéer fick i ”läxa” att finna sina egna lösningar för organiserandet av arkivarbetet och se hur de kunde uppnå resultat i sin församling. I februari avslutas nu detta projekt – det ska bli spännande att möta mina arkivvänner  i Kongo-Kinshasa ännu en gång i februari följa deras erfarenhetsutbyte och inte minst delta i diskussionerna hur få ett arkivprojekt att bli en del av en ordinarie verksamhet i en kyrka.

Katarina Thurell

arkivarie, Equmeniakyrkan

Anna Nyström Mässror del 2

Publicerat 2013-11-30 av
Josef Mässror

Josef Mässror

I april 1895 gifte sig Anna och Josef. När de gifte sig fick Anna ett mindre ekonomiskt stöd från Missionsförbundet än tidigare– det var kutym att gifta kvinnor fick mindre stöd. Även ogifta kvinnliga missionärer fick mindre än en manlig missionär, de fick ungefär hälften av vad männen fick. Det gjorde att Anna och Josef hade svårt att klara sig. Dessutom fick de flytta till Jarkend för att starta en ny missionsstation med en sjukstuga. Anna och Josef ansåg att förflyttningen till Jarkend var en förvisning på grund av deras giftemål. Josef åkte i förväg för att köpa en tomt och bygga ett hus. Det tog lång tid – misstankarna var stora emot kristna i staden och ingen ville arbeta för en kristen organisation. Därför fick Josef själv bygga huset. Anna var den enda europén i Jarkend. Hon kunde inte gå ut ensam i staden. Eftersom det inte fanns några andra européer så kände hon sig mycket ensam. Dessutom så drabbades hon av flera sjukdomar – hon hade malaria flera gånger, fick tyfus en gång och hade hjärtproblem.

1900 reste Anna och Josef till Sverige. De hade bestämt sig för att inte återvända till Östturkestan och Josef sa upp sig som missionär. De båda ville bo i Persien och missionera där. Josef utbildade sig till tandläkare i Sverige. Om han kunde arbeta både som läkare och tandläkare skulle han förhoppningsvis kunna försörja båda två. Missionsförbundet bedrev ju inte någon mission i Persien längre men Anna lyckades övertala styrelsen om att hon skulle få missionera där. Hon fick ett litet ekonomiskt stöd, hälften av det hon hade fått som gift, kvinnlig missionär. Hon sågs heller inte längre som en av Svenska Missionsförbundets missionärer.

1901 åkte de till Persien, till staden Räscht, belägen 30 mil norr om Teheran. Förutom den sjukmottagning de bedrev så tog de också emot barn som hade blivit vanvårdade. De flesta stannade bara en kort period, men en pojke, Samuel, blev kvar länge. Till slut bestämde sig paret Mässror för att adoptera honom.

Vid den här tiden låg Persien och Armenien i konflikt med varandra och mullorna i Persien hade utfärdat ett dekret om att alla armenier skulle dödas. Alla kristna och alla med europeiska kläder ansågs vara armenier. Situationen för Anna var mycket hotfull men hon skadades aldrig. 1906 flyttar Anna och Josef till Teheran1905 hade det utbrutit en revolution mot den absoluta monarken och de första fria valen hade hållits i landet. Men den shah som hade genomfört reformationerna avled kort efter att de hade genomförts och den nye shahen försökte återinföra en absolut monarki med hjälp av Ryssland och Storbritannien. Flera av ledamöterna i parlamentet mördades och 1908 sprängdes parlamentsbyggnaden. Det rådde inbördeskrig i landet 1907-1911. Både Josef och Anna stödde de reformistiska krafterna.

1910 drogs det lilla bidrag som Anna fick från Missionsförbundet in. Missionsstyrelsen ansåg att hennes man, en läkare, tjänade så bra att hon inte behövde stödet. Men eftersom de arbetade bland fattiga fick de ofta arbeta utan ersättning. Under kriget hade inte heller de bättre ställda inte råd att uppsöka läkare för vård. Paret hade inte råd att värma upp sitt hus vilket ledde till att de blev sjuka. Anna fick till exempel vistas på sjukhus i 45 dygn efter att hon hade fått en allvarlig varinfektion.

1913 dog Josef. Anna kunde inte försörja sig själv och Samuel, de var tvungna att söka hjälp hos Josefs föräldrar. De lyckades lura av Anna hennes och Josefs hus och hon var tvungen att flytta in hos dem. Familjen var mycket otrevlig mot henne – Josefs bror ska till och med ha hotat henne med kniv. Anna ville nu hem till Sverige och fick hjälp av en av de få svenskar som fanns i Teheran – Erik Lewenhaupt. Han var major i den svenska armén och en av de personer som byggde upp ett gendarmeri i Teheran med inspiration av det svenska kavalleriet. Hon hade träffat honom året innan på en fest med de få svenskar som fanns i staden. Erik Lewenhaupt hjälpte henne att få ett pass och kontaktade de svenska konsulaten som låg utmed hennes väg hem till Sverige så att de tog emot Anna. Missionsstationen tog amerikanska missionärer över. Samuel fick stanna hos dem och han blev lovad att få gå i deras skola.

Annas resa hem var mycket svår, hon reste ifrån Teheran 4 december och åkte bland annat släde över den ryska stäppen. 15 december kom den ångare hon hade åkt med från Sankt Petersburg fram i Stockholm. Hennes familj hade planerat att hon skulle bo hos sin bror i Västerås, men när hon kom till staden så var hon så svag att hon fick läggas in på sjukhus. Hon avled på sjukhuset 25 december 1913.

Anna Nyström Mässror har ett personarkiv i Svenska Missionskyrkans deposition på Riksarkivet.

 

Karl Larsson

arkivarie

 

Källor:

Hultvall, John, Mission och revolution i Centralasien – Svenska Missionsförbundets mission i Östturkestan, Gummessons 1981.
Nyström, Lennart, Anna och Mischa Josef – En missionshistoria.
På obanade stigar – Tjugofem år i Ost-turkestan, Svenska Missionsförbundets förlag 1917.

Anna Nyström Mässror del 1

Publicerat 2013-11-29 av
Anna Nyström Mässror

Anna Nyström Mässror

Ett av de öden som har gripit mig mest under den tid jag har arbetat i Svenska Missionskyrkans arkiv är Anna Nyström Mässrors. Hon var missionär i Östturkestan och Persien 1891-1913. Hon arbetade under mycket svåra omständigheter bland fattiga, ofta var hon ensam europé eller en av få. Hon gjorde val i sitt liv som hon ansåg var de rätta men som starkt försvårade hennes egen livssituation.

Anna Nyström föddes 9 december 1849 på gården Tofsnäs i Gösinge socken i Södermanland. Hon växte uppmed sin pappa skräddaren Karl Erik, mamma Ulrika och tre syskon i Björnlunda socken utanför Gnesta. Karl Erik dog i en drunkningsolycka när Anna var tolv år.  Hon fick börja arbeta som piga när hon var 13 år och arbetade på olika gårdar tills hon var 27 år. Då hade Elsa Borg precis öppnat sitt bibelkvinnohem i Vita Bergen på Södermalm i Stockholm. En bibelkvinna hade till uppgift att verka bland de fattiga och ge dem vård både kroppsligt och själsligt. Anna utbildade sig också till sjukgymnast vid Centralinstitutet. Hon arbetade ett par år vid Stadsmissionen i Stockholm och i Visby för att sedan fortsätta att arbeta bland fattiga i Jönköping. En söndag så predikade en norsk missionär som i kyrkan och berättade om sitt arbete. Anna blev lockad att själv bli missionär och utbildade sig till det på Missionsförbundets skola i Kristinehamn. Hon avskiljdes 1889 som Kaukasien- och Persienmissionär. Innan Anna var redo för att arbeta ute på fältet så reste hon till Tbilisi i nuvarande Georgien för att lära sig tyska och turkiska. 1891 reste hon till Tabriz i nordvästra Iran, eller Persien som det då kallades. När hon kom dit härjade smittkoppor i staden och hon fick redan från början en enorm arbetsbelastning. 1892 bröt en koleraepidemi ut och bara under de två veckor som var de värsta dog 10 000 människor. Anna var under denna tid ensam missionär i staden. Men i de brev som hon skickade hem till sin bror Karl skriver hon att hon blev lycklig av att arbeta där – hon fick hjälpa de behövande.

Även i Teheran härjade koleran. En av de läkare som försökte bekämpa epidemin där var Mischa Ghäsim khan. Han hade blivit utmattad av sitt arbete och åkte till Tabriz för att vila upp sig. Han var ende sonen till en förmögen affärsman i Teheran. Mischa hade arbetat som domare och officerare innan han blev läkare.  Han hade åkt till Tabriz för att träffa en vän som var trädgårdsdirektör för den botaniska trädgården i staden. I den trädgården träffades Anna Nyström och Mischa Ghäsim khan för första gången. Först trodde Mischa att Anna var en botaniker på besök. När det visade sig att hon var en missionär blev han intresserad – när han hade studerat till läkare hade hans lärare, en fransman, gett honom en bibel. Det fanns inte några kristna i Teheran och när han nu hade träffat en kristen ville han gärna diskutera religionen. De båda började träffas regelbundet om kvällarna – han ville lära sig om kristendomen och hon ville bli bättre på persiska. Mischas intresse för kristendomen uppmärksammades av både polis och mullor som försökte tvinga tillbaka honom till Teheran. Mischa vägrade och istället så blev han erbjuden en tjänst som föreståndare på en skola i Tabriz. Förmodligen trodde de att de skulle ha kontroll över honom på det sättet. Men Anna och Mischa fortsatte att träffas.

Det var inte bara religionen och persiskan som Mischa och Anna var intresserad av, utan även varandra. I mars 1894 läggs missionen i Persien ner – Svenska Missionsförbundet vill istället bedriva mission i Östturkestan i västra Kina. De missionärer som har verkat i Persien förflyttas till staden Kashgar i Östturkestan. Anna vill inte skiljas från Mischa och föreslog att han skulle anställas av Missionsförbundet. Om han inte hade fått arbeta för Missionsförbundet ville Mischa att Anna skulle stanna kvar i Tabriz och han skulle försörja henne. Men han blev anställd och följde med Anna och fem andra missionärer till Kashgar. Han hade då döpt sig och fick namnet Josef Mässror.

1895 vill Anna och Josef gifta sig. Anna skriver till missionsföreståndare E.J. Ekman och ber om lov. Innan de får svar så har ett illvilligt rykte spridit sig i staden – de båda ska ha levt som gifta innan de var vigda. Det visar sig att det var en av de andra missionärerna som hade spridit ryktet – Johannes Avetaranian. Han var liksom Josef en perser som hade blivit omvänd. Innan omvändelsen hade han varit mulla. Johannes hade gjort en översättning av Nya testamentet till östturkiska, eller uiguriska som det kallas idag. När de svenska missionärerna hade blivit bättre på uiguriska så hade de blivit missnöjda med Johannes översättning. Det hade gått så långt att han och missionens ledare L.E. Högberg inte pratade med varandra utan bara skrev brev till varandra. Det var inte bara på grund av översättningen som de låg i konflikt – Johannes Avetaranian hade, som Högberg såg det, skvallrat till myndigheterna om förhållandena på missionsstationen. Avetaranian hade också lämnat sitt arbete för att följa med den svenske upptäcktsresanden Sven Hedin när han reste genom området.

Sven Hedin ställde också till det för Anna och Josef. Hedin hade träffat de båda vid en mottagning hos den ryske konsuln. Han hade blivit bestört när han fick höra om giftasplanerna och sagt att deras äktenskap skulle orsaka uppror bland den lokala befolkningen. Sven Hedin skrev om sina resor i Centralasien i boken En färd genom Asien där mötet beskrivs och vad han tycker om det. L.E. Högberg blev bestört – Sven Hedin var en av de mest respekterade personerna i Sverige under den här tiden och hans ord vägde mycket tungt. Högberg skrev hem till missionsstyrelsen att det var ett moraliskt nederlag för missionen. Även Anna skrev till missionsstyrelsen och förklarar att anklagelserna var falska. Hon blir trodd av Ekman och får tillåtelse att gifta sig med Josef Mässror. Efter ett tag erkänner Johannes Avetaranian att det var han som hittade på ryktet och ber om förlåtelse.

fortsättning följer…

 

Karl Larsson

arkivarie

 

 

Kiruna på 1930-talet

Publicerat 2013-11-11 av

Insamlingen för de nödlidande var en del av Svenska Missionskyrkans tidiga sociala arbete, med känd verksamhet mellan åren 1933 och 1941. Handlingarna rörande insamlingen inkom till Svenska Missionskyrkans arkiv okänt år från den dåvarande ekonomichefen direktör Axel Grönkvist. Det är också bland hans korrespondens i huvudarkivet som jag hittade nedanstående brev som är daterat 1933.

Till Direktör Axel Grönkvist,

Kiruna den 27 mars 1933

Broder i Herren!

Guds frid!

Varmt tack för brev av den 20 dennes. Tacksamma äro vi ock för den möjlighet, som härmed yppas för oss att i mån av verkliga behov kunna få något för vår utdelning bland fattiga söndagsskolebarn. När det nu är fråga om de skolpliktiga barnen, gör kommunen allt den kan, vilket mest gäller de arbetslösas barn. Korttidsarbetarna äro sämre ställda mången gång. Här några ex. Jag var häromdagen hos tvenne familjer, vilkas familjefäder äro arbetslösa. Den ena har 8 barn hemma, den andra 6. Kommunen lämnar resp. 100 och 105. kr i matlappar samt till den förra 30 :- kr. kontant. Dessutom erhålla de mjölk och hyra på kommunens bekostnad. Skolkläder och skor erhålla de åt de skolpliktiga barnen. Där behöva vi ej tala om nöd undantagandes den vånda och ängslan, som blir följden, när en kraftig och arbetsvillig man nödgas gå utan arbete. En sak blir det synnerligen svårt med, nämligen underkläder. Barnen ha mycket litet och dåligt i den vägen. Vid föregående besök har jag sett de minsta barnen klädda i allenast trasor och t.o.m. utan skor. Vi tänkte på en av dessa, men av barmhärtiga människor ha de nu fått nödvändiga skor. En annan familj hade vi tänkt på, där stor nöd rådde. Det var en fattig änka med fem barn. Nu har nämligen kommunen tagit hand om barnen – de äro på barnhemmet här – och modern har fått sig en plats utanför samhället, jag vet inte var. Dem hade vi i tankarna, när vi skickade in vårt upprop. Hos dem fattades allt. På barnhemmet ha de allt vad de behöva – de sakna Mor, vilket månde betyda mycket för barn. Men nöden har ingen lag, och denna utväg ur eländet var den bästa tänkbara. En annan mycket barnrik familj finns i den s.k. Finnstan. Det formligen krälar av barn i det hemmet. Ehuru mitt i vintern gå de utan både strumpor och skor och av kläder ha de det minsta tänkbara. Man vill bara gråta, då man ser eländet. Fadern är banarbetare och har liten inkomst. En annan familj sitter med ett 10-tal barn, och allt som berättats mig om denna familj talar om stor misär. Själv har jag inte varit dit. Korttidsarbetarna ha en inkomst av mellan 150 och 250 i mån. Härav ska skatt och hyra betalas i första rummet och mycket litet blir över till mat. Alla betyga då att de ha mat tillräckligt. Till kläder räcker inte pengarna.  Grönkvist torde veta, att Kiruna är en av landets allra dyraste platser att uppehålla sig på. Den långa vintern blir ock så krävande. Om korttidsarbetarna talades just för ett par veckor sedan på Styrelsens för Kiruna samaritverksamhet sammanträde. Båda prästerna betygade, att vi just nu måste söka träda hjälpande emellan hos många av dessa korttidsarbetare. De få ingenting av kommunen utom i vissa undantagsfall. Av Röda Korsets insamling kommer kläder och mat att utdelas i samhället. I främsta rummet gäller denna bespisning fattiga skolbarn. Möjligt är, att vi kunnat få något med av denna insamling, men vi ville göra ett försök på egen hand, dels för att avhjälpa nöd på vissa håll och dels för att på så sätt slå ännu ett nytt slag för vår söndagsskola. Under vårterminen ha vi haft den glädjen att barn ha slutat i Pionjärgruppen och gått till söndagsskolan – det talas om tillbakagång för Pionjärerna  (må det fortsätta!). Vår söndagsskola visar tendens att ytterligare öka.

 /…/

Tack för vänlig hälsning och kärleksfull omtanke om oss och mig. Förlåt, att jag skrivit så långt brev.

Med hjärtlig hälsning

Eder broder

Simon Segerberg

 

Källa: Svenska Missionskyrkan, huvudarkivet, Axel Grönkvists korrespondens, serie E4e, volym 22. Under I, Insamlingen för de nödlidande Serien under arbete 2013.

(Se även arkivet efter ”Kommittén för insamlingen för de nödlidande i vårt land”)

Laura Neill, arkivarie

Sarwe och Josip – ett världshistoriskt möte

Publicerat 2013-10-28 av

Vi har tidigare skrivit om Wilhelm Sarwe på Tidsperspektiv. Han var en synnerligen kompetent missionär som levde i händelsernas centrum,  vars insatser kom att få världshistorisk betydelse.

När första världskriget bröt ut var Sarwe hemma i Sverige. Ärkebiskop Nathan Söderblom tog kontakt med honom och bad honom att hjälpa Elsa Brändström i Sibirien. Elsa, känd under namnet ”Sibiriens ängel” arbetade med att rädda krigsfångar där. Sagt och gjort, Sarwe påbörjade nu ett viktigt räddningsarbete. I fånglägren fanns hundratusentals krigsfångar från Tyskland och Österrike.  En av fångarna var Josip Broz. Sarwe möter honom 1916, när denne höll på gå under av svält. Josip Broz hade deserterat från den österrikiska armén, i en förhoppning att få strida för Röda armén istället, men blev istället tillfångatagen av skeptiska ryssar. I fånglägret hade han protesterat mot en lägerkommendant som för egen räkning tog hand om fångarnas mat. Här griper då Sarwe in och räddar Josip till livet.

Det här mötet finns beskrivet i Josip Broz memoarer, en man som är mer känd under namnet Tito.  Memoarerna , ”Tito talar” skrev han i 84 års ålder. Även Sarwe omnämner det hela i sina publicerade minnen.

Efter att Tito blivit frigiven, deltog han i revolutionen i Ryssland, återvände till Balkan, där han blir en viktig ledare i befrielsekampen. 1953 blir Tito Jugoslaviens president, och får en nyckelroll i Östeuropas historia. Man kan fråga sig hur situationen hade sett ut på Balkan efter andra världskriget förutan Sarwes och Titos möte. Det är något man bara kan spekulera om. (Enligt Wikipedia är kontrafaktisk historia snarare en litterär genre, än historisk forskning, som baseras på att historien tar en annan väg än vad den gjorde i verkligheten – dvs om inte om hade varit.)

Men att det är spännande att forska om missionärer och i missionshistoria– det kan den här lilla berättelsen bekräfta!

Fakta: Sundström, Erland;  SMF-missionären Sarwe räddade livet på krigsfången Tito. okänd tidning, 1980 13 juni.

Katarina Thurell

arkivarie

PS. Tack Anita Andersson, arkivansvarig på KFUM, för att du hittade artikeln! DS.

 

1 2 3 4 5 10